I Stadsmissionens lokal i Stockholmsförorten Vårberg råder febril aktivitet. Klockan är strax efter 15.00 och snart ska det serveras vegetariska biffar till de många barnfamiljerna som kommer hit.
I köket hackar kockarna upp salladen, i lekrummen fixar volontärerna med pyssel för de små. Kaffebryggarna är laddade för föräldrarna.
— Det här är som ett utvidgat vardagsrum, säger Jonna Alfvegren, som är enhetschef.
Alfvegren räknar med att omkring 70 personer ska dyka upp den här onsdagseftermiddagen – men under sommaren var det långt fler som ville ta del av vad Stadsmissionen har att erbjuda. Både i Vårberg och resten av Sverige.
Efterfrågan större än tillgången
Under sommarlovet kunde Sveriges Stadsmissioner erbjuda 7 000 platser med aktiviteter och mat för barnfamiljer i ekonomisk utsatthet runt om i landet. Dessutom förmedlade organisationen 240 sommarjobb för ungdomar och 790 lägerplatser.
— Behovet har ökat, det har vi sett under flera år. När vi nu knyter ihop säcken visar det sig att behovet i år var långt mycket mer än vad vi kunde erbjuda, och det trots att vi ändå har erbjudit mer i år än vad vi vanligtvis gör. Det är ett tecken på den hushållsekonomiska kris Sverige befinner sig i, säger Jonas Rydberg, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner.
— Alla har fått stå på tå i år och försökt hitta på kreativa lösningar.
För Stadsmissionen i Vårberg var en sådan kreativ lösning att förlägga familjeträffar utomhus.
— Vi var ute i parker, grillade och sportade. Maten är jätteviktig för våra besökare och under sommaren var det så att vi inte riktigt kunde släppa in alla här inne, så vi fick hitta ett system när vi var tvungna att vara inomhus. Alla som kom hit fick i varje fall med sig en matlåda. Vi vill inte behöva säga nej till någon, säger Jonna Alfvegren.
Skapar berättelser
I ett av lekrummet i Vårberg sitter Amal, som egentligen heter någonting annat, på golvet med sin lilla flicka.
— Jag är ensamstående med sex barn. Jag har många räkningar att betala och jag har inte alltid råd med mat till barnen. Så fick jag höra om det här stället. Första gången jag var här kändes det lite konstigt, men de har hjälpt mig så mycket, säger hon.
— I somras fick mina barn göra roliga saker, de var på kollo och fick åka till Gröna Lund. Jag skulle inte kunna ta med dem på det, det vore för svårt. Så det här är jättebra hjälp för mig.
Kollo och att besöka nöjesparker har varit två av Stadsmissionens aktiviteter för barnfamiljer under sommaren.
— Egentligen är det väldigt basic grejer vi erbjuder. Det kan vara att åka och bada. Det viktigaste är att barnen får en berättelse, att kunna berätta i skolan om vad de har gjort på sommarlovet. Det är oerhört skamfyllt för barn att inte ha något att berätta, så hela tanken med våra sommaraktiviteter är att skapa berättelser, säger Jonas Rydberg.
Amira, som är mamma till fyra barn, har också tagit sig till Stadsmissionens lokal i Vårberg den här onsdagen.
— De gör jättemånga aktiviteter för barnen, mina barn har fått gå på Gröna Lund och bowlat. De har varit på kollo. Jag har fyra barn, det kostar mycket. En dag i veckan går jag hit, en annan kommer min man. Vi äter alltid när vi är här och vi kan träffa människor som man kan prata med, säger hon.
”Inte ensam längre”
Antalet barnfamiljer som är i behov av mat ökar när skolorna stänger för lov, visar en sammanställning från Sveriges Stadsmissioner. Under sommaren delade exempelvis Stadsmissionen i Västerås ut 250 matkassar i veckan.
— Jag kan säga att jag är stolt över att vi lyckades få till 7 000 platser på olika aktiviteter, där mat ingår i de flesta fallen. Och jag är stolt över de som bor i Sverige som hjälper oss göra att det här möjligt. Organisationer, privatpersoner, kommuner och företag som stöttar oss. Det är ett tillsammans-arbete. Men jag är också oroad över att lågkonjunkturen drar ut på tiden, att den blir mer långvarig än vad många hade trott, säger Jonas Rydberg.
Inne i lekrummet har Amals dotter tröttnat på ett pussel. En volontär är snabbt framme med en annan leksak.
— Jag har fått så mycket hjälp här. Så mycket stöd. Jag känner mig inte ensam längre. Utan allt det här skulle jag vara helt ensam, säger Amal.
