Omkring 1 700 lobbyister med kopplingar till olje-, kol- och naturgasbolag är på plats vid FN-klimatmötet COP29 i Baku i Azerbajdzjan, enligt en genomgång av en koalition av icke-statliga organisationer.
— Proportionellt är det extremt många. Och det är väldigt oroande, säger Francesca Colli, lektor vid nederländska Maastrichts universitet, som studerat lobbying inom klimatpolitiken.
Christina Toenshoff, lektor vid Leidens universitet, också i Nederländerna, som har studerat hur intressegrupper påverkar klimatpolitiken, håller med.
— Historiskt – och antagligen fortfarande – är de emot de mest effektiva lösningarna. Och även om det kan vara viktigt att ha med alla runt bordet så är deras närvaro överväldigande jämfört med de mest hotade nationerna, säger hon.
Pengar är makt i sammanhanget.
— Du kan locka med potentiellt lukrativa olje- och gasavtal för att göra det mer attraktivt för regeringar att lyssna på dig, säger Toenshoff.
Privilegierad tillgång
En anledning till att fossillobbyn varit så närvarande i Baku och i Dubai förra året är att oljenationer stått för värdskapet.
— Vid de åtminstone senaste tre COP så har värdlandet accepterat sponsorskap där du finansiellt kan sponsra konferensen i utbyte mot privilegierad tillgång till förhandlarna. Det gav dig i princip tillgång till rummen där förhandlingarna äger rum, säger Toenshoff.
I vissa fall har oljerepresentanter till och med varit en del av ländernas officiella förhandlingsdelegation. Energibolaget Shell har exempelvis tidigare deltagit i Brasiliens och Nigerias delegationer. Även i år finns liknande exempel.
Få bort ord
Vad vill de göra då? Det handlar om att bromsa utfasningen av fossila bränslen, tona ned ambitionerna och få in eller bort känsliga ord i slutdokumenten.
Francesca Colli säger att lobbyingen hade effekt vid förra årets möte, då länderna inte lyckades komma överens om att "fasa ut" fossila bränslen, jämfört med att "fasa ned".
— Det kan ses som smått och symboliskt. Men det är samtidigt en kraftfull symbol.
Colli betonar att lobbying i sig inte är ett problem utan en viktig del i en demokratisk process. Man skulle kunna argumentera för att oljebranschen behövs i omställningen.
— Men en viktig skillnad med de här branscherna är att det är en existentiell fråga. För om vi ska agera på det sätt forskarna säger att vi måste, så kan de inte längre existera i sin nuvarande form, säger hon.
