Mattias, 17, är fortsatt försvunnen – mamma Erika: "Smärtsamt"
Över ett och ett halvt år har gått sedan Mattias Borg, 17, försvann spårlöst i samband med en mindre hemmafest i Ljungby.
– Jag har sökt en del själv, men sedan gav jag upp för att det var så smärtsamt att till exempel hitta benbitar och undra: är det mitt barn?, berättar Mattias mamma Erika Borg för Nyheter24.
Under natten mot lördagen den 5 december 2020 befann sig den då 17 år gamla Mattias Borg, tillsammans med sin tvillingbror och flera vänner, på en hemmafest i småländska Ljungby.
Men sedan den vinternatten, för ett år och sju månader sedan, har ingen sett eller hört från Mattias – trots otaliga sökinsatser och stort engagemang från frivilliga.
– Vi har samma frågor som vi hade den natten. Vi vet fortfarande inte vad som hänt och hjärnan jobbar ständigt på högvarv, säger Mattias mamma Erika Borg till Nyheter24.
Här kan du läsa mer om händelseförloppet då Mattias Borg försvann och sökinsatserna i Ljungby.
Erika Borg: "Som att förlora honom varje dag"
Att inte veta vad som hänt Mattias präglar Erika Borgs vardag.
– Det är svårast när jag vaknar på morgonen. Då kommer insikten att han är borta. Jag vaknar till den insikten varenda dag och det är som att förlora honom varje dag, flera gånger om, säger hon och fortsätter:
– Smärtan kommer i vågor och oftast vågar jag inte känna in det. Jag försöker distrahera mig själv.
"Svårt att förstå och relatera till"
Under månaderna som gått har Erika, tillsammans med Mattias tvillingbror, blivit erbjuden professionell hjälp för att hantera det som hänt.
– Men efter fyra eller fem samtal kommer vi båda fram till samma slutsats: att de inte förstår. Om man inte upplevt ett sådant trauma är det svårt att förstå och relatera till.
– Jag hör ungefär samma erfarenhet från föräldrar som förlorat barn eller upplevt ett sådant trauma. Man måste ha upplevt det för att kunna stötta på rätt sätt, så att det inte känns ihåligt.
Samtidigt uttrycker Erika en stor tacksamhet gentemot de vänner och personer i hennes närhet som på olika sätt ställt upp sedan Mattias försvann.
– Det har varit det bästa stödet: bara att uppleva människors godhet. Att de bryr sig. Deras empati.
Nya dykningar efter Mattias Borg i Lagan
Många frivilliga har sökt efter Mattias Borg sedan den där decembernatten för över ett och ett halvt år sedan och under förra veckan genomförde man nya dykningar i ån Lagan.
– Den här gången orkade jag gå dit. Det är väldigt slitsamt att stå där och veta att de letar. Jag lever mig in i vad som kan finnas där och hur det kan se ut, säger Erika Borg och fortsätter vidare:
– Jag har sökt en del själv, men sedan gav jag upp för att det var så smärtsamt att till exempel hitta benbitar och undra: är det mitt barn?
Att andra människor, helt frivilligt och utan att skylta med det, ägnar tid åt att leta efter Mattias är ovärderligt, berättar Erika.
– De är inte ute efter uppmärksamhet, utan de vill bara hjälpa till och det är fantastiskt. Jag är så tacksam för det. Det är det som gör att världen inte känns som ett lika stort helvete som man kan uppleva det som när man förlorat ett barn.
Familjen har sporadisk kontakt med polisen
Familjen har inte någon regelbunden kontakt med polisen som sedan en tid tillbaka lagt ned sina sökinsatser.
– Om jag inte minns fel så hade vi kontakt senast i januari. Då ringde jag dem och berättade att en kvinna sagt att hon hört skrik, som hon kallade "dödsskrik", i ungefär samma område och vid samma tidpunkt som man hörde rop på hjälp den natten. Men sedan dess har vi inte haft någon kontakt och jag vet inte vad de gjort med de uppgifterna, säger Erika Borg.
Hur polisen beskrivit händelseförloppet i deras utredning eller vilka tips de fått in vet inte Erika.
– Jag har bett om det, men fått ett skriftligt svar som säger att man inte kan dela det eftersom man inte vet om det ligger något brott bakom försvinnandet.
