Årets Almapris går till småbarnsfavoriten Jon Klassen. Den kanadensiske bilderbokskonstnären gör böcker för de allra minsta och anstränger sig för att inte skriva dem på näsan.
Jon Klassen hade just lämnat sina två söner, sju och nio år gamla, på skolan i Los Angeles när han blev uppringd av juryn för Astrid Lindgren Memorial Award:
— Det var helt oväntat, jag hade sprungit uppför en backe, var andfådd och väntade mig inte att någon skulle ringa, verkligen inte att få en nyhet som den här. Det var helt otroligt!
Han beskriver priset som “en lyckochock” och låter inte det minsta trött trots att det börjar närma sig småtimmarna hemma i LA.
— Jag blev helt knockad, det är fantastiskt! Jag kände till nomineringen men har jobbat hårt med att övertyga mig själv om att det här inte var möjligt.
Arbetar med animerad film
Jon Klassen, född i Winnipeg, Kanada 1981, flyttade till LA för att arbeta med animerad film på Dreamworks Animation. Redan som animatör ville han helst utelämna saker i sina berättelser, något som fungerade dåligt i filmerna men desto bättre i hans egna bilderböcker.
— Jag ville inte visa när det viktiga hände, eller när något skrämmande inträffade. Jag var ett känsligt barn, en känslig betraktare. Jag tyckte också att det var mycket mer intellektuellt utmanande att antyda än att hela tiden visa allt.
Hattar försvinner, en sten ramlar ner från himlen och en dödskalle börjar leva ett eget liv. Det är sådant som händer i hans bilderböcker.
"Jag vill ha min hatt"
Som 30-åring fick han sitt genombrott med bilderboken “Jag vill ha min hatt”, om en björn som förlorat sin hatt. Hatten är liten och passar den stora björnen dåligt, men han älskar den och vill ha den tillbaka. När Björnen fått sin hatt igen är kaninen plötsligt borta. Men vad hände?
— Man vet att kaninen har straffats, men vad som hänt beror på betraktarens känslighet. Jag ville lämna det till publiken. Barn blir väldigt upprymda av förtroendet.
Boken, den första som Jon Klassen både skrev och illustrerade själv, blev inledningen till hans hatt-trilogi.
Hösten 2023 kom han med bildromanen “Dödskallen”, en kapitelbok om ett huvudlöst skelett som vill ha tillbaka sin skalle. Den historien handlar dock mer om den orädda huvudpersonen Otilias vänskap med den ensamma dödskallen.
Till hans pågående projekt hör en serie pekböcker (“Din skog”, “Din gård”, “Din ö”) där varje uppslag rymmer en enkel bild som presenteras kort och sakligt, ibland med bara ett ord.
