"Snubbar har berättat att de börjat gråta av att lyssna på skivan"

SÖDERTÄLJE. Rikard "Skizz" Bizzi slår sig ner på en stol i rummet som fungerar som studio i lägenheten i Södertälje. Han är lite trött, har jobbat natt som personlig assistent och dagen efter att videon till "Kärlek, funk & solidaritet" från plattan med samma namn släpptes så har han fortfarande inte riktigt kollat in hur responsen blivit.

– Jag vet inte, jag är ju helt isolerad här ute i Södertälje så jag vet inte riktigt vad jag ska säga, säger han till Nyheter24.

Videon, som förutom Rikard självklart även involverar gästande Timbuktu och Eye N' I, ser inte direkt ut som en klassisk rapvideo utan är snarare rejält trippig.

– Jag ville göra en rolig video. Inte helt allvarlig utan mer lättsam och kul. Nästan lite barnprogramskänsla blandat med en 90-tals rapvideo.

Det brukar inte vara så mycket safarihattar...

– Nej, det där är också lite flummigt för egentligen kommer det från att jag skickade lite referenser till regissören vad jag gillade visuellt, så då skrev jag "Moonrise Kingdom" bland annat, av Wes Anderson. Och sen "Mighty Boosh". Och i Moonrise Kingdom så är de ju scouter, det är därför jag har den där gula scarfen. Sen blev det en safarihatt istället när jag kom dit. Jag vet inte om de inte fått tag på en scouthatt eller om det bara kändes bättre med den andra. Så jag är en upptäcktsresande scout kan man väl säga. 

Vill sprida kärlek

Veckan innan vi träffas har hiphopens politiska roll varit uppe till diskussion rejält, framförallt efter avsnittet av Uppdrag Granskning där rektorn Greger von Sivers inför en dold kamera förklarade att han inte ville se "rap och death metal och allt vad det heter, den där äckliga destruktiva musiken" i sin skola. Något som bland annat Mohammed Ryback från "Mohammed Ali" gick i svarsmål mot.

– Rap, det enda man gör är ju att babbla så att folk väljer väl att använda det utrymmet till att säga vad de tycker är vettigt, säger Rikard.

Själv tycker Rikard att hans egen skiva inte direkt är politisk. Jag säger att det är mer en platta som ger glädje.

– Det är det som är tanken att det ska vara lite mer upplyftande, och det är väl kanske politiskt i sig. Att sprida kärlek istället för att trycka ner varandra. Men det är ju inte politiskt på det sättet som man går ut och skriker med plakat för. Inte än i alla fall.

Får du kärlek tillbaka?

– Ja, när jag väl har varit ute. Jag har inte haft så mycket spelningar men när jag har varit det har det varit roligt, eller ganska fint, när det kommit fram tuffa snubbar och berättat att de börjat gråta när de lyssnat på skivan., säger Rikard och fortsätter:

– För mig är det ändå jävligt bra recensioner. Att det ändå får folk att titta lite inåt och kanske reflektera lite över vad som är viktigt i livet.

Lite samma sak som du har gjort?

– Ja, precis. Egentligen så är det bara det som det är. Ett stort självporträtt eller egotripp liksom. Hela skivan är ju bara att jag babblar om mig själv men när jag gjorde det hade jag samtidigt en tanke att om man gör det personligt så kanske det blir lättare för folk att relatera till det.

"Folk börjar bli mer solidariska"

Hela skivan handlar mycket om en resa till det bättre. Och det blir bättre också.

– Ja, jag tror det. Min enda kontakt med omvärlden är ju i princip Twitter, jag är mest hemma, på jobbet eller med familjen men man har ändå sett att det till exempel känns mer som att feminismen börjar komma in mer. Eller tvingat sig in, lite på samma sätt som rappare har tvingat in sin bild av förorten in i folkhemmet. Folk börjar bli allmänt mer solidariska med varandra.

– Sen är det klart att det alltid möts av motstånd för att folk är rädda för förändring men jag har ändå fått en känsla av att det går framåt.

Han nämner protesterna vid den misstänkta gruppvåldtäkten i Tensta som ett exempel.

– Då gick ju folk ändå ut och protesterade och ville ändra på lagen för att man inte tyckte att det var okej. Så det var en jävligt keff grej som hände men efteråt var det ändå folk som faktiskt försökte göra samhället bättre. Man ju måste ju ändå tänka att det blir bättre, annars kan man lika gärna skjuta sig själv i skallen.

"Lätt att få ångest"

Rikard pratar om att skivan i mycket handlar om att göra sig själv till en bättre människa, om att det är det bästa sättet att faktiskt göra någon skillnad. Och det är något som han tror starkt på.

– Ja, det är hela budskapet med skivan. Om alla bara försöker att tänka mer positivt och ha mer kärlek för sig själv i första hand, och sen automatiskt för alla andra då löser vi nog ganska många problem.

Sen betyder det inte för att man har gjort en glad skiva, och tror på en positiv utveckling att man oavbrutet går runt och känner sig lycklig och harmonisk för den sakens skull.

– Nej, det är en ständig kamp liksom. Jag har lätt för att få mycket ångest, men det hjälper ändå att tänkt positivt. Om man tränar sig till det så är det lättare att komma ur ångesten.

– Man har ju svackor, man har ju upp och nergångar men man måste börja någonstans och bara gnaga sig uppåt.

Rikard har gått igenom en förändring. Däremot tror han inte att musiken förändrats speciellt mycket.

–Jag blir inte så känslomässig när jag producerar musiken. Det är mer att jag flyter in i musiken och försöker få det att låta som det jag hör i huvudet. Jag tror musik, de vågorna, är mer bara bra för en, som grönsaker och solljus. Det är som att äta egentligen.

– Sen när man skriver texter är det en annan sak. Jag ville att allting skulle betyda någonting så på så sätt blir väl musiken bättre.

"Jävligt trött på hiphop"

Framtiden involverar självklart också mer musik, men kanske inte riktigt på samma sätt som nu. Dels så kommer han att dyka upp i Jill Johnssons nya program på SVT "Jills veranda". Sen väntar nya alster – och en efterlängtad comeback.

– Jag håller på och avslutar min nästa skiva och en syndromet-skiva som jag vill försöka få ut båda under nästa år. Jag känner att jag vill få ut så mycket som möjligt för jag är osäker på om jag vill fortsätta hålla på med hiphop efter det året, i alla fall som artist. Jag vill inte vara negativ men jag känner att man lägger ner jävligt mycket energi på att få göra så bra musik som möjligt och folk som uppskattar bra musik uppskattar det men man måste betala räkningarna också. Men musik kommer jag alltid att göra i alla fall.

Men kanske inte på samma sätt?

– Sen är det också så här, jag är jävligt trött på hiphop. Jag känner att det skulle vara kul att bara göra något helt annat, jag har bara inte kommit underfund med vad det ska vara än och jag känner att jag måste nog hitta några att jobba med för att kunna göra det. Jag har för mycket hiphop och funk i mig för att kunna göra det.

– Jag har gjort det här ett bra tag nu. Jag har ändå släppt fyra hiphop-skivor och har två till på gång. Någon gång måste man göra något annat.

Se videon till Kärlek, Funk & Solidaritet: