Stockholm

COP27: "Kollektiv tragedi" – men frö av hopp

Aktivister på klimattoppmötet i egyptiska orten Sharm El-Sheikh.
Aktivister på klimattoppmötet i egyptiska orten Sharm El-Sheikh. Foto: TT

Ett misslyckande när det gäller att komma åt roten till problemet, lyder domen över klimatmötet i Egypten. Men en ljusglimt är en trevare i en känslig nyckelfråga – som kan göra stor skillnad på sikt, menar en forskare.


Fakta: Detta enades man om på COP27

Detta kom man överens om på två viktiga områden vid sidan av utsläppsminskningar:

Skador och förluster

En fond ska inrättas för skador och förluster, där fattigare länder som faller offer för det extremväder som förvärras av de rikare ländernas utsläpp ska kompenseras. Frågan var omtvistad på mötet. Hur mycket pengar som ska gå in, och vem som ska få ta del av dem, är oklart.

Anpassningar

En varmare planet innebär att länder måste anpassa sig för att kunna hantera översvämningar, torkperioder, stormar och missväxt, vilket fattigare och sårbara länder kan ha svårt att ha råd med. Några mindre åtaganden har COP27 beslutat om, däribland mer pengar till fonder som finansierar brandförsvar, skyddsvallar, flytt av samhällen och vattenskydd vid vägar.

Källor: The Guardian, CNN och AFP

Förväntningarna var inte särskilt höga. Ändå uttrycker många besvikelse över att klimatmötet COP27, som avslutades efter nattmanglingar nyligen, inte levererade några större steg för att motverka roten till klimatproblemet – utsläppen av växthusgaser. Vad hände egentligen och varför?

Vad hände med viktiga temperaturmålet?

Parisavtalet har två temperaturmål: Att begränsa uppvärmningen till väl under två grader, och att ”sträva efter” att hålla den under 1,5 grader. Men sedan 2015 då avtalet kom till har forskningen blivit allt tydligare: Att överskrida 1,5 grader innebär allvarliga risker för våra livsvillkor.

Det fick världens ledare vid klimatmötet i Glasgow i fjol att blåsa liv i 1,5-gradersmålet trots att det glider allt längre bort. Nu är vi snarare på väg mot 2,5 graders uppvärmning innan seklets slut, enligt en färsk sammanställning.

Redan före mötet såg många 1,5-gradersmålet som dött – och nu hörs röster om att COP27 kommer att gå till historien för att ha begravt det en gång för alla.

— Det är den stora kollektiva tragedin, att man inte lyckades precisera vägen dit, säger Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Bland annat Ryssland och Iran höll emot skarpare skrivningar om hur man ska nå 1,5-gradersmålet, som dock står kvar i slutdokumentet från Egypten. Samtidigt är dokumentet helt tomt på ord kring nya mål eller ambitioner för att minska utsläppen.

Enligt Mathias Fridahl som var på plats i Egypten gick snacket varmt i möteskorridorerna kring om 1,5-gradersmålet borde stå kvar eller inte.

— Men som med många andra mål är det en vision att sträva efter, ungefär som den svenska nollvisonen om dödsfall i trafiken. Alla är överens om att det inte går, men det är inte mindre relevant för det.

För 1,5 grader är ingen skarp gräns och vikten av att motverka varje tiondels grad temperaturökning präglade många diskussioner, enligt Mathias Fridahl.

— Varje ton koldioxid som stannar i jorden i stället för att utvinnas och pumpas ut i atmosfären gör skillnad för planeten och våra livsvillkor, säger han.

När ska utsläppen kulminera?

Just nu ökar de globala utsläppen av växthusgaser och ett sätt att staka ut vägen mot 1,5-gradersmålet är att sätta ett årtal för när de måste vända neråt. Enligt FN:s klimatpanel behöver det ske senast 2025 och både EU och lågt liggande önationer drev på för att årtalet skulle sättas på pränt i Egypten.

Men – som ofta i klimatförhandlingarna – var det tvister om vad som är rättvist som satte käppar i hjulet.

Länder som Kina och Indien var med på tåget, förutsatt att rikare länder ska vända kurvan nedåt först, medan utvecklingsländer får ta längre tid på sig. Men fossilstater som Ryssland, Iran och Saudiarabien motsatte sig skrivningar kring en kulmen vilket fick hela frågan att falla, enligt Mathias Fridahl som ser en koppling till det geopolitiska läget och Ukrainakriget.

— Fossila bränslen används som en maktfaktor och ett vapen i krigföringen.

Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet, på plats på klimatmötet COP27 i Sharm El-Sheikh i Egypten.

Vad beslutades kring fossila bränslen?

På förra klimatmötet i Glasgow enades man om att ”fasa ner” användningen av kol. Ett genombrott eftersom fossila bränslen aldrig tidigare nämnts i slutdokumenten från klimatförhandlingarna, men samtidigt en luddig kompromiss, orsakad av att Indien motsatte sig det skarpare ”fasa ut”.

Inför Egypten hoppades många på skarpare formuleringar, men det blev tvärtom. Värdlandet lyckades lobba in ett beslut om att satsa på ”koldioxidsnåla” energikällor – vilket inte bara betyder sol och vind och därför befaras bli ett kryphål för fossil naturgas, som ger lägre utsläpp än kol men ändå är skadligt för klimatet.

— Formuleringarna öppnar tyvärr upp för mer naturgas, vilket inte är i linje med att vi snabbt behöver röra oss bort från alla typer av fossila bränslen, säger Mathias Fridahl.

I år gav bara ett fåtal länder nya löften kring utsläppsminskningar, vilket många annars brukar göra i börja av mötet för att få upp trycket i förhandlingarna.

— Det var otroligt tyst när det gäller nya löften, vilket var en besvikelse. En av orsakerna är nog att bistrare tider med energikris och inflation gör att länderna håller hårdare i plånboken.

Hände något hoppfullt?

Trots att COP27 inte levererade några större framsteg kring hur utsläppen ska minska, fanns ändå ljusglimtar enligt Mathias Fridahl.

Den kanske största handlar om ett känsligt ämne, som inte ens nådde mötesagendan: omställningen av finansiella flöden. Enkelt beskrivet hur alla pengar som flödar runt i världen ska börja gå till verksamheter som är gynnar klimatet i stället för att skada det.

Trots att omställningen av finansiella flöden är ett av tre ben i Parisavtalet, var det första gången frågan ens diskuterades då EU ville ha upp den på agendan.

— Finansiella flöden är på ett sätt själva nyckeln för att komma åt klimatförändringarna. Samtidigt är det den största utmaningen eftersom länderna vill styra över dem själva. Att man ens började prata om det kan vara ett sätt att bygga status kring frågan och kanske få upp den på dagordningen till nästa klimatmöte. I så fall kan det bli en hävstång till rejäl förändring. Det är ett frö till hopp, säger Fridahl.

TT
/
AHL
/
/
EU
/

Notifieringar

Slå på notifieringar för att få de senaste nyheterna från Nyheter24.