Queerkonst i spåren av en arabisk revolution
Turbulensen under den arabiska våren har satt djupa spår i konsten. Nu visar två utställningar hur konstnärer hanterar revolutionens trauma – och bryter tabun med queerkonst och poesi.
"Habibi - the revolution of love" visas från 23 februari på Medelhavsmuseet i Stockholm. Med bland andra: Aïcha Snoussi (Tunisien), Alireza Shojaian (Iran/Frankrike), Kubra Khademi (Afghanistan/Frankrike), Sido Lansari (Marocko), Khaled Takreti (Syrien/Frankrike), Jeanne et Moreau (Libanon), The Darvish (Syrien), Sultana (Palestina/USA).
"Oläkt" visas på Moderna Museet i Malmö, från 2 mars. Konstnärer som deltar: Asim Abdulaziz, Aya Albarghathy, Muhammad Ali, Héla Ammar, Marwa al-Sabouni, Selim Ben Sheikh, Shady Elnoshokaty, Safaa Erruas, Hadia Gana, Khaled Hafez, Diana Jabi, Rachid Koraichi, Moataz Nasr, Adrian Paci, Mario Rizzi, Fethi Sahraoui och Mouna Jemal Siala.
Det här är konst som har gått under radarn, hävdar Bianca Leidi, utställningsproducent på Medelhavsmuseet i Stockholm – där 13 arabiska konstnärer som utmanar könsnormer och lyfter hbtq-frågor nu visas, i utställningen "Habibi".
— Kampen för rätten att älska den du vill och rätten till ditt eget könsuttryck har följt på den arabiska våren, och det har inte uppmärksammats så mycket, säger hon.
Urvalet kommer från en utställning på l'Institut du monde arabe i Paris, där 23 konstnärer från arabvärlden, Iran och Afghanistan ställde ut måleri, fotografi, skulpturer och videoverk. På Medelhavsmuseet visas bland annat Aïcha Leidis installation med 800 flaskposter – i en fiktiv arkeologisk upptäckt av queerkultur runt Medelhavet.
— När vi såg utställningen i Paris blev vi knockade, både av kvaliteten och av den föränderliga kraften i budskapet som konstnärerna för fram, säger Bianca Leidi.
Politiskt ställningstagande
Flera verk visar explicit nakenhet och en serie med fyra tavlor har motiv från "Rupauls dragrace". Konsten hade inte kunnat skapas utan den arabiska våren, hävdar Bianca Leidi, som berättar att de flesta konstnärerna som deltar tvingats fly.
— De har inte haft möjlighet att uttrycka sig förrän de har lämnat sina länder, säger hon men lägger till att utställningen är politisk också i dagens Sverige:
— I våra sekulära samhällen finns starka krafter mot demokrati, hbtq-människor och den rörelsen.
Även på Moderna Museet i Malmö visas i vår konst om revolutionens efterverkningar, i utställningen "Oläkt". Kuratorn Joa Ljungberg har länge velat uppmärksamma händelserna – delvis för att locka fler arabisktalande till museet.
— På något sätt är det ett politiskt ställningstagande i Sverige i dag, att säga att det är viktigt att vi intresserar oss för de regioner där många som är en del av vårt samhälle kommer från, och vidga våra historiekunskaper så att vi ser varandra bättre.
Hopp och förtvivlan
Joa Ljungberg slogs av att den våldsamma historien gestaltades så poetiskt och finstämt av konstnärerna. Hon bjöd också in kuratorn Abir Boukhari, som flydde från Syrien under revolutionen. Boukhari ser hur konsten hanterar slitningarna mellan hopp och den mörkaste förtvivlan.
— Vi fick inte det vi ville, men det betyder inte att den nya generationen inte kommer att få det. Det är livet: du känner att du föll, men i morgon kanske du lyckas.
.jpg)
