Avtalet är en besvikelse för många som hoppats på en ambitiösare slutprodukt och plenardiskussionerna fick avbrytas sedan flera länder haft invändningar mot hur det drivits igenom. När diskussionerna återupptogs fastslog man dock att de beslut som klubbats var giltiga, trots protesterna.
EU och flera länder hade drivit på för ett avtal med krav på en "färdplan” för att fasa ut fossila bränslen – något som inte nämns i slutdeklarationen. I stället påminner texten om den konsensus som nåddes vid COP28 i Dubai för två år sedan då avtalet uppmanade världen att fasa ut fossila bränslen.
”Stor besvikelse”
Colombias president Gustavo Petro meddelade senare att landet inte accepterar avtalet eftersom det saknar en plan för fossila bränslen, något Colombia inte är ensamt om att kritisera.
”Det är en stor besvikelse. Det här drabbar alla dem som kommer att få utstå allt hårdare konsekvenser av klimatkrisen”, säger Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén, i ett pressmeddelande.
EU-parlamentarikern Emma Wiesner (C) som ingår i EU:s delegation är inte heller nöjd.
”Vi har fortfarande ingen klar väg till fossilfrihet och trots att det skett framsteg i de mindre förhandlingsrummen, är resultatet i dag långt ifrån tillräckligt. Tyvärr ser vi fortfarande att oljeländerna dominerar klimattoppmötena”, skriver hon i en kommentar till TT.
Brasilien meddelade dock vid det avslutande plenarmötet att de själva kommer att driva arbetet vidare för att ta fram en färdplan för utfasning av fossil energi.
Ljus i slutdeklarationen
WWF tycker att COP30 slutat i ett av de svagaste resultaten på länge, men ser ändå ett ljus i slutdeklarationen – att parterna enats om att utveckla en mekanism för rättvis omställning, något som varit ett av miljörörelsens viktigaste krav.
”Detta är en seger, men det räddar inte Parisavtalet. Det är också helt nödvändigt att själva omställningen faktiskt sker, och det saknas i resultatet från COP30”, säger Martin Wadmark, klimatexpert på WWF Sverige, i en kommentar till TT.
Bland de viktigaste frågorna som förhandlarna haft på sitt bord är hur man ska fördela 300 miljarder dollar per år, den summa man sedan tidigare enats om i ekonomiskt bistånd till de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna.
Fattiga länder har begärt en tredubbling av det finansiella stödet för klimatanpassning, något som finns med i avtalet men med slutdatum 2035 – fem år senare än i tidigare utkast.




