— Det presenteras som att djuren gör något som ingår i deras naturliga beteende. Då anses det både naturbaserat, kostnadseffektivt och moraliskt oproblematiskt. Men ofta ingår mer eller mindre omfattande mänskligt ingripande, säger Erica von Essen, forskare vid Stockholm Resilience Center.
Hon har tillsammans med andra forskare i en studie gått igenom hur djur används för att kontrollera och bekämpa invasiva och oönskade arter och kommit fram till att det finns tveksamheter.
I studien tar de upp projekt där getter och kameler förses med gps-sändare för att hitta andra djur av sin egen art. Det gör det lättare för jägare att lokalisera och skjuta dem.
Letar partner
I ett svenskt projekt har invasiva mårdhundar fångats in och steriliserats och sedan försetts med en gps som går att spåra. Mårdhundarna har släppts ut i naturen för att hitta en partner som kan avlivas av jägare. Samma individ sätts ut igen för att hitta en ny tilltänkt partner.
— Det är lyckat på så sätt att det minskat beståndet. Mårdhunden är svår för jägare att hitta.
Ett annat projekt är när hajar använts för att få bukt med en invasiv lejonfisk i Medelhavet. Kruxet var att hajarna inte alls var intresserade av att äta fisken.
— Då tog man dykare till hjälp som matade hajarna med dem så de vande sig vid smaken – en ganska omfattande inverkan av människan, säger von Essen.
Etiska frågor
Till skillnad från försöksdjur inom forskning finns inte samma rutin för etikgodkännanden när vilda djur används. De anses enligt forskarna mer som vikarier eller frilansare som släpps lösa när uppdraget är slutfört.
— Det kan låta konstigt att prata om lön eller pension men man kan ju tänka sig att djuren får någon form av belöning för de arbete de utför i människans tjänst. Nu avlivas de i stället i vissa fall när uppdraget är färdigt eller om de gör fel i utförandet.
