Hooja: Har aldrig varit epadunk

En av landets största popstjärnor just nu bär pälsmössa, skotermask och glesbygdskavaj från Helly Hansen, och han har fått halva befolkningen att rabbla olika frukter som ett mantra.

Men Hooja-febern verkar inte ha smittat väktarna i Radiohuset i Stockholm. I stället undrar de bryskt vem som får för sig att kliva in i ett nationellt skyddsobjekt med mask för ansiktet.

— Jag vet inte. Det var ni som bjöd in oss, muttrar han som kallar sig Hooja när han senare berättar om mötet.

Tillsammans med den lika hemlighetsfulle kompisen DJ Mårdhund utgör han duon Hooja och nu är de på snabbvisit för att prata om P3 Guld. Där ska de spela samtidigt som de är nominerade i kategorin årets artist/grupp.

Började med rock

2022 stod de för ett av landets största genombrott. Framgångarna har kommit snabbare än vad de själva har hunnit fatta, berättar Hooja. Så sent som i fjol satt han hemma i Gällivare och såg galan på tv.

— Och ett år efter så står man själv där. Det är galet.

DJ Mårdhund, eller "Mårdis", som han lika ofta kallas, håller med.

— Ibland är det som att vi inte hinner tänka efter, och det är nog bra, säger han.

Samtidigt är de inga nybörjare. Producenten Mårdhund och rapparen och sångaren Hooja har hängt ihop länge. Från början befann de sig i "rockträsket", med en stor gemensam kärlek till Smashing Pumpkins. Med tiden har de dragits mot elektronisk dansmusik med tydliga rötter i hemtrakterna i Malmfälten.

De är också väl medvetna om att hajpen kring dem kan dö ut lika fort, förklarar Hooja.

— Man är ändå lite realistisk. Allt går ju i cykler. Var sak har sin tid. Vi förstår ju att det här inte kommer att hålla för evigt.

Anonym tillvaro

Sina verkliga identiteter håller de hemliga. Inte för att de har behövt sopa igen spåren särskilt grundligt. Fansen låter dem oftast vara ifred ändå.

— Man vill inte ha det där rampljuset när man bara är själv och går på Coop och köper idealmakaroner. Folk är faktiskt ganska schyssta som respekterar det. Sedan finns det de som inte gör det, men det får stå för dem och det är jävligt många som håller oss bak i ryggen och förstår varför vi gör hela grejen, säger Mårdhund.

TT: Men hur stor del av framgången ligger i maskerna tror ni?

— Att det är liksom lite mystiskt? Jo så kan det vara, säger Hooja.

DJ Mårdhund flikar in att maskerna och anonymiteten också låter dem få utlopp för sidor som de inte riktigt vågade visa upp tidigare.

— Man har ju aldrig varit en sådan som har dansat på dansen. Och så gör man kanske inte historiskt sett där vi är ifrån. Där står man utefter väggen. Men nu i och med det här tycker jag att det har blivit bra fart på oss. Och man tycker om det, det skäms man inte för att säga. Det är riktigt kul att hålla på att dansa och så, säger han.

Lika utan mask

Deras alter egon skiljer sig heller inte särskilt mycket från deras riktiga jag, intygar Hooja. Även om det är svårt att festa så där mycket när man oftast måste upp och få saker gjorda dagen efter.

— Det säger våra nära och kära, att inte är det ju långt ifrån hur vi är om man tar bort masken, säger han.

En stor del i framgångarna ligger i att folk känner igen sig i musiken, tror de. Texterna har ett utpräglat norrbottniskt perspektiv, men efter några turnévarv runt Sverige konstaterar de att livet i glesbygden är ganska likt hur det ser ut i småstäder och på landsbygden lite överallt i landet.

Men genrebeskrivningen "epadunk" verkar de ha lite svårt för.

— Våra polers verkar ju inte tycka att det sitter ihop, de säger att vi inte är och aldrig har varit epadunk. Jag vet inte vad definitionen är eller vilka kriterier man måste uppfylla, säger Hooja.