John Clarke, Michel H Devoret och John M Martinis prisas "för upptäckten av makroskopisk kvantmekanisk tunnling och energikvantisering i en elektrisk krets".
John Clarke är född i Storbritannien 1942. Michel H Devoret är född 1953 i Frankrike. Amerikanen John M Martinis är född 1958.
”Pratar i den nu”
När trion genomförde sina experiment vid Berkeley-universitetet på 1980-talet hade Clarke ingen tanke på att det skulle leda till ett Nobelpris en vacker dag.
— Det slog oss inte på något sätt att det skulle få ett så betydande genomslag, säger John Clarke på pressträffen där priset tillkännages.
Att deras upptäckt i förlängningen skulle bli till vardagsteknik, som smarta telefoner, kunde han inte föreställa sig.
— Folk har påpekat att det finns många konkreta användningsområden, som mobiltelefoner. Jag pratar i min mobiltelefon nu och jag misstänker att du också gör det. En av de underliggande orsakerna till att den fungerar är allt det här arbetet, fortsätter Clarke.
Passerar väggen
Clarke må ha varit ledare för trion, men de skulle aldrig ha kunnat göra genombrottet utan de andra två, säger han.
— Den här upptäckten skulle inte kunna ha hänt utan deras (Devoret och Martinis) insatser.
Eva Olsson, professor i nano- och biofysik vid Chalmers, förklarar pristagarnas upptäckter på följande sätt:
— Det handlar om att tillgängliggöra en värld som ligger bortom vår vanliga värld. Ett exempel är det här med en barriär. Vi kan kasta en boll mot en vägg och få tillbaka den. Men i den här kvantmekaniska världen då kan det vi kastar mot väggen gå igenom väggen, det vill säga tunnling.
— Upptäckten de har gjort är att öppna upp för oss att kunna bygga, skräddarsy, så att vi faktiskt kan studera den här lilla världen som är bortom det vi förstår.
