De senaste två åren har vattenreningsföretaget Bluewater sett en ökad efterfrågan på reningsverk hos en ny grupp:
— Många stadsbor skaffar egna reningsverk för dricksvattnet i sina kök, oftast under diskbänken. De litar inte på att det kommunala vattnet är rent nog. De är oroliga för att det går genom gamla rör med bly, eller har hög pfas-halt, berättar Alexander Provins, företagets försäljningschef, för TT.
Denna typ av kunder blir allt fler, det rör sig om flera hundra per år, uppger han.
Reningstekniken vid de privata anläggningarna – omvänd osmos – tar i högre grad än kommunala reningsverk bort pfas-kemikalier och mikroplaster, betonar han.
”Inget skäl till oro”
Men Kenneth M Persson, professor i teknisk vattenresurslära vid Lunds universitet, tror mer på gemensamma lösningar.
— Ställ hellre kritiska frågor till din kommun om planer för att ta bort pfas, säger han, men ser inget skäl att misstro dricksvattnet.
— Vårt kommunala dricksvatten är oerhört kontrollerat. Det var genom kontroller som höga pfas-halter upptäcktes. Och i de kommuner där det ligger för högt, gör man nu något åt det, säger han.
Innan 2014 fanns pfas dock inte ens med på Livsmedelsverkets lista över ämnen som skulle mätas i dricksvattnet. Pär Dalhielm, vd Svenskt Vatten, ser ändå oron för dricksvattnets kvalitet som obefogad.
— Är du ansluten till kommunalt vatten ska du absolut inte lägga pengar på egen reningsanläggning. Dricksvattnet är mer kontrollerat än någonsin, eftersom råvattnet blivit skitigare, med bekämpningsmedel och pfas, säger han.
Omvänd osmos renar mer än den teknik kommunerna använder, medger Dalhielm.
— Den processen är för dyr att införa i kommunala reningsverk och ger stort energi- och klimatavtryck. Visst, du kan göra det på individnivå och få ett mer kliniskt rent dricksvatten. Men vi måste lita på att myndigheter satt bra gränsvärden som vi som offentlig aktör möter.
Eftersatta ledningar
Samtidigt har Svenskt Vatten lyft frågan om läckande ledningsnät och ohållbara kostnader för kommuner för att rena dricksvattnet. Sektorn är underfinansierad med tio miljarder kronor per år.
— Priset på vatten kommer öka och tas ut på VA-taxan. Statens intresse för finansieringen är minimal. Ansvaret ligger på kommunnivå, där man på flera håll inte tagit ansvar, säger Pär Dalhielm.
Stat och kommuner måste skaffa en ”blå färdplan” så att vattentjänster fungerar även om 20–50 år, anser Dalhielm, och vill se en statlig utredning om hur det ska finansieras.
I Sverige finns ingen tydlig minister att utkräva det ansvaret från. Carl- Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar, har hänvisat till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), som i sin tur anser att frågan bör ligga på klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris (L) bord.
TT har sökt de tre nämnda ministrarna.
