På fågelstationen Ottenby på södra Öland har koltrastar, rödhakar och bofinkar börjat dyka upp. Hit har den meteorologiska våren kommit drygt två veckor tidigare på 2020-talet jämfört med andra halvan av 1900-talet. Det har fåglarna snappat upp. I genomsnitt flyttar de hit en vecka tidigare än i slutet på 1970-talet.
— Men sedan finns det enstaka arter, som till exempel gransångare, som anländer hela två veckor tidigare nu än vad de gjorde i slutet av 1970-talet, säger stationschefen Magnus Hellström.
Klicka här för att följa oss på GoogleNya arter
En längre häckningssäsong ger möjligheten till två kullar i stället för en för vissa arter, berättar han.
— Om vi tittar på motsvarande data på hösten ser vi att priset de får betala för det är också ett senare avresedatum. Så deras vistelsefönster i Skandinavien har blivit längre.
Andra, som bara kan få en kull, väljer i stället att lämna landet tidigare då de är klara.
Det har också dykt upp nya bekantskaper, som ägretthäger och trädgårdsträdkrypare.
— I ett varmare klimat trycks fågelbestånden norrut. Det här betyder att vi får en hel del nya arter till Sverige som vandrar in till oss naturligt från europeiska kontinenten. Vi har nog ett tiotal exempel på arter som har börjat häcka hos oss nu under 2000-talet.
Kan ha dött
Men där det finns vinnare finns också förlorare. Vissa nordliga arter kan inte ta sig så mycket längre norrut. Andra har haft svårt att anpassa sig. Den svartvita flugsnapparen övervintrar i Afrika och har ingen koll på när våren kommit. Det leder till att äggen läggs ungefär samma tid, men att ungarnas föda – fjärilslarver – då redan förpuppat sig.
— Den här typen av misspassningar är något vi är väldigt oroliga över och som vi vet väldigt lite om, säger Hellström.
I år har vintern varit kall och på sina håll försenat vårens ankomst. Det kan drabba opportunistiska arter som gärdsmyg, som inte flyttar längre än den behöver.
— När de då överraskas av den här typen av stränga vintrar vet vi sedan tidigare att dödligheten är väldigt hög.
