Tio-i-topp: Tidernas största valfuskare
Det förmodade valfusket i Iran har fått hela landet att koka. Det är inte första gången i historien som valfusk sätter känslor i svall. Vi har samlat tidernas största valfuskare i ett stort skräckkabinett piskat av historiens vingslag.
Ansedda New York Times rapportering kring valet i Nordkorea säger det mesta:
"Kim Jong Il omvaldes enhälligt till Nordkoreas bläckstämpelparlament, återger statskontrollerad media på måndagen, i ett val som studerats nära efter spår av politiska omläggningar eller tecken på att dess enväldige ledare odlar en efterträdare."
På söndagen låg valdeltagandet på 99,98 procent och samtliga väljare röstade på den enda kandidaten i respektive valkrets, rapporterade den officiella nordkoreanska nyhetsbyrån."
Där sitter alltså Kim Jong-iI bakom sina solglasögon från det sena 1980-talet och låtsas att solen skiner och att allt är frid och fröjd.
"Vadå folket svälter? Vadå husen faller samman? Vad pratar ni om? Ser ni inte det där krigsskeppet vi tog av amerikanerna 1955? I am your supreme leader! ALLA röstar på mig."
Samtidigt har den gamle rackaren på något sätt fått tag i kärnvapen. Han tar emot matleveranser från stora delar av världen, men hotar även dem som undrar hur det egentligen ser ut bortom DMZ - den demilitariserade zonen där det finns ett större antal minor än det finns kineser i Kina - med kärnvapenkrig. En vanlig dag på jobbet för Kim Jong-il.
Inom fyra år kommer flera miljoner människor svälta ihjäl. Men Kim Jong-il oroar sig inte. Han har redan säkrat rösterna. Barack Obama kan slänga sig i väggen. Det här är valrörelsen som ligger minst fyra år före alla andra i tiden.
Kim Jong-il matar svenske FN-inspektören Hans Blix till hajarna:
Valförrättare i Botkyrka i EU-valet 2009
En vilsen volontär i Botkyrka hade feltolkat sina instruktioner från valmyndigheten och det slutade med att han blev levande stekt. Om man nu kan steka i cybervärlden.
Enligt piratpartiet var det valfusk. Och till viss del var det väl det också. Den vilsne valförrättaren hade fått för sig att han bara ska ta hand om valsedlar från partier som redan har "made their bones", så att säga. Enligt lagen ska de etablerade partiernas valsedlar finnas i alla vallokaler. Nya partier får själva leverera valsedlar och då ska dessa inte särbehandlas.
Problemet var inte det att den vilsne gubben slängde valsedlarna, utan att hans mobila vallokal bytte plats upp till 30 gånger och enligt valförrättaren betyder en förflyttning en ny vallokal.
Han ansåg därför att det inte är hans uppgift att ta med sig några valsedlar från något parti han aldrig hade hört talas om. De får helt enkelt leverera nya till den nya vallokalen som är samma vallokal men en ny plats. Rörigt? Det kan man lugnt säga.
Piraterna då? Jo, de reagerade. Partiets toppkandidat Christian Engström skrek högst. Valfusk. Demokrati, integritet, Ipred, Big Brother, Linda Rosing, polisanmälan och den hederliga alla-är-emot-oss-attityden la José Mourinho i Chelsea anno 2007. Ett tag var till och med FN:s valobservatörer på väg till Sverige.
Tydligen funkade det. Piraterna fick sina medlemmar att gå från att vara en nätmobb med alldeles för många bloggar till en armé av "arga unga män" som inte skulle tillåta någon att fuska bort dem från Europaparlamentet.
Valfusk slår så ofta fel - och hjälper i stället den man försökt finta bort med just fusk.
Valfusk drabbar piratpartiet:
År 2009. Mahmoud Ahmadinejads tid som president skulle äntligen vara över.
Den aggressive Ahmadinejad hade kört ekonomin i botten med sin överlöjliga, populistiska politik. Den förre revolutionsgardisten hade fått omvärlden att återigen titta misstänksamt mot en av världens första civilisationer och dessutom, av bara farten, hunnit förneka Förintelsen.
Men ack så fel iranierna hade. Ahmadinejad fick 63 procent av rösterna och innan någon man ens hade hunnit räkna alla röster hyllade landets helige man, ayatolla Ali Khamenei, Ahmadinejad som folkets valde man. Det skulle han inte ha gjort.
Valfusket fick landet att explodera i demonstrationer och protester. "Coup d'état, Coup d'état" - "statskupp, statskupp" - skriker iranierna.
Ahmadinejad skrattar bort alla anklagelser. Först jämförde han de miljontals demonstranterna med fotbollssupportrar som fått uppleva en bitter förlust. Sedan åkte han iväg till Ryssland för att snacka säkerhet med president Dmitrij Medvedev.
När han återvände till Teheran märkte en irriterad Ahmadinejad att folket blivit kvar på gatorna. Han jämförde miljonmobben med damm.
Samtidigt försöker Khamenei förklara bort valfusket med att prata om USA, diplomatiska masker, Storbritannien och konsekvenser.
Men ännu har ingen förklarat varför oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi fick ett samtal från inrikesministeriet där han informerades om sin seger.
Inte heller har det kommit någon förklaring kring det faktum att valdeltagandet i vissa valdistrikt nådde över 140 procent. Antingen är det ett überuselt valfusk eller så måste idrottsledare mynta om uttrycket 110 procent.
Endast en dåre kan tolka valet som demokratiskt. Men alla familjer har svarta får. I slutändan är det väl som Khamenei ändå säger om Ahmadinejad och Mousavi, "det är inte olika åsikter, bara olika kandidater".
Inte olika åsikter, inget valfusk och heller inga bögar:
Bananrepubliken fick ett nytt ansikte och hela världen skrattade. Länge dessutom. Amerikanska presidentval är vanligtvis ett intressant lopp. Det blev än mer så i det nya millenniets första val.
Det var George Bushs son George W Bush mot Al Gore. Al Gore var vicepresident under Bill Clinton, samma Clinton som fullständigt krossade Bush den äldre 1992. Nu skulle George W Bush revanschera farsan.
Valet gick som det gick och i slutändan avgjordes allt i Florida, The sunshine state. Det var Floridas 25 elektorsröster som skulle ge en av kandidaterna den sista skjutsen mot de 270 röster som behövdes.
Först utropades Gore som segrare. Tevekanalerna baserade det på så kallade "exit polls". Man frågar helt enkelt folk som kommer ut från vallokalerna vem de röstat på.
Runt klockan åtta på kvällen den sjunde november utropades George W Bush som segrare. Han ledde enligt valmyndigheterna med över 100 000 röster tio minuter innan vallokalerna stängt. Någon timme senare började Gore komma ikapp då man glömt att rösterna från tre demokratiska distrikt ännu inte räknats. Gore låg plötsligt inom räckhåll. 2000 röster skiljde de båda kandidaterna. Snart bara 300.
Gore som redan privat ringt George W Bush och gratulerat denne tog tillbaka allt han sagt och inte sagt. Nu krävde han omräkning av rösterna. Alla landets jurister sattes på ett par hundra flygplan mot Florida. Den tionde november skilde det bara 327 röster.
Sen följde några dagar som slutade med vad Bill Clinton senare kallade "högsta domstolens sämsta beslut någonsin". Gore ville att rösterna skulle räknas om. Och så blev det. Men rösterna skulle in inom en vecka. Oavsett vad. Det skulle man inte hinna, menade de fyra distrikten som skulle räkna om. Men man försökte.
Och plötsligt fick man avbryta den manuella rösträkningen innan man hunnit klart. Det pågick ett krig mellan Floridas högsta domstol och USA:s högsta domstol.
Beslutet pendlade mellan olika instanser. Alla överklagade allt och det hela lämnades över till USA:s högsta domstol. Gore ville bara ha lite tid att manuellt räkna om de cirka 70 000 röster som inte togs emot av de automatiska maskinräknarna. Men USA:s HD röstade ner hans önskan med rösterna fem mot fyra. Det blev inget med det och Bush vann till slut med futtiga 537 röster.
Resten är historia. Mindre än ett år senare åkte USA på den största attacken på amerikansk mark. Många tusen dog när Usama bin Ladens flygplan träffade tvillingtornen. Sen har vi katastroferna i Afghanistan, Guantánamo, Irak, Abu Ghraib och historiens värsta finanskris.
Det finns många som i dag tackar Jeb Bush. Vem är det då? Jo, W:s lillebror som under hela den här soppan var guvernör i....Florida. Han sägs ha på egen hand förhalat alla beslut som innebar att Högsta Domstolen till slut fick nog och gjorde W till världens mäktigaste katastrof. Orkanen Katrina ain't got shit on Bush. Och i nästa val förmodas Jeb Bush kandidera till posten som USA:s näste president.
Michael Moore bevisar valfusket i Florida:
Året är 1946. Andra världskriget precis slut. Och Rumänien ockuperat av Sovjetunionen. Dracula var död. Men en ny vampyrkung hade sett dagens ljus i Karpaterlandet - och han var inte lika solkänslig. Hans namn var Nicolae Ceausescu.
Ceausescu satte tonen för sin politiska karriär redan från start. I ett val som allmänt anses ha varit riggat tog han sig, som kommunistpartiets sekreterare i hemregionen Oltenia, in i den rumänska nationalförsamlingen.
Genom att manipulera och bedra partikamrater tar han snart makten över hela partiet - och därmed landet. Men det dröjer ända till 1974 innan han "väljs" till landets president.
Ceausescu styr genom att placera hundratalet släktingar, inklusive sin egen hustru, på centrala positioner i partiet och statsmakten. Han är inledningsvis uppskattad i Väst tack vare att han kaxar mot Sovjetunionen. Och belönas till och med med Serafimerorden av kung Carl XVI Gustaf. Men när det uppdagas - eller inte längre går att dölja - att Rumänien leder den europeiska ligan i brott mot de mänskliga rättigheterna falnar entusiasmen.
Ceausescu "återväljs" som Rumäniens ledare i november 1989, bara veckor innan han störtas från makten i det kommunistiska Östeuropas enda våldsamma revolution.
Nicolae Ceasescus sista tal:
1895 skakas Storbritannien, den parlamentariska demokratins vagga, av en präktig politisk skandal. Den konservative politikern Sir Tankerville Chamberlayne är fast besluten om att ta parlamentsmandatet i Southampton i sydöstra England. Så ivrig är han att han hyr en droska med hästar som han ställer utanför Cowherds stadshus högst upp i staden.
Varje dag kopplas hästarna loss och sex starka män drar vagnen ner för Southamptons huvudgata Above Bar till partihögkvarteret på andra sidan staden. Längst bak i vagnen står Sir Tankerville Chamberlain själv och kastar ut guldmynt till häpna Southamptonbor som inte drar sig för att stoppa ner guldmynten i fickorna och sedan lydigt gå och rösta på Chamberlayne.
Chamberlaynes motkandidat, Sir John Stephen Barrington Simeon, anmäler den udda proceduren till valkommissionen och Chamberlayne blir fråntagen sin plats i parlamentet. Simeon återinsätts.
En annan brittisk politiker med mycket pondus:
Det kommunistiska Östtysklands siste ledare, Erich Honecker satte sin sista potatis när han riggade valet i maj 1989. Fem månader innan Honecker störtades tillsammans med DDR-diktaturen. Nu var inte valfusk någon ny företeelse i Tysklands "demokratiska republik". DDR-systemet var alldeles särskilt sinnrikt i sina metoder för att rigga val.
I DDR, till skillnad från alla andra realsocialistiska länder i det forna Östeuropa, kunde man rösta på alla möjliga partier - kristdemokrater, liberaler, kommunister eller socialdemokrater. Men alla partier inordnades under samma paraply - SED, Socialistiska Enhetspartiet.
Men i valet 1989 rann bägaren över. Den protestantiske pastorn Rainer Eppelmann, moralisk ledare för den östtyska oppositionen, anklagade SED och Honecker för hederligt gammalt valfusk. Eppelmann visade på att det fanns en uppenbar diskrepans mellan det antal avgivna röster som internationella observatörer räknat ihop och det antal avgivna röster som myndigheterna redovisade.
I valet 1986 hade Eppelmanns fredsgrupper också klagat på oegentligheter. Men nu hade de bevis. Och vreden över det förfuskade valet ledde till starka protester som till slut kulminerade i att Berlinmuren revs och Tyskland återförenades. Honecker själv flydde till Chile där han dog 1994 som en bruten man.
En hyllning till Erich Honecker:
Alla valfuskare har inte gått till historien som skurkar. Vissa hyllas än i dag som hjältar. Till exempel den romerske kejsaren Augustus (född Gaius Octavius Thurinus år 63 före vår tideräkning och död år 14 efter vår tideräkning), brorson och adoptivson till Julius Ceasar, vars ämbetsperiod kallas Pax Augusta eftersom den, bortsett från flerfrontskrig som aldrig ville sluta samt ett årslångt inbördeskrig, var relativt fredlig.
Augustus kallade sig själv principe - den förste bland jämlikar - medan hans efterträdare, ännu mindre blygsamma, kallade sig själva imperator - kejsare. Ändå anses Augustus, som såg som sitt uppdrag att återupprätta det romerska imperiet, vara den främste också bland kejsarna.
Augustus tillät fria val till offentliga tjänster. Men han riggade förstås resultaten - mer systematiskt än någonsin tidigare. Inte så mycket för att tillskansa sig personliga fördelar. Utan för att säkra platser åt de allra bästa kandidaterna. Under Augustus tid vid makten kunde alltså dugliga män ur de lägre klasserna för första gången få politisk makt och nå positioner i det offentliga livet. Med hjälp av valfusk.
Kejsar Augustus in action:
Robert Mugabe tog Zimbabwe från att ha varit en av Afrikas mest välmående ekonomier till världens kanske fattigaste område. Inflationen har nått nivåer ingen riktigt bryr sig om längre. Men Mugabe fortsätter att trycka pengar. Snart finns det inte ett träd kvar i hela Afrika för att få ut Zimbabwes biljondollarsedlar. Det här var i januari. I mars beslutade man att man skulle trycka septilliondollarsedlar. Septillion tänker ni, det är när en siffra följs av 24 andra. Det förklarar varför ingen har råd med någonting.
Det här skulle däremot ta slut någon gång. Äntligen kom det fram en kandidat som skulle utmana Mugabe och hans parti ZANU-PF på riktigt. Morgan Tsvangirai hette han och med sitt parti MDC ville han ta Zimbabwe in i 2000-talet. Mugabe som suttit som president sedan 1987 tyckte annorlunda. Valet som hölls i mars 2008 blev en fuskfest av sällan skådat slag.
Tsvangirai vann första röstrundan med 47.9 procent mot Mugabes 43.2 procent, men valresultatet meddelades först en månad efter valdagen. Vad som hände under den här tiden är det ingen som vet.
Det talades om omräkningar, stämningar och allt annat som hade fungerat i ett land med rättsväsende. Men eftersom man måste få majoritet för att vinna presidentvalet utlystes en andra valomgång.
Tsvangirai menar att Mugabe fuskade och fixade så att han inte fick majoritet redan i den första valrundan. Sedan vägrade han att delta i den andra valomgången då hans anhängare blivit slagna och han kallade valet för "ett enda stort skämt". Trots att Tsvangirai vägrade att delta under de omständigheterna arrangerade Mugabe en andra valomgång som han vann med 85.5 procent av rösterna mot sin antagonists 9,3 procent. Ett skämt? Det finns de som säger det, ja.
En maktdelningskompromiss ledde senare till att Mugabe nu har kontroll över armén och Tsvangirai polisen. Men alla vet ändå att det var Mugabe som återigen visat sin styrka och som vilken mästertjuv som helst lurat till sig makten över landet med enorma naturtillgångar och ännu större potential.
Robert Mugabes valreklam:
Inte många känner till det. Men rad historiker anser saken vara biff. John F Kennedy blåste Richard Nixon på presidentvalet 1960. Med hjälp av maffian.
I den officiella historieskrivningen var det den tevesända debatten mellan JFK och Nixon som avgjorde valet till den tvålfagre Kennedys fördel (medan de som lyssnade på radio tyckte att Nixon vann). Men medan lejonparten av de amerikanska väljarna satt bänkade i tevesofforna röjde maffian i kulisserna - och väckte de döda till liv.
JFK:s pappa hette Joseph Kennedy och var en amerikansk-irländsk finansman, diplomat och kungamakare. Men han var också djupt insyltad i den undre världen. Joe Kennedy var besatt vid att familjen skulle greppa den politiska makten i USA. Han själv kunde, på grund av sitt skumma förflutna, aldrig bli president. Men hans söner skulle till Vita huset.
När den äldste sonen, Joseph JR, dog gick uppdraget till John. Och till sin hjälp hade han Sam Giancana, som var maffiaboss i Chicago och styrde staden med järnhand. Maffian lät registrera avlidna i drivor - aldrig tros så många lik ha deltagit i ett allmänt val som i Chicago i 1960 års presidentval.
Och John F Kennedy vann med minsta möjliga marginal. När den nye presidenten senare lät sin brorsa Robert Kennedy - i rollen som justitieminister - sjösätta ett regelrätt krig mot maffian blev Sam Giancana och hans maffiabröder mindre glada.
Och det finns de som vill hävda att det är solklart att det var maffian som knäppte Kennedy i Dallas 1963. Både Lee Harvey Oswald, som ska ha skjutit presidenten, och Jack Ruby, Oswalds mördare, hade maffiaanknytning.
Mordet på JFK?
Skrivet av:
