I centrum för Hjalmar Söderbergs roman från 1905 står den ensamme läkaren Tyko Gabriel Glas. Han blir förtrogen med en ung kvinna som är olyckligt gift med en äldre präst, och läkaren ställs inför svåra moraliska frågor om kärlek, frihet, död och rättvisa.
Psykologisk thriller
När Söderbergs klassiker nu blir film utspelar den sig inte vid förra sekelskiftet – ”Doktor Glas” är en psykologisk thriller i ett samtida Sverige.
Filmen regisseras av Erik Leijonborg, manus är skrivet av Isac Calmroth som även spelar titelrollen. Att kliva in i rollen som Doktor Glas har bitvis varit jobbigt, säger Calmroth:
— Det har varit tungt att spela honom. I vår version är han en yngre, ensam, intellektuell kille med mycket självhat, och därför ganska farlig. Jag fick själv ganska mycket ångest.
Rollen som den unga kvinnan Helga Gregorius spelas av Thea Sofie Loch Næss, och hennes make spelas av Christian Fandango. I romanen är Gregorius präst, i filmversionen är han en prisad författare.
Att ”Doktor Glas” utspelas i nutid har befriat Calmroth från en del av den press det kan innebära att återuppliva en älskad klassiker. Det gör det också lättare att inte jämföra med andra filmatiseringar, som exempelvis Mai Zetterlings ”Dr Glas” (1968) med Per Oscarsson i huvudrollen, menar han:
— Per Oscarsson var en fantastisk skådespelare, men vi gör en väldigt annorlunda tolkning. På ett sätt måste man liksom mörda boken, den får inte finnas. Gör man inte det blir det bara en dålig imitation.
Till för alla
Att berättelsen om doktor Glas håller än, över 100 år senare, har flera anledningar, enligt Calmroth. Dels för att den är en ”fantastisk samtidsskildring”, men också på grund av de livsfrågor den berör.
— Det handlar om vem som egentligen är ond eller god, om moral, ondska, godhet, om jämställdhet i relationer. Men jag hoppas att filmen, även om den är en klassiker, ska vara till för alla, säger han.
