När miljöpartiet och regeringen i början mars triumferande meddelade att de slutit en ”historisk och heltäckande” överenskommelse om migrationspolitik var vi rätt många som rynkade lite på näsan. Historisk kändes som minst sagt ett överord. Men visst. Det var en överenskommelse på ett antal punkter. Inga radikala förändringar men regeringen tycktes åtminstone ha tagit visst intryck av den kritik Sverige fått från bland annat FN för att vi inte erbjuder papperslösa eller gömda flyktingar vård och skola (för barnen). Nu skulle detta äntligen erbjudas på rimliga villkor.
Kristdemokraterna skrev stolt att de fått igenom två av sina vallöften (ett annat var förresten det nu slopade kravet på utökat vårdnadsbidrag) och övertygat allianskollegorna om det förträffliga i att ge papperslösa barn skola och alla papperslösa vård. Men kd och miljöpartiet, som också tog åt sig en hel del ära för att förslaget blev verklighet, ser nu ut att få gå tillbaka till väljarna och konstatera att man ropat hej för tidigt.
Migrationsminister Tobias Billström (m) avfärdar nu alltså helt att reformen skulle gälla så brett som de övriga partierna gjort gällande. Det handlar om ”vissa grupper, inte allt åt alla”, slår han fast. Därför ska utredningen nu kompletteras, menar migrationsministern.
Det innebär att moderaterna i princip återgår till den linje de hade innan överenskommelsen. Det innebär, om moderaterna får sin vilja igenom, en stor prestigeförlust för det så överenskommelsestolta miljöpartiet och ännu ett supertungt nederlag för de redan svårt marginaliserade kristdemokraterna.
Samtidigt kan man såklart ha förståelse för att moderaterna och Billström nyper till med hårdhandskarna. De har initiativet och de är opinionsmässigt särklassiga. Dessutom kanske en utredningskomplettering i frågan lugnar de sverigedemokrater som varit på krigsstigen den senaste tiden och därför gett sitt stöd till oppositionen i flera avgörande frågor.
Den stora förloraren är dock inte politiker utan den papperslöse eller gömda flyktingen.
