På fredagen hittades två strandade näbbvalar vid Åsa i Halland. Kustbevakningen hjälpte valarna ut på djupare vatten, men på söndagen hittades en av valarna död i Frillesås nära Kungsbacka. Den andra hittades, också död, på Läsö i Danmark.
Nu har ett team av marinbiologer och veterinärer från Naturhistoriska riksmuseet och Statens veterinärmedicinska anstalt undersökt valen från Frillesås.
”Vår första undersökning visar att näbbvalen var i fint skick, med bra hull och inga sjukliga förändringar. De skador som syns är ytliga och kommer från skador i samband med strandningen, alternativt efter döden" säger Moa Naalisvaara Engman, marinbiolog på SVA, i ett pressmeddelande.
Än så länge är det alltså oklart varför de två näbbvalarna strandade. Teamet har tagit prover på valen och skickat dess huvud på CT-skanning. De ska hålla utkik efter bland annat förekomst av miljögifter och virus.
Helgens strandade valar är av arten Sowerbys näbbval, som i vanliga fall lever på djupt vatten i Atlanten.
Antalet strandningar har ökat något de senaste tio åren. Trots det är det fortfarande ett ovanligt fenomen – på hundra år har bara åtta valar kommit in till SVA och museet tidigare.
”I dagsläget finns bara olika spekulationer om vad det är som stör näbbvalarnas navigationssystem eller driver dem till grunda vatten”, säger Anna Roos, intendent på Naturhistoriska riksmuseet, i pressmeddelandet.
Sowerbys näbbval kan bli upp till 5 meter lång och väga mer än ett ton. De som hittades i Halland var 3,5 respektive 2,75 meter långa.
