– Alla specialorgan har en tendens att svälla om man inte avgränsar dem, säger Billström i en intervju i Dagens industri om den egna boken ”I skarpt läge”.
Slukar folk
Rådet och dess kanslier med uppemot 70 anställda ”slukar” folk från UD, försvarsdepartementet och från myndigheterna därunder. Det är ett problem, enligt Billström.
Det riskerar också, hävdar han, att leda till att regeringen får sämre kunskap inför beslut om utrikes- och säkerhetspolitik, än om de som tidigare hade byggt på underlag direkt från UD, försvarsdepartementet och Försvarsmakten.
”Något jag lade märke till under min tid som utrikesminister var för övrigt att personal anställd på NSR (Nationella säkerhetsrådet) ofta kontaktade UD:s tjänstemän för att försöka förstå sina egna arbetsuppgifter, vilket ibland ledde till en viss förvåning hos de sistnämnda”, skriver Billström i boken.
Han tillägger att det går an när en organisation byggs upp, men inte i längden.
Avgick hastigt
Billström, som avgick hastigt och oväntat i september förra året efter knappt två år som utrikesminister, anser dock att införandet av säkerhetsrådet var en bra idé.
Statsminister Ulf Kristerssons lanserade projektet i regeringsförklaringen 2022 och strax därefter meddelade regeringen att Kristerssons barndomsvän Henrik Landerholm utsetts till säkerhetsrådgivare – utan att andra kunnat söka jobbet. Landerholm fick även uppdraget att föreslå vad rådet och säkerhetsrådgivaren skulle ha för funktioner, hur organisationen skulle se ut och hur många som skulle arbeta där. Han föreslog en översyn efter ett år.
Landerholm avgick tidigare i år på grund av misstankar om brott – som han dock nyligen friades från i tingsrätten.
Bli tydligare
Billström anser att rådgivaren borde vara en politisk tillsatt person och tjänst och organisationen mindre än dagens cirka 70 personer. Smalare, vassare och med en tydligare roll, är hans förslag. Annars tillförs inget av värde och rådet förblir inte mer än det diskussionsforum det är i dag, hävdar han.
Han varnar för att bygga vidare efter den modell som den nationelle säkerhetsrådgivaren har i USA. Det passar illa in i den svenska förvaltningen och i hur beslut tas här.
”Alla ansatser i den riktningen är därför riskabla och inte att rekommendera”, skriver han.
.jpg)
