Loreen – nu är det dags att lämna plats åt andra

På lördag är det Mello-final i Avicii Arena. En final som varken känns spännande eller rolig. Dels för att årets bidrag har varit så fasansfullt dåliga, men även för att finalen till viss del redan känns uppgjord.

Jag skulle vilja likna Mello-finalens bidrag med en påse lösviktsgodis. I godispåsen finns både storfavoriter och trista karameller, som ingen förstår varför de fick vara med. Skulle varje bidrag vara en godissort i den där godispåsen så hade det varit dessa:

Loreen är en punchpralin – ingen egentlig hit

Loreen och hennes bidrag hade varit en gammal punchpralin i den där godispåsen. Inte en egentlig hit, men får följa med för att det är en klassiker.

Punchpralinen kan kännas lite gammal, den har redan haft sin "primetime" och man förstår inte vad den ens gör bland lösgodiset i hyllan.

Godisbiten borde snarare göra plats för godisnyheter, så man får testa något nytt. Men så finns det alltid någon nostalgisk person som vill ta med punchpralinen i godispåsen, för att det är just en klassiker.

Men sen när man väl äter punchpralinen så är den alltid god och då förstår man varför den fortfarande finns kvar i sortimentet.

Panetoz poppar i munnen

Panetoz däremot är en näve med Nerdz. De är färgglada och exploderar i munnen, men sen tar det slut. Överhypade och inte så goda egentligen, bara kul att äta.

Fjällgren får vara med för att det är fint

Jon Henrik Fjällgrens låt skulle jag vilja likna med en Fazermint i den där godispåsen. Den har en silverförpackning och är egentligen mer fin att ha än att faktiskt äta.

Mariette – gammal och torr

Mariettes bidrag är en som en föråldrad sockerbit. Ingens favorit och blir alltid lämnad sist kvar i godispåsen. När man tillsist biter i sockerbiten så är den alltid både gammal och torr och borde aldrig borde lagts i påsen från början.

Theoz är Pez – älskad av barn

Theoz bidrag är som Pez, jättesöt och älskas av alla barn. Men ingen vuxen människa skulle någonsin lägga ner Pez i sin godispåse.

Marcus och Martinus är gelékörsbär – sliskiga och sitter ihop

Marcus och Martinus är precis som gelékörsbär, de sitter ihop, är lite sliskiga men uppskattas av barn. Jag hade aldrig slängt ner dessa godisar i m in godispåse, men kan ändå förstå att folk vi ha med dem, eftersom de är söta.

Nordman tar onödig plats

Nordman är däremot allt annat än sött. Deras bidrag är som en stor skumbanan, tar onödig plats och är sega. Smaken är dessutom äcklig och lämpar sig inte i en godispåse.

Utfyllnad som hör hemma på botten av godispåsen

Resten av bidragen skulle jag vilja likna vid Jelly Beans. Ingens favorit, men man slänger ner några på slutet ändå, bara för att fylla ut i påsen.

Har man inte blivit tillräckligt äcklad av allt annat man tryckt i sig från godispåsen så kan ändå en Jelly Bean slinka ner, om inte så får de ligga kvar på botten, där de hör hemma.