Eric Rosén: Juholts ord och handling hänger inte ihop
KRÖNIKA. "För Håkan Juholt finns det risk att redan där framstå som en skramlig tom tunna."
Juholt om ungdomar: "...att utrusta dem med vingar är en kärnverksamhet för ett samhälle?"
Eric Rosén: Jag har inga invändningar. Vingar vore toppen. Men en satsning på sommarjobb och extra undervisning för unga kan tyckas lite väl magert ställt mot retoriken.
Juholt om skatter: "Vi ska återupprätta en skattepolitik i Sverige som garanterar välfärdens långsiktiga finansiering."
Eric Rosén: Men utan att höja skatterna eller slopa jobbskatteavdragen? Här blir det verkligt problematiskt.
Juholt om friskolor: "Vi sätter kunskapen före de vinstintressen som nu breder ut sig. För oss är det viktigare att vi investerar i barn och i ungdomars vilja till lärande än att vinsterna ökar för dem som vill genomföra utbildningarna. "
Eric Rosén: I samma andetag säger Juholt att vinsterna inte ska förbjudas och att det fria skolvalet inte ska förändras. Så var är förslagen som ska stoppa vinstintresset? Är det bara en förhoppning och en vädjan?
När socialdemokraternas nye ledare Håkan Juholt talade på första maj kom egentligen bara ett konkret löfte. Att göra barnkonventionen till lag. I övrigt handlade det om pingvinlösningar på problem med kyla, innanförsskapssamhälle och att utrusta människor med vingar. Det var visionärt, nästan.
Bristen på konkretion kompletterades dock delvis under måndagen när socialdemokraterna presenterade sin skuggbudget.
Satsningen på sommarjobb för unga arbetslösa fanns med, hårt kritiserade Fas 3 ska ersättas med en kulturvälfärdsvariant på samma lösning och en kommission ska se till att den så kallade missmatchningen på arbetsmarknaden försvinner.
Frågan är vilket som är klokast – att vara tydlig och presentera färdiga förslag eller att vara visionär och retorisk. För det var inte de egna lösningarna som alliansen en gång vann makten på.
Det var löftet om ett annat Sverige.
Man pratade om sjuka och arbetslösa, ett utanförskap, och hur massarbetslösheten måste bort. Sen kom man till makten och sänkte skatter till höger och vänster, med varierande resultat.
Socialdemokraterna under Mona Sahlin lovade runt och nådde länge supersiffror i opinionsmätningarna. Sedan bildade de rödgrön allians, specificerade exakt vad de ville göra och det blev tydligt hur lite de ändå ville ändra av den förda borgerliga politiken. Socialdemokraterna landade därefter på bottenrekord.
Håkan Juholt har inte nått några supersiffror i opinionen ännu men frågan är om de konkreta förslagen, och finansministerkandidat Tommy Waidelichs löften om att inte ändra så mycket, verkligen ger väljarkåren intrycket av att socialdemokraternas vision är mer än bara retorik.
Jag är osäker.
Jag skulle aldrig säga att det är dumt att berätta vad man vill göra och hur mycket det kommer att kosta.
Men om det man säger låter som något som förändrar samhället i grunden och det man för fram samtidigt låter som något som mest är småputs finns det risk att man redan där framstår som en skramlig tom tunna. Håkan Juholt är knappast en tom tunna men måste nog se till att ord och handling känns mer i fas framöver.
