Matilda Josephson tecknar från mataffären
Består en mataffär enbart av livsmedel till salu? Inte i Matilda Josephsons debut. Serieromanen "Mjölk och människor" skildrar en brokig skara kunder – och vad som kan röra sig i en kassörskas huvud.
Juicemannen, Känslan och Pionkvinnan. Alla är de kunder i den fiktiva butiken i Matilda Josephsons serieroman. De, och alla andra udda existenser som besöker affären utgör stommen i "Mjölk och människor" tillsammans med författarens alter ego, kassörskan.
Speciellt ställe
Matilda Josephson jobbar själv i butik, och det är förstås den miljön som har inspirerat romanen. Som kassörska lade hon märke till små och stora detaljer och utspel hos kunderna, och deras beteenden triggade så småningom i gång en hel berättelse.
— Matbutiken som rum är ett väldigt speciellt ställe. Mitt jobb var i princip bara att sitta på en stol och stirra, och så utspelar det sig plötsligt en hel massa konstiga konflikter och scenarion framför dig. En gest som aldrig blir sedd, en min eller ett perfekt missförstånd. Och sådant händer ju hela tiden i en matbutik, säger hon.
Även om kassörskan Matilda i romanen inte alltid verkar älska sitt jobb är "Mjölk och människor" ändå ett slags kärleksförklaring till den lilla bubbla som en butik är, menar Josephson.
Med det sagt hade hon i verkligheten svårt att hitta sin roll i den bubblan. Medan kollegorna verkade älska att otvunget prata med stammisarna var hon själv mer obekväm:
— Jag tyckte om dem, men det är en sådan konstig social situation. Alltså att man sitter på en stol och vem som helst kan komma fram till dig när som helst och prata om vad som helst, varje dag. Boken blev mitt sätt att hitta min plats i det där, säger hon.
Att berättelsen om affären blev just en serieroman var bland annat för att lättare kunna tränga igenom bruset, men också för att seriemediet är tacksamt när det gäller att förmedla både svärta och humor, menar hon:
— Den balansen är superviktig. Jag tycker ju att serier ska vara roliga, eller, det är sådana serier jag själv gillar. Och vissa situationer skulle inte alls bli lika roliga om jag beskrev dem skönlitterärt.
Hopkok
De ömsint beskrivna kunderna då, kommer de att känna igen sig? Matilda Josephson understryker att de är löst baserade på verkliga människor och händelser.
— Stommen i berättelsen är på riktigt, men jag har slängt in alltihop i en tombola och spottat ut det på ett nytt sätt. Kunderna är mer ett hopkok och jag har försökt ändra någonting hos alla. Usch, det känns lite läskigt om någon skulle känna igen sig, men det är nog inte många i så fall, säger hon och fortsätter:
— Ingen förväntar sig att en kassörska ska sitta där och typ registrera och rita allt som händer. När man handlar förväntar man sig ju att vara anonym.
Därför är det viktigt för henne att alla ska förstå att hon har tyckt om alla personer som skildras i "Mjölk och människor":
— Om jag har ritat någon så är det för att jag typ älskar den. Alltså även om personen är en idiot. Har jag valt att rita någon så betyder det att den är bäst!
