"Det är omöjligt att leva med 5:2-dieten"

Om alla dieter och viktminskningsformer vore skapta för människor med sunda värderingar skulle vi inte ha något att oroa oss över. Dessvärre är det inte så och majoriteten människor är inte sunda i sitt tänk när det kommer till viktminskning. De är väldigt lättlurade och lättpåverkade. Jag inkluderar även mig själv i den gruppen. Eller jag befann mig i den gruppen innan jag provade LCHF men det var ju bara fyra år sedan och då var det heller inte alls troligt att jag skulle "våga mig på" den kontroversiella kosthållningen så vi låtsas att jag inte vågade utan fortfarande är kvar i den utsatta gruppen som utgör en stor del av vår befolkning. Bantargruppen. 

Jag om någon har förståelse för att man vill banta. Jag har bantat i hela mitt vuxna liv och i mitt fall kan man faktiskt inte enbart skylla på media med Veckorevyn i spetsen för då jag började med min vikthets hade till och med Veckorevyn mulliga modeller och det fanns inget fokus på size zero lång därifrån.

I dag står size zero i fokus och det är vad vi förfarar oss över. Victoria Beckham och systrarna Olsen äter inte det hoppas jag är självklart för alla över 20. Möjligtvis att de kör 1:6 där de har en ätardag och sen lever på existensminimum de resterande dagarna och trots att de inte går ut öppet med sin svält så är det inte svårt för någon att lista ut. För visst har väl alla som vill gå ner i vikt på något sätt någon gång försökt? Visst inser man ganska snabbt att "Shit hur lite jag än äter så går jag inte ner?!" Jag tror att en genomsnittlig person förmodligen behöver dela sina portioner på fyra för att hamna på rätt mängd för viktminskning och då lyckas man gå ner ett par kilo med nöd och näppe. Klart som fan att man ganska fort fattar att de där size zero-typerna inte äter alls - det finns ju ingen annan väg att gå för att se ut som ett benrangel. 

5:2-dieten uppmanar till den här typen av beteende. Svältbeteendet. Och det helt i onödan. Alla som säger att "Jag har provat allt och det här är första gången som något funkar" har inte provat rätt. När man lever med LCHF-kosten så exkluderar man det som man mår dåligt av och det som är dåligt för ens allmänna välbefinnande. Jag har aldrig mött en person som inte i första hand pratar om hur bra de mår av att exkludera kolhydraterna. I andra hand pratar folk om viktminskning. LCHF äter man för att leva hälsosamt och för att må bra. Vill man dessutom gå ner i vikt så minskar man sina portioner och vill man pressa sig ner till att vara lite smalare än vad kroppen trivs med så kör man periodisk fasta. Då äter man sitt första mål klockan tolv på dagen. Sen äter man ett till mål och så nöjer man sig med det. Man mår fortfarande bra, man äter, man är inte hungrig och man har en bra hälsa.

Det som är det livsfarliga med en diet så som 5:2 är precis samma sak som med pulverdieter. Det är omöjligt att leva med. Man målbantar och så fort som bröllopet, strandsäsongen, resan, singelperioden är över så börjar man svulla igen. ”Nu har jag varit så duktig så nu skiter jag i det här” och så går man upp igen. Och så mår man dåligt igen. Jojo-livet. Med LCHF har man inget jojo-liv och hör inte jojo till 80-talet anyway?

Katrin Zytomierska
Bloggare på Katrinz.se samt grundare och VD för LCHFklubben.se