Tisdagen 20 januari gick den årliga Idrottsgalan av stapeln. Jag personligen är väldigt svag för just idrottsgalor. Det är någonting med människor som vigt sitt liv åt en sport där de i många fall sätter Sverige på kartan.
Jag känner en patriotisk stolthet.
Klicka här för att följa oss på GoogleEn gång när någon stor sportprofil valde att lägga ned sin sportkarriär sa min mamma "Gud så skönt för honom. Nu kan han äntligen mysa med en god bok, äta och dricka gott utan att tänka efter så mycket". Och det slog mig verkligen att jag själv hade haft det jobbigt just med den psykiska pressen kring prestationen.
Tänk vid ett OS där man är favorittippad. Kul att halka med skidan eller känna av stressmagen när man går och hämtar sitt spjut ute på arenan.
Imponerad är en underdrift.
Men på tal om det här med nerver.
En annan sak jag är väldigt svag för är att våra idrottshjältar titt som tätt hyllas och får ta emot pris av kungafamiljen. Efter alla år i sporthallar, på läger och i gym så får man ta i hand med kungligheterna och föräldrarna som skjutsat och hämtat till träningarna – de hatar det inte.
Nu tror jag att de flesta har koll på Jerringpriset, men för den som inte har det så är det en kommitté som utser ett gäng idrottare som svenska folket i sin tur kan rösta på. Den som får flest röster vinner priset.
Vinnaren i år blev ingen mindre än längdskidsdrottningen Jonna Sundling som under 2025 tog tre guld och ett brons under VM i Trondheim där hon gjorde en otrolig insats under stafetten.
När priset skulle delas ut var det Bengt Skött och prins Carl-Philip som stod på scenen för att presentera vinnaren. Jonna som inte var på plats fick istället vara med på länk.
– Och vinnare av Jerringpriset 2025 går till – Joanna Sundling, säger prinsen.
Ja. Namnet blev fel. Och ja jag vet att tankarna för många där ute genast förs till tillfället när kungen sa "Inse" istället för "Ines" som hans barnbarn heter.
Snabbt skrev sajterna ut "Prinsens miss" och "Tabben under Idrottsgalan". Vilket man till allas försvar hade gjort oavsett vem som tabbat sig.
Jag fick seriöst lite ångest när jag såg det hela och kände att kommentarsfälten skulle vara rena rama hån-festen.
Men nejdå. Nejdå mina vänner.
Jag tog mig en liten glutt i Expressens kommentarsfält under artikeln om galan. Och folk var bokstavligt talat RASANDE över skriverierna om prinsen och med lans och sköld slängde de sig in i kommentarsfälten för att försvara honom.
Detta gjorde mig alldeles varm i kroppen. Jag skulle kunna beskriva känslan som när man sänker ned sig i ett riktigt varmt bad.
Jag har alltid haft ett gott öga för prinsen och tycker att han verkar vara en så snäll och rar person. Jag är också orimligt stolt över att den stora snackisen under Megan Markle och prins Harrys bröllop var vilken jävla pudding vår svenska prins är.
Take that you british assholes (jag gillar britter men det är patrioten i mig som talar nu).
En lång tråd på Twitter (X) döptes till: "Kul med brittiskt bröllop. Men har ni sett Sveriges prins?"
För er som inte sett detta – visst är det fantastiskt?
Angående hela felsägningen: Det är så mänskligt, härligt och roligt när våra kungligheter säger fel eller när Victoria var nybliven mamma och satt med nickande huvud då hon höll på att somna under mötet med FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon. Kungen som avbryter en reporter för att han får syn på en katt som dricker. Det får oss ju bara att älska dem ännu mer?
Så, är det olagligt att skita fullständigt i prinsens felsägningen och istället sitta stolt som en tupp för att han är het som smet vilket är känt över hela världen – SPÄRRA IN MIG!