Professorn Magnus Henrekson var tidigt ute och kritiserade Northvolts batterisatsning. Han kallade tidigare ägare ansvarslösa och anklagade dem för att lägga fokus på att blåsa upp bilden av sin egen förträfflighet snarare än att lära sig att bygga bra batterier.
Efter gårdagens besked är han ”realistiskt optimistisk”.
— Det är ett väldigt litet företag med en ny teknik som köper vad som är tänkt att vara en väldigt stor verksamhet, säger han.
Kräver uthållighet
Att Lytens vd Dan Cook kallar företagets egen produktion av litium-svavelbatterier för ”unik”, är dock inget som imponerar på Henrekson.
— Alla företag som har något nytt påstår alltid att det de har att komma med är unikt och kommer att förändra branschen. Om det är sant kan det vara otroligt bra. Men man får inte ropa hej förrän man kommit över bäcken.
Dan Cook har dock med viss ödmjukhet tillagt att Northvolt växte för fort, att man nu ska lära av misstagen och låta reell produktion ligga till grund för utveckling.
— Det är bra början, att inte som de tidigare ägarna lova guld och gröna skogar.
Henrekson tvivlar dock på att Lyten kommer att ha tusentals arbetare i Skellefteåfabriken på plats i närtid.
Fabrikens maskiner är heller inte av senaste generationen, konstaterar han, och att få dit nya tar tid, samtidigt som man måste ha kapital för att betala löner under tiden.
— Det är viktigt att de har uthålligheten för att hålla igång saker i Skellefteå. Det kommer att ta tid innan man har rejäl produktion där.
Ingen hjälteroll
Det amerikanska bolaget har hittills tagit in 625 miljoner dollar i kapital och har stöd från bland andra USA:s exportmyndighet.
— Det stärker dem naturligtvis finansiellt, säger Henrekson som ställer sig skeptisk till ambitionen att Sverige ska rädda Europa från Kinaberoendet på batteriområdet.
— Det är klart att västvärlden ska göra sig mindre beroende av Kina. Men lilla Sverige ska inte ta på sig det stora uppdraget och de stora risker som det inbegriper. Det kan snarare USA, Tyskland och Frankrike göra, säger han, och menar att Sverige i stället kan profilera sig med insatsvaror vid tillverkning och industri.
— Nu ligger bollen hos USA. Går det åt skogen är det inte de svenska AP-fonderna som drabbas. Om USA och Tyskland tycker att detta är viktigt kanske de är beredda att stå för fiolerna. Vi har bränt oss tillräckligt.
