Stina Jackson: Jag hör inte hemma någonstans
Svenska Matilda, strax över 20, är på drift i den amerikanska öknen tillsammans med tvivelaktiga äldre män. Stina Jackson skrämde sig själv när hon skrev sin nya roman. Jag var liksom rädd för hennes skull.
Född: 1983 och uppvuxen i Skellefteå.
Bor: I Denver, USA.
Familj: Maken Robert, katten "Peanuts" och hunden "Atticus".
Bakgrund: Debuterade med "Silvervägen" och vann Svenska deckarakademins pris för årets bästa kriminalroman 2018. Hon har också tilldelats priset Glasnyckeln för Årets bästa nordiska kriminalroman. "Silvervägen" blev dessutom vald till Årets Bok 2019. "Ödesmark" kom 2020.
Läser just nu: "'Solomons sång' av Toni Morrison – för tredje gången. Man upptäcker ständigt något nytt när man läser henne. Hon är så duktig på människor".
Efter 17 år i USA har Stina Jackson skrivit sin första roman som till stora delar utspelas där. "Förinta världen i kväll" tar läsaren både till Denver i Colorado, och Skellefteå där hon växte upp.
— Jag lever mellan två kulturer. Jag hör inte hemma någonstans och känner mig alltid som en betraktare. Som författare är det jättebra, man blir inte hemmablind. Jag känner att utanförskapet är ett så himla bra bränsle för skrivandet, säger hon, fortfarande med klar västerbottnisk accent.
Risigt motell
Stina Jackson flyttade till Denver som 22-åring för att leva tillsammans med sin amerikanske man, men i sina uppmärksammade spänningsromaner, "Silvervägen" och "Ödesmark" har hon återvänt till uppväxtens Västerbotten. Den nya romanen börjar både i Skellefteå och på ett slitet motell i Denver. Huvudpersonen, Matilda, reser runt i Colorado tillsammans med en betydligt äldre och uppenbart våldsbenägen man. I Sverige följer hennes ångestfyllda mamma resan via dotterns lika få som oglamorösa bilder på Instagram.
— Matilda är romanens puls, hon är gåtan som jag försökte lösa medan jag skrev. Jag var rädd att hon inte skulle klara sig, att hon skulle fara illa, hon var verkligen på randen kände jag, hon var så skör.
På motellet hittar Matilda sitt nya ressällskap, Taylor, en äldre före detta missbrukare. Stina Jackson tänkte på deras relation som "en destruktiv dans".
— Den bygger mer på omständigheter än kärlek. Han vill ju ta hand om henne men han gör det på ett sätt som inte riktigt hjälper, han låter henne leva det här destruktiva livet för att hålla henne nära, det blir en väldigt komplex relation.
"Lite Stina Jackson"
"Förinta världen i kväll" har till skillnad från hennes tidigare romaner ingen deckarintrig men Stina Jackson tycker inte att hennes författarskap har tagit en ny riktning. Ibland får hon höra att hon skriver om "trasiga människor", berättar hon, och avslöjar att hon i somras skrev en pjäs om "ett starkt möte mellan en äldre kvinna och en ung kriminell man".
— Lite Stina Jackson, säger hon med ett självironiskt skratt.
— Men för mig är det här människor som lyser lite extra starkt, som har saker att berätta. Jag tycker det är som intressantast att få befinna mig lite i skugglandet, jag dras dit.
TT: Gäller det även verkligheten?
— Jag vet inte, men jag har bekanta och vänner som har levt lite i utkanten av samhället och som jag lärt mig mycket av.
