Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Utmattningssyndrom: Livet efter att hjärnan gått sönder

Nyheter | 14/10/2018 08:27

I den sista delen av serien om utmattningssyndrom pratar Nyheter24 med personer som själva drabbats. Hur reagerar omgivningen när man går in i väggen? Och hur går man vidare efter det?

I del fyra av serien om utmattningssyndrom pratar Nyheter24 med fyra kvinnor vars liv har förändrats till följd av utmattning. Samtliga av kvinnorna har själv drabbats av utmattningssyndrom. 

Om du inte läst de tre första delarna av serien om utmattningssyndrom så hittar du dem längst ner i artikeln. 

Gry

Bildkälla: Unsplash

23-åriga Gry drabbades av utmattningssyndrom för första gången i 16-årsåldern. Det skulle ta ett helt år innan hon fick en läkardiagnos.

–  När jag väl fick respons var den ungefär “Du är nog utbränd, försök att vila lite”. Sen var det inte så mycket mer med det. Så väldigt mycket har jag behövt lära mig själv och hantera själv.

Det var under gymnasietiden som Gry insjuknade och efter skolans slut flyttade hon hem till Norrland igen och påbörjade sin återhämtning. Men det skulle inte dröja länge innan hon skulle insjukna igen.

– Det blev lite det klassiska. Att man väldigt snabbt tror att “nu är det bra”.

"För ung för att vara utbränd"

Gry började jobba igen och hade svårt att säga nej till extrapass. Sedan när hon började plugga igen kom den andra kraschen. Efter det skulle hon senare gå in i väggen en tredje gång.

– Det har varit svårt att få folk att lyssna och tro på en när man är så ung. Många tänker “du kan inte ha gått in i väggen, du är för ung”.  

Hon förklarar att hon nu har lärt sig att lyssna på sin kropp och snabbt kan avgöra när hon måste varva ner.

– Jag känner igen när det börjar dra åt fel håll nu, att jag måste stanna upp ett tag. Varva ner, inte säga "ja" till så mycket, stressa av helt enkelt. Men det är svårt i en värld där det är sådant tempo hela tiden, att inte haka på och följa med.

Hon trycker på att det inte bara är sysslor och åtaganden som kan bli svåra efter utmattningssyndrom, utan även sociala situationer. 

Lampor.
Bildkälla: Unsplash

– Jag tror att det är viktigt för omgivningen att förstå att det inte bara gäller uppgifter. Att interagera socialt kan bli svårare. Och det kan vara bra som närstående att förstå att det inte handlar om att personen inte tycker om en, utan bara om att det tar extremt mycket energi, som man kanske bara inte har den dagen. 

Ailin

När 31-åriga Ailin från Göteborg mötte en vägg kom hon i kontakt med läkare som rekommenderats av hennes arbetsplats. 

– Det var andra gången, efter att jag nått min vägg som jag fick diagnosen. Och jag har haft en väldig tur med läkare. Jag vände mig till läkare hos företaget jag arbetar hos, och de var väldigt kunniga gällande just stress. Men den vanliga primärvården har nog inte varit så bra. 

"Vill gärna bli av med mig"

Men reaktionen från arbetsgivaren var inte alls som hon förväntade sig. 

– Jag gick in i väggen den andra gången för att jag kom tillbaka till jobbet för tidigt. Och främst för att mina uppgifter, som skulle vara anpassade till mitt tillstånd, inte alls hade anpassats. Det har definitivt uppstått en spänning mellan mig och min arbetsgivare. 

Kvinna som håller i sina knän.
Bildkälla: Unsplash

I Ailins fall har det varit en markant skillnad i reaktionerna från vänner, familj och arbetsgivare. Medan närstående varit oroliga och omhändertagande, har reaktionen från arbetsgivaren inte alls varit vad hon väntat dig. 

– Det har blivit ganska tydligt att de gärna vill bli av med mig, efter att jag blivit sjuk igen. Och det har varit svårt att komma överens då min arbetsgivare anser att han gjort allt han kunnat, medan jag tyvärr inte alls känner så. 

Josefin

24-åriga Josefin, från Dalarna, som lever med utmattningssyndrom har även diagnostiserats med en ätstörning och depression. Och hon poängterar vikten av att förstå att vägen till utmattningssyndrom ser väldigt olika ut för alla. 

"Orsaken är olika för alla, men alla upplever samma sak"

– Jag har varit hos läkaren, jag har gått till psykolog och jag har gått på en ätstörningsbehandling i ett halvår. Jag går på antidepresiva, och tar ibland ångestdämpande, när det behövs. Men det är absolut inte alla som behöver ta den vägen, för det finns så olika anledningar till att man får utmattningssyndrom. 

– Orsaken är olika för alla, men alla upplever samma sak. 

Något som Josefin förklarar att hon lärt sig förstå på ett bättre sätt av sin familj. Hon förklarar att andra psykiska besvär kan bidra till utmattningssyndrom. 

– Hela min familj går på antidepressiva, och jag var den sista som började göra det. Alla i min familj har ju inte haft ätstörningar, men någon har hanterat social fobi, och någon depression. Och vi har alla upplevt utmattningssyndrom, men har haft väldigt olika saker som bidragit till att man kommit dit. 

Familjen har även varit ett enormt stöd när det kommer till att normalisera och öppet kunna prata om att inte må bra. Och Josefin förklarar att de har hjälpt henne förstå och hantera psykisk ohälsa på ett bra sätt. 

Camilla

När 29-åriga Camilla gick till läkaren i hopp om hjälp, och en sjukskrivning, så blev det inte så. Läkaren menade att det var fel på hennes arbetsplats, inte henne, och att hon därför inte behövde sjukskrivas. 

– Det var ett skämt. Det syntes på mig att jag var sjuk. Jag är 171 centimeter lång och vägde cirka 50 kilo och sov inte över huvudtaget. Han vägrade sjukskriva mig, men jag kunde ju inte jobba. Så det var en katastrof. Efter det blev jag ännu sämre. 

Vatten.
Bildkälla: Unsplash

Den 29 december ringde Camilla själv den Psykiatriska akutmottagningen i Stockholm som skickade ett mobilt team. Och då, till slut, blev hon sjukskriven. Efter några månader påbörjade Camilla sin behandling. 

– Om jag ska vara ärlig så minns jag inte så mycket från det första året. Jag fick väldigt många panikattacker och kunde därför inte bo i min lägenhet, så jag bodde med mina föräldrar då. Jag kände mig fortfarande fysiskt sjuk på grund av alla symptom och tänkte "men detta måste vara cancer eller något, man kan inte bli så här bara av att jobba för mycket". 

"Så mycket skam"

Camilla förklarar att hennes föräldrar och hennes bästa vän var enorma stöttepelare under hennes behandling. 

– Mina föräldrar körde mig till min psykologbesök två gånger i veckan, och en gång i veckan så åkte min bästa vän med mig hem till min lägenhet och så kollade vi på film en timme, innan hon körde hem mig till mina föräldrar igen. 

– Det känns så konstigt att berätta detta, säger Camilla till Nyheter24.

– Man inser hur mycket skam som är kopplat till psykisk ohälsa.  

Vad är ett tips du önskar att du hade kunnat ge dig själv, innan allt hände?

Ailin

 – Vila när du känner att du inte har tid att vila, för det är just då du behöver det allra mest. Det är när man känner "Jag har inte tid att ta det lugnt" som du måste varva ner. 

Josefin

– Var inte så hård mot dig själv. Det är ok att inte göra allting. Det är ok om du inte känner dig helt nöjd med uppsatsen som ska in idag. Det är ok om magen känns lite för stor idag. Du är fortfarande lika mycket värd oavsett. 

Ljus.
Bildkälla: Unsplash

Gry

– Jag vill verkligen trycka på detta: Du är inte dina prestationer. Man måste inte vara jätteduktig hela tiden, ha högsta betyg, eller ta alla jobbpass. Det som följer är verkligen inte värt det. Verkligen, verkligen, lyssna på kroppen. Pusha inte vidare när du känner dig ovanligt trött eller hängig.

Camilla

– Allt är ok, och du gör så gott du kan. Ta en sekund i taget. That's it. 

Vad är ett tips du skulle någon som har en närstående som drabbats av utmattningssyndrom?

Något som samtliga av kvinnorna poängterar är vikten av att som närstående läsa på om utmattningssyndrom. 

Ailin

– Även om inte du förstår så lyssna och ha tålamod. Läs på och försök förstå de små sakerna, inte bara de stora. Om att det kan vara jobbigt för någon som är sjuk att hålla upp ett samtal, eller att ta ett så enkelt beslut som "mjölk eller vatten till maten" när hjärnan lagt av. 

Josefin 

– Var inte rädd för att vara där. Ibland kan jag känna att vissa i omgivningen kan vara rädda för att säga fel saker. De är rädda att göra någonting fel, eller säga något som gör saker värre, så de backar lite. Utmatningssyndrom kan vara väldigt ensamt, och det betyder så otroligt mycket att få känna det stödet. Att visa att "jag är här, jag går ingenstans, även om du inte orkar prata just idag, så finns jag kvar här för dig". 

Gry

– Man behöver ha väldigt mycket förståelse för att personen kanske aldrig igen kommer att orka lika mycket som de gjorde innan. De svårigheter som man kan bära med sig, i kanske resten av livet, kan göra saker som körkort och vidareutbildning mycket svårare än för någon som kanske inte varit sjuk. Och det är viktigt att det förstås och tas på allvar, både av närstående och omgivningen. 

Camilla

– Hjälp till med praktiska saker, om du kan. Det behöver absolut inte vara stora grejer. Jag menar ju självklart inte att man ska offra hela sitt liv för sin närstående. Men bara en sådan sak som att hjälpa till att diska. Ska du gå och handla? Hör kanske om personen behöver något när du ändå är där. Det gör så otroligt mycket.

Läs alla delar av serien:

Om du inte har gjort det, så kan du läsa serien från början. I del ett Utbränd eller bara trött? Så här vet du så reder psykologen Kerstin Jedin ut hur man avgör skillnaden mellan stress, trötthet och utmattningssyndrom. 

Och visste du att långvarig stress kan skapa fysiska hål i hjärnan? I del två kan du läsa om vad som händer i hjärnan när man drabbas av utmattningssyndrom.

I del tre berättar Josefin, Camilla, Ailin och Gry om hur det är att vakna och inse att man inte längre kan läsa. Och om hur det känns när vardagen rasar. Läs del tre av serien, Utmattningssyndrom: Hur lever man när hjärnan gått sönder?

Lever du med psykisk ohälsa?