Han debuterar om storpolitiska konspirationer
Henrik Petersen vill starta om det politiska samtalet – med en debutroman som berör Sveriges förhållande till stormakter, kalla krigets Stay Behind-rörelse och mordet på Olof Palme. Men utan kontroverserna kring Peter Handkes Nobelpris hade han kanske aldrig vågat.
Född: 1973
Bor: I Stockholm
Familj: Partner och två barn.
Bakgrund: Har tidigare varit verksam som kritiker, översättare och redaktör. År 2019–2020 var han ledamot av Svenska Akademiens externa Nobelpriskommitté.
Läser gärna: "Jag läser helst klassiker men just nu läser jag tyvärr nästan bara artiklar om krig och ekonomiskt krig. Vi skojar här hemma om att det är min flickvän som är min Sverigekorrespondent medan jag läser mer internationella medier. Jag följer antikrigsrörelsen väldigt intensivt, för intensivt. Allting som publiceras i de ämnena just nu söker jag."
Han har levt en stor del av sitt liv i litteraturens tjänst – Henrik Petersen är översättare, skribent och har suttit i Svenska Akademiens utökade Nobelpriskommitté. Men han hade aldrig tänkt skriva en egen roman. Inte förrän han såg den presskonferens om mordet på Olof Palme där Stig Engström pekades ut som mördare.
— Att på så lösa grunder utpeka en människa som inte lever längre som mördare, det strider mot Europakonventionen så vitt jag vet, så bara den grejen är tillräcklig för att mana till ordentlig respons, säger Henrik Petersen, bekvämt nedsjunken hemma på sin gröna divan, omgiven av böcker från golv till tak.
Han har varit en "bortvänd estet" under delar av livet – men debutboken är fullmatad av politiska tillbakablickar, teorier och sidospår.
Romanen är en berättelse om det unga kärleksparet Östen och Vera som tillbringar en sommar i pandemins Stockholm. Men den utforskar också Sveriges förhållande till stormakter vi har samarbetat med i modern tid – samt grundandet av Stay Behind, det hemliga, statliga försvar som byggdes upp under kalla kriget.
"En demokratisk roman"
För att undvika att skriva om politik som "en arg gubbe" lät Petersen en motvillig berättare fundera kring de ideologiskt infekterade ämnena. I romanen finns också inslag av erotik samt litterära referenser till Strindbergs "Röda rummet" och "Inferno".
Samtidigt är boken ett allvarligt försök att iscensätta en omstart av det politiska samtalet från ett dödläge.
— Jag försöker skriva en demokratisk roman, vilket är ganska udda, märkligt nog. Boken fångar upp röster från hela den gamla politiska skalan och försöker härbärgera dem, som ett demokratiskt samhälle måste göra. Man måste vara tolerant, och beredd att diskutera svåra saker med folk som är oliktänkande. Mittfåran i vårt mediala och politiska samhälle är tvärtom ganska intolerant, säger Henrik Petersen.
Han tycker att det har blivit svårt att prata om ämnen där gråskalorna har försvunnit, som krig, public service och nationalism. En liknande upplevelse hade han efter att Svenska Akademien valde att tilldela Nobelpriset till Peter Handke – vilket ledde till hätsk polarisering kring författarens kontroversiella uttalanden om forna Jugoslavien.
TT: Hur påverkade efterspelet kring Handke dig?
— Mycket. Det var så stor stress, samtidigt blev jag märkligt lugn när det var som mest intensivt. Det väckte minnen från min uppväxt i Haninge som var ganska hård, det fanns alltid folk man skulle akta sig för och ibland stod de två decimeter från ens ansikte och det var man tvungen att hantera.
Oväntat aktuell
Flera av de sidospår som Henrik Petersen tar upp har också blivit oväntat aktuella. Han skriver om gasledningen Nord Stream 2 och bakgrunden till Rysslands anfall mot Ukraina. Ändå minns han hur han så sent som 2020 – då boken också utspelar sig – satt och pratade med en svensk förläggare.
— Jag hade precis fått arvodet för min översättning av Jonas Eikas ”Efter solen”. För hela arvodet köpte jag böcker om forna Jugoslavien, för att jag just hade kommit ifrån Handke-debatten och var helt absorberad. Då satt förläggaren och redogjorde för vad som hänt i Ukraina sedan 2014 och jag minns så väl hur jag tänkte ”det här orkar jag inte gå in i”.
Ändå tar Petersen nu upp Natos utvidgning österut – i amerikanska National Security Archive står det för envar att läsa om hur västmakterna frångår sina löften, framhåller han. Själv såg han det som ofrånkomligt att skriva om Nato i en bok om Olof Palme.
— För Kärnvapenfri zon i Norden var ett av hans viktigaste projekt, också i den meningen att det var kontroversiellt. Det handlade om nedrustning, men i den säkerhetspolitiska sfären gick det emot mäktiga nationers intressen, säger han.
Konspiration regel
Petersen skriver också om samröret med Nazityskland och om den paramilitära grupperingen Stay Behind. Han påminner om att demokratin i Sverige är ung – till och med det auktoritära Preussen införde allmän rösträtt för män före oss.
— De rötterna är intressanta att tänka på nu. Hur snabbt det kan gå tillbaka till ett mer auktoritärt styre. Och är den utvecklingen så plötslig som vi tror? Det är intressant särskilt med tanke på mordet på Olof Palme.
Petersen försöker att hela tiden vända på perspektivet när sanningen tycks för svart-vit. En av nyckelmeningarna i boken är: ”det intressanta med Stig Engström är inte Engström utan Christer Pettersson".
— Han som det under så många år var absolut tvång på att se som mördaren.
TT: Är du inte rädd för att framstå som en konspirationsteoretiker?
— Själva begreppet konspirationsteori är väldigt utmärkande för vår tid. Extremt belastat och skambelagt, samtidigt så frekvent använt. Innerst inne vet var och en att i storpolitik är konspiration regel, inte undantag.
