"Jonas Sjöstedt brann för det han pratade om"

En halvtimme innan Jonas Sjöstedt gickupp på scenen sprang jag på en ung moderat som sett mina tidigarekrönikor hos Nyheter24. Han såg fram emot talet, men frågade migom inte Sjöstedt har en otroligt svår retorisk situation: att haninte får skrämma bort socialdemokratiska och miljöpartistiskaväljare, och därför måste tona ner de egna åsikterna. Efter enkort stund av funderande svarade jag att jag nog tror att det ärhelt tvärt om. Jonas Sjöstedts retoriska utmaning fram till valetär inte att gå mot mitten, det är att vara ett tydligt alternativför rödgröna väljare som tröttnat på mittenpolitik och iställethar tydliga åsikter om vinst i välfärd, delad föräldraförsäkringoch nej till utförsäljningar.

Och visst blev det så, Sjöstedtvisade att han har en väldigt bra förståelse för varVänsterpartiets potential finns, och lyckades framföra detförmodligen bästa talet jag sett honom framföra. Någonsin. Trotsförkylning i rösten och trots att han tvingades ta en hel delvattenpauser under talet, var han både bättre, tydligare och merkänslomässigt involverad än vi är vana att se honom.

Talets disposition var ganska enkeljust i kväll. Sjöstedt hade valt att prata om tre huvudämnen:feminism, utförsäljningar och miljön - tre väldigt stora, menockså tre väldigt tydligt avgränsade frågor. Redan under taletsförsta del, den om feminism, visade Sjöstedt att han har högreambitioner för Vänsterpartiet än att bara vara ett parti runt 4%-spärren i riksdagen: han vill lyfta partiet, hämta missnöjdaväljare från Socialdemokraterna och skaffa sig en ordentlig makt ien kommande regering.

Jag måste säga att jag tycker att detvar en lättnad att höra Sjöstedt prata så genuint, engagerat ochärligt om feministiska frågor. Jag har ofta, bland annat i enkrönika för Nyheter24 under förra årets upplaga avAlmedalsveckan, kritiserat Sjöstedt för hans bristande engagemangnär han talar om feminism. Tidigare har han sagt de "rätta"orden, men de har känts konstiga och framtvingade i hans mun. I dagvar det precis tvärt om. Jonas Sjöstedt brann för det han pratadeom, och det märktes tydligt på publiken runt mig att även de varglada att orden äntligen fått en innebörd. För det är ju så detär med politisk retorik - även om den ofta kritiseras för att varainnehållslös och i värsta fall meningslös, är det precis tvärtom: retorik är både yta och innehåll, och om man lämnar något avdem därhän kommer man inte speciellt långt som politiker.Speciellt inte om man är partiledare.

Förutom den energi och det engagemangjag nu imponerats över genom halva krönikan hade Sjöstedt ävenfått till det där med snygga och smarta formuleringar - one liners,om man så vill. Jag kan inte ta upp dem alla, men två som stack utvar "efter regn kommer sol, efter Reinfeldt kommer rödgrönt"som han sa inledningsvis appropå att det har regnat under dagen, mennu är strålande sol i Almedalen, och "Hindren är intetekniska, inte ekonomiska - hindren sitter i Rosenbad". Detsistnämnda sa han om miljöproblemen och om att vi ännu inte harhittat en ordentlig lösning på dem. En bra formulering kan nämligenhjälpa oss att minnas vad talaren har sagt, plus att det så klartofta uppbringar en hel del applåder från publiken.

Avslutningsvis vill jag också sägaatt jag tycker att det är glädjande att både Fridolin, Reinfeldtoch nu senast Jonas Sjöstedt visar så bra form inför valrörelsen.Vi kan nog förvänta oss ett riktigt intressant politiskt ochretoriskt år fram till valet, och utgången är nog långt ifrånavgjort.