När värmen kommer ökar samtalen om huggormsbett till Giftinformationscentralen. Hittills i år har de fått strax över 100 samtal. Rådet är alltid detsamma – sök vård genast, även om man känner sig okej.
— Har man nära till ett sjukhus med akutmottagning kan man åka dit, annars ring 112, säger säger Peter Hultén, apotekare på Giftinformationscentralen.
Träffar man på en orm ute i naturen är det bästa man kan göra att stå stilla och vänta tills ormen ringlat iväg, eller att lugnt gå därifrån. Ormarna är inte särskilt nyfikna på oss människor.
— Så länge man inte trampar på ormen eller griper tag i den finns det ingen risk att man blir biten, säger Johan Nylander, herpetolog vid Naturhistoriska riksmuseet.
Att stampa i marken kan absolut skrämma iväg ormen, men det finns ytterligare knep – att likna en av ormens naturliga fiender.
— Står man och flaxar med armarna är det ännu bättre. Det påminner om flaxande fåglar. Kommer det något flaxande tar ormen skydd, säger Johan Nylander.
400 om året
Hur allvarligt ett huggormsbett blir beror på hur mycket gift huggormen har injicerat. I vissa fall är det ett så kallat torrbett, då har inget gift kommit alls. Men eftersom det inte går att veta måste man till vården. Huggormens gift är väldigt potent. Vissa får bara en mindre svullnad medan andra blir väldigt sjuka.
— Tidiga symtom kan vara yrsel, illamående, buksmärtor och kräkningar. Men det kan också bli kraftigt blodtrycksfall, andningssvårigheter och sänkt medvetande, säger Peter Hultén.
Svullnaden vid bettstället kan sprida sig och drabba hela den bitna kroppsdelen. Den som får svåra symtom behöver ett motgift, ett huggormsserum.
— Serum finns på i stort sett alla akutsjukhus och är ofta mycket effektivt. Kommer man bara in till sjukhus är det oftast ingen fara, säger Peter Hultén.
Även om situationen kan kännas stressad så ska den som blir biten hålla sig lugn och stilla. Då minskar risken att giftet sprider sig snabbt i kroppen.
— Den som blir biten ska helst ha sällskap och inte köra själv eftersom man snabbt kan bli mycket sämre.
Tack vare motgiftet är dödsfall sällsynta. Senaste dödsfallet som rapporterats var 2023, den huggormsbitna hade då inte uppsökt sjukhus. Men omkring 400 personer om året vårdas på sjukhus efter att ha blivit bitna.
Ett förändrat klimat
Huggormarna finns i stort sett i hela Sverige. Deras status är livskraftig, det vill säga en stabil population som inte bedöms vara utrotningshotad. Men det finns vissa orosmoln.
För trots att huggormarna är förtjusta i värme är ett varmare klimat ingenting de gynnas av. Snöfattigare och varmare vintrar erbjuder nämligen sämre möjligheter till vintervila. Snötäcket fungerar som isolering och utan det är ormarna mer känsliga för köldknäppar. De är väldigt inaktiva under övervintringen och har troligen svårt att förflytta sig till varmare djup om det skulle krävas.
Smågnagare, en av huggormens favoriträtter, får också svårare att övervintra säkert i varmare klimat. På vintern ligger de i dvala i hålrummet mellan snötäcket och marken.
— Man har ju sett att miljöförändringen är kraftigare ju längre norrut man kommer. De här nordliga huggormarna kanske lever farligt, det vet vi inte, säger Johan Nylander.
Studier visar att antalet minskar på vissa håll i Europa, främst på grund av att deras naturliga livsmiljö utsatts för mänsklig påverkan. Någon motsvarande studie för den svenska populationen finns inte, enligt Johan Nylander.
Myt om ungarna
Under maj ligger många huggormar stilla i solen och värmer upp sig, gärna på en sten eller gömmer sig i högt gräs eller på andra platser där den inte lätt blir ett byte för andra djur. I juni, juli och augusti jagar de sina byten och är mer aktiva. När hösten kommer drar de sig tillbaka och lägger sig att vintervila.
Hanarna är de första att vakna till liv efter vintern. När honorna kommer fram, ungefär tre veckor senare, är det dags för parning. I augusti och september föds huggormsungarna, äspingar. Att de skulle vara farligare är en myt. Deras gifttänder är kortare och de har ett svagare bett. De injicerar också mindre gift.
De är inte heller mer närgångna eller orädda av sig.
— Snarare tvärtom. De är alltid måna om att smita undan, säger Johan Nylander.
Passa på att titta
Om det blir ett ”huggormsår” eller inte är svårt att svara på. Studier pekar på att mindre mat åt huggormarna, till exempel på grund av ett år med färre gnagare, ökar risken för att de inte överlever vintern.
Johan Nylander är kanske, som han uttrycker det, ”biased” men hoppas att fler ska få chansen att se en.
— Jag har träffat människor som aldrig har sett en huggorm, även om de rört sig i naturen. Så jag skulle säga att det är väldigt sällan man har chans att se en. Därför bör man passa på att titta, säger han.
