I den aktuella boken ”Till mänsklighetens största möjliga nytta: Tio år med Nobelpriset ” redogör Lars Heikensten bland annat för sin syn på de inblandade i krisen. En av dem, Horace Engdahl, hörde till den mest konfrontativa skaran som blev en black om foten.
— Horace Engdahl hade en väldigt stark ställning både i Akademien och i samhället. Den position han intog kom att prägla bilden av Akademien en hel del, säger Lars Heikensten till TT.
Krisen helt onödig
Att som vd för Nobelstiftelsen värna prisets ställning – över hela världen – var en svår uppgift.
— Det var uppenbart vad de borde göra, det vill säga gå till botten med det som hänt och erkänna sina misstag. I stället gjorde de länge tvärtom. Jag vet inte varför några av dem som länge dominerade gjorde som de gjorde. Men krisen var i grund och botten onödig.
En mer nyanserad bild av Sara Danius presenteras också i boken. Heikensten prisar hennes rakryggade och engagerade sätt att hantera själva krisen. Men han beskriver också att Danius kunde vara hård både i sin roll som ledamot i Nobelstiftelsen och mot de anställda, både i stiftelsen och Akademien.
Stämningen var emellanåt så dålig att Heikensten var tvungen att rycka ut till sina medarbetares försvar, berättar han. För att förbättra arbetsmiljön förde han samtal på tu man hand med Sara Danius.
Ångrar en sak
På frågan om han ångrar något eller skulle ha velat göra någonting annorlunda svarar Lars Heikensten att han önskar att han lyckats övertyga Akademien om att införa ett bättre system för rotation, i likhet med de andra prisutdelande institutionerna.
— Mer rotation skulle vara bra för Nobelprisarbetet. Enskilda ledamöter skulle då inte bli så dominerande och det skulle bli utrymme för fler tankar.
Rättad: I en tidigare version stod ett felaktigt årtal i en faktaruta.
