Så hanterar du besvikelsen över semestern

Semestern är en pressande tid med höga förväntningar för många, enligt Siri Helle.

— Det är den tiden på året som man förväntas förverkliga sig själv. Vi har vår inrutade vardag men på semestern ska man resa, ha roliga hobbys, åka på utflykter och umgås.

Det kan handla om känslor av skam eller skuld för att man inte vill ha det som förväntas.

Framför allt är det vänner och bekanta som vi jämför oss med.

— Ingen är förvånad över att Ronaldo eller Taylor Swift har en lyxigare semester än jag. Däremot när min kollega eller bästa kompis har det tänker man att ”det kunde ha varit jag”.

Begränsa skärmtiden

Jämförelserna sker både på sociala medier och i verkligheten.

— Men det som är speciellt med sociala medier är att man kan jämföra sig med andra hela tiden på alla parametrar. Tidigare hade man kanske en jobbig första dag på kontoret när alla berättade om sin semester, men nu kanske man aldrig ens får en paus.

Av den anledningen kan det vara bra att begränsa skärmtiden.

— En smart grej är att avfölja eller pausa konton som spär på det här, vilket man egentligen redan kanske skulle ha gjort. Då göder man inte den känslan mer än nödvändigt.

Erkänn känslorna

Ett bra första steg är annars att erkänna att känslorna av besvikelse eller avundsjuka. De finns där av en anledning för att ge oss en signal om vad vi behöver.

— Annars finns risken att de pyser ut på andra sätt. Din kompis berättar om sin härliga semester och så sitter du bara där och säger passivt aggressiva saker som att ”jag gillar ändå inte paella”.

Det gäller att fråga sig själv vad man själv vill och längtar efter i livet.

— Du kanske inte alls vill resa till Rivieran utan bara ha mer variation i vardagen, det går faktiskt att fixa på andra sätt.

Prata med andra

Det är också viktigt att komma ihåg att man inte är ensam om sina känslor.

— Bara för att folk inte visar upp känslor betyder det inte att de inte har dem. Överlag är det bra att prata med någon i sin närhet, det är antagligen fler som känner likadant.

Kan det inte vara okej att bara vara besviken då?

— Jo absolut. Det är inte hela världen och det är en del av att vara människa.