Efter många år av larm om skärmtid där inget riktigt hänt verkar pendeln nu ha svängt.
Förra året blev Australien först ut med åldersgräns på sociala medier. I februari spände EU bågen – i siktet stod Tiktok. EU säger att bolaget måste sluta med sin beroendeframkallande design.
Klicka här för att följa oss på Google— Vi behöver definitivt lagstiftning för att bemöta beroendeframkallande design effektivt. Reglerna som finns på plats är tyvärr inte tydliga nog inom det här området, säger Urs Buscke vid den europeiska konsumentorganisationen Beuc.
En som drivit på pendelrörelsen är författaren och Oxfordforskaren James Williams, som tidigare arbetade på Google. Han argumenterar för att kampen om vår uppmärksamhet gör att tekniken blir en slags motståndare.
— Vi lever det mesta av våra liv i en miljö av hyperövertalande, där det grundläggande målet vanligtvis är att fånga och utnyttja vår uppmärksamhet så mycket som möjligt.
Det blir en konflikt med sådant vi egentligen vill göra – kanske att lära oss att spela piano eller tillbringa mer tid med familjen.
— Det har blivit en fråga om frihet. Hur mäktig kan övertalningen bli innan den börjar begränsa våra egna val? Jag brukar likna det vid en gps som börjar ta oss till platser dit vi inte vill, säger han.
Professorn Jonathan Haidt har med sin bok ”Den ängsliga generationen” argumenterat för att det finns en koppling mellan sociala medier och att unga under 2010-talet plötsligt började må sämre – ångest, depression och till och med självskadebeteende har på många håll ökat kraftigt.
Hjärna för grottfolken
Men vad är det då som gör apparna så problematiska? Sissela Nutley, forskare inom ungas användande av digitala medier, säger att det är själva utformandet och innehållet som är problemet. Människans hjärna är anpassad efter en helt annan tid. Det som var en fördel för grottmänniskan har i dag blivit en sårbarhet – som techjättarna lärt sig att utnyttja.
— Det är väldigt primitiva delar av hjärnan som har som uppgift att säkerställa vår överlevnad i stunden, som handlar om att söka efter belöningar, hålla koll på faror och sin sociala status.
”Skadar faktiskt"
Urs Buscke på Beuc säger att en undersökning visat att 31 procent av deltagarna anser att de tillbringar mer tid och pengar online än vad de tänkt. För ungdomar är siffran närmare hälften.
— Det är en stark indikation på hur brett vi påverkas. Marknadsföring har alltid handlat om att påverka. Men den här beroendeframkallande designen är något annat. Det lockar inte till uppmärksamhet, det skadar faktiskt folk, säger Buscke.
Det går att skapa sociala medier som är mindre skadliga. Algoritmer kan anpassas för att visa mindre polariserat material. Det går att bygga in spärrar och fördröjningar som får oss att tänka efter, eller ta en paus. Ett problem är att det går snabbt att skriva ett inlägg i affekt.
— Det finns studier där man stoppat in tiosekundersfördröjning och en kontrollfråga ”är du säker på att du vill posta det här”, som visat att man i stort sett kan halvera antalet elaka inlägg, säger Nutley.
Många skydd finns redan inbyggda, men är tillval. Buscke vill att fler ska vara förinställda och att man aktivt måste välja bort de man inte vill ha.
Fram till dess så kan man själv höja trösklarna, dels med inställningar och blockeringsappar, dels rent fysiskt – att exempelvis lägga mobiltelefonen i ett annat rum.
— Det finns ju en motreaktion bland unga som inte vill kasta bort mer tid på plattformarna, säger Nutley.
Aldrig skådad makt
James Williams säger att om åtgärderna fungerar är det bra – men poängterar att allt ansvar inte kan läggas på individen – det vore lite som att säga att svaret på luftföroreningar är att bära gasmask.
— Ibland när vi misslyckas med självreglering och blir distraherade kan vi se det som vårt eget misslyckande. Men det är ett misslyckande av den miljö som vi tillåtit att existera.
Det är en ojämn kamp – vår uråldriga hjärna mot världens mest kraftfulla teknik skapad av världens rikaste företag – som dessutom är ständigt tillgänglig i vår ficka.
— Det är en slags makt som vi aldrig tidigare skådat i människans historia. Aldrig tidigare har en handfull personer som sätts i samma rum kunnat forma uppmärksamheten och det kognitiva beteendet hos miljarder människor. Jag tror knappast att ens någon religion har haft den sortens makt.
