Högerextrem våg möts med nytt invandrarmuseum
I tider av starka högerextrema vindar nyöppnar Frankrikes nationella museum om invandring – med ambitionen att nå fler unga. Jag undrar varför det är så svårt att prata om det här, som är en så stor del av vår historia, säger museets chef Constance Rivière.
Musée national de l’histoire de l’immigration nyöppnade 16 juni i Palais de la Porte Dorée, Paris, efter tre års ombyggnationer.
Sammanlagt presenteras invandringens historia i Frankrike i elva viktiga datum. Här syns bland annat tavlor, fotografier, dokument, skulpturer och digitala presentationer.
Man kan se konstnärer som Kader Attia, Lahouari Mohammed Bakir, Pascale Consigny, Claire Fontaine, Samuel Fosso, Mathieu Pernot, Zineb Sedira, Barthelemy Toguo och Gaëlle Choisne.
Beur är baklängesslang för arab. Ordet används för personer som är födda inom EU, men som har sina rötter i Nordafrika.
Förslag till en ny invandringslag har under våren diskuterats livligt i Frankrike, samtidigt som högerextrema har flyttat fram positionerna, med flera protestmarscher och attentat mot flyktingförläggningar.
I den turbulensen öppnar det Nationella museet om invandring på nytt i Paris, efter tre år av ombyggnationer. Förhoppningen är att nå fler yngre, och att tydligare och i kronologisk ordning visa vilken enorm påverkan invandringen har haft för den franska identiteten, berättar museets chef Constance Rivière.
— Det är ett ämne som många är dåligt informerade om och som vi inte nödvändigtvis har så lätt för att prata om. Därför är det väldigt viktigt med ett museum, som totalt mer än 40 historiker har arbetat med, säger hon.
Elva årtal
Liksom USA är Frankrike till stor del format av sin invandring. Alltså handlar museet lika mycket om Frankrikes historia, enligt Constance Rivière. Det är också den största förändringen man har gjort – från ett mer sociologiskt angreppssätt presenteras historien om hur människor kommit till landet nu kronologiskt.
— Det är viktigt i ett ämne där det ofta finns en hel del oklarheter, fördomar och dålig kunskap, säger Constance Rivière.
Museet visar hur mänskliga rättigheter, lagar och stadgar har utvecklats i landet under de olika perioderna av migration.
— Men också utvecklingen av Frankrike, som till och med i sin omkrets har förändrats med kolonialismen och avkoloniseringen, säger Constance Rivière.
Sammanlagt lyfts elva årtal som är särskilt viktiga fram, från 1685 till 1995. Det första året på grund av det Code Noir-dekret som reglerade principerna kring slaveriet i det franska kolonialimperiet. 1995 valdes för att det var då Schengen invigdes i EU – alltså slopade gränskontroller inom unionen.
Första protestmarschen jubilerar
Ett annat viktigt årtal firar 40-årsjubileum i år: 1983 inträffade "La marche des beurs". Beur är baklängesslang för arab, så alltså "arabernas marsch". Efter en våg av rasistiska brott mot framför allt invandrare från afrikanska länder protesterade mer än 100 000 människor mot rasism, i den första demonstrationen av sitt slag.
— Det är då det vi kallar den andra generationens invandrare kliver fram i offentligheten, och kräver sina rättigheter, säger Constance Rivière.
Hon pekar också på det faktum att väldigt många har den här bakgrunden i Frankrike.
— I dag är en av tre fransmän invandrare, barn eller barnbarn till en invandrare. Det är frukten av vår historia, och det syns sedan minst två århundraden. Men jag tvingas konstatera att den verkligheten ofta glöms bort.
Enligt museets egen undersökning anser 58 procent av fransmännen att de är dåligt informerade om invandring. Och ju mer informerade folk är desto mer positiv är deras bild av invandrare, enligt Constance Rivière.
Personliga historier
Mer än 600 föremål visas på museet, som en romsk mans sovsäck, Picassos identitetshandlingar och ett exemplar av Code Noir-dekretet. Dessutom kan man lyssna på hur fransk musik utvecklats av andra kulturer.
Costance Rivière hoppas på att kunna göra skillnad i debatten.
— Det här är en plats för vetenskap men också för mänsklig historia, där man får se att det handlar om män och kvinnor med sina egna individuella öden. Jag tror att det är viktigt att se det i dag.
