Engagemang en väg ut ur klimatångesten

Att känna ångest eller oro över klimatförändringarna är en helt normal reaktion, säger Tove Wahlund som är psykolog och forskare vid Karolinska institutet.

— Det är inget konstigt att vara ledsen över att förstå att våra livsförutsättningar står på spel eller riskerar att förändras oerhört mycket. Det är normalt, det är sånt vi människor blir ledsna och upprörda av.

Något hon sett både i kontakt med patienter och i mer generella samtal är att många kommit till en punkt där de inser vidden av klimatkrisen, men inte hittat ett sätt att hantera det.

— Då kan det verkligen bli något av en personlig kris. Man kan se det som en helt rimlig och adekvat krisreaktion på att vi som människor på jorden står inför en väldigt allvarlig kris.

Vanliga känslor

Sorg, ilska, frustration och förtvivlan är vanliga känslor, men det finns ingen direkt beskrivning av hur klimatoro ser ut.

Nike Lindhe, doktorand vid avdelningen för psykologi vid Linköpings universitet, har arbetat med en studie om internetförmedlad kognitiv beteendeterapi. Något hon och hennes kollegor reagerade på var att deltagarna hade generellt höga depressionsskattningar när de själva fick beskriva hur de mådde. Hon tycker det är bra att klimatångest inte är en diagnos i sig.

— Det är positivt att det inte patologiseras som en sjukdom. Det är ju snarare en normal reaktion på en onormal situation som vi befinner oss i.

Hon gör skillnad på adaptiv klimatångest, som signalerar hot och motiverar till handling, och maladaptiv, som inte är konstruktiv utan tar upp mycket tid, hindrar en från att jobba eller gå i skolan.

— Det är en knepig uppgift att beskriva hur klimatångest ser ut, för det är så olika från person till person.

Hon understryker också att klimatångest, till skillnad från till exempel en fobi, inte är något som bör behandlas bort utan snarare något som man får lära sig hantera.

— Det handlar inte om att ta bort ångesten helt och hållet utan att konstatera att det här är något som får dig att må dåligt, och sedan jobba med vad man gör med de känslorna, hur kan man hantera dem på ett lite mer konstruktivt sätt.

Engagera sig

Ett konstruktivt sätt kan vara att hitta ett sammanhang där man dels kan prata om de svåra känslorna, men också engagera sig.

— Jag tror att det är viktigt att hitta ett sammanhang där de här starka känslorna kan få bli en drivkraft i något positivt, snarare än att man bara sitter med dem själv och försöker hantera dem, säger Tove Wahlund.

Att fundera över vad som känns värdefullt och hur man kan göra mer av det som känns viktigt är också vad deltagarna i studien i Linköping har uppmanats att göra. Resultatet efter åtta veckor var att de hade lägre skattningar för psykiska besvär relaterade till klimatförändringarna.

— Vi såg en minskad andel depressiva symtom, minskad grad av stress och ökad livskvalitet. Det är ett positivt resultat som visar att behandling kan ha effekt, säger Nike Lindhe.

Man mätte också deltagarnas miljövänliga beteenden före och efter behandling och där syntes ingen skillnad.

— De hade inte minskat sina klimatvänliga beteenden som ett resultat av behandlingen. Man kan må bättre i sin klimatångest utan att för den delen göra mindre.

Inte förminska

För den som kanske inte själv lider av klimatångest, men har någon i sin närhet som är tyngd av oro för klimatförändringarna är det viktiga att inte förminska, säger Tove Wahlund.

— Det som är lätt hänt som anhörig, vän eller kollega till någon som kämpar väldigt mycket med något är att vilja förminska problemet och säga "det där är ändå inget du kan göra något åt".

— Jag tror att det som är väldigt viktigt för personer som har mycket oro och sorg över klimatkrisen är att känna sig förstådda, känna att det är rimligt. Sedan vill man inte i långa loppet gå runt och bara vara i kris och bara vara ledsen och orolig och arg.

Det finns naturligtvis också raka motsatsen – de som till synes är helt oberörda av klimatförändringarna. Tove Wahlund tror att mycket handlar om att normer har stor betydelse.

— Att förändra sitt beteende är mycket, mycket mer ansträngande för oss människor än att bara följa våra rutiner.

— Vi vill inte vara ensamma i att göra förändringar, jag vill inte vara den enda i mitt kompisgäng som slutar flyga. Om jag får en anledning till att göra som jag brukar för att alla andra gör det, så köper jag gärna den.