Riksteatern vill få publiken "att stå pall"

Oväntad kärlek när läget är som mest förtvivlat är temat i pjäsen "Jag tror det är vår därute", premiär 16/1 i Årsta. När Irina lämnade sin sjukligt kontrollerade man försvann han med parets barn. Efter år av motgångar har livet tappat sin mening för Irina som plötsligt hittar kraft.

Maria Sundbom gör huvudrollen i ett drama där publiken erbjuds hjälpa till, berättar hon.

— Det är otroligt häftigt, det är en tung historia som ändå handlar om hopp. Det finns ett citat om att smärtan i sig dödar inte. Det är en fantastisk text. Den är så humanistisk, det handlar om att överleva, berättar hon.

"Hockeymorsa, hockeyfarsa", premiär 3/3 i Timrå, är i stället en romantisk komedi om två ensamma som finner varandra i en kylslagen ishall.

Även operasångaren Rickard Söderbergs nya musikföreställning skildrar kärlekens kraft och väsen. I sina gamla dagböcker hittade han en person som kämpade med den han var. I "Kärlekens historia" handlar det i stället om hur människan har pratat om kärleken sedan urminnes tider och också riskerat livet för att få älska.

Frireligiös by

Förbjuden kärlek skildras även i "Vajlett och Rut" som utspelas i en frireligiös by i 1950-talets Västerbotten. Ninna Tersman har skrivit manus efter två romaner av Karin Alfredsson och uppsättningen görs i samarbete med Västerbottensteatern och har urpremiär 31/1.

Också "Kassettbanden" är en urpremiär (i Sollefteå 22/2) Här är det i stället den libanesiska skådespelaren Chrystèle Khodr som återknyter till sin pappas historia och upptäcker att den ingår i ett globalt sammanhang, framhåller teaterchefen Dritëro Kasapi. Som 12-åring hittade Chrystèle Khodr kassettbanden som hennes farbror skickat från Sverige och vars berättelse om det förlovande landet fick hennes pappa att lämna sin familj och emigrera.

Men Chrystèle Khodrs nyskrivna pjäs handlar också om en svensk sjuksköterska som arbetar i ett palestinskt flyktingläger i Libanon och vars man dödas i en granatattack.

Skimrande nomadliv

Artisterna Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzales föreställning "Nomad" (urpremiär 3/3 i Östersund) väver samman det feministiska perspektivet med minoritetsfolkens. De skildrar det "skimrande nomadlivet" men berättar också om historiska grymheter gentemot samer och romer.

Riksteaterchefen Dritëro Kasapi hoppas på en Riksteatervår som får människor "att stå pall".

— Hur pratar vi om det mest omänskliga som en människa kan uppleva men ändå påminner oss själva om att det finns något annat? Människan kan rymma både det mest grymma och underbara. Dessa ytterligheter skapar kontexten i den tid vi lever i.