Hanna Fridén: "Mansrörelsen saknar konstruktivt tänk"

Ett vanligt argument bland mansrättskämpar, eller snarare antifeminister, är att kvinnor inte är lönediskriminerade i samhället, att allt handlar om att kvinnor väljer ideellt arbete, familj eller roliga yrken framför att satsa på karriären.

Jag skriver under på att detta är vanligare hos kvinnor än hos män.

Det hör våra gamla könsroller till att män aspirerar på ett yrke med god lön och hög social status, medan kvinnor premieras för annat. Dock har jag svårt att se hur detta skulle gå ihop med resten av deras jämställdhetstänk vad gäller män. Det är enkelt att avfärda kvinnofrågorna med att säga att kvinnor inte satsar på karriären i samma utsträckning – men deras egna mansfrågor förminskas knappast med samma retorik. Det vill säga att mansfrågor helt enkelt får mindre uppmärksamhet, mindre pengar, för att männen premierar karriären framför det ideella.

Låt oss titta på bloggar skrivna av män eller mansrättskämpar. Det finns en del män som bedriver välgörenhet, Calle Schulman är ett exempel. Det finns en del små bloggare som är aktiva framför allt inom olika politiska ungdomsförbund som också gör det. Men sen tar det i princip stopp. Det finns alltid undantag som bekräftar regeln, och de människorna ska ha en fjäder i hatten, men det är extremt få undantag.

Medan bloggar skrivna av kvinnor och feminister ser helt annorlunda ut. De stödjer nästan alltid någon välgörenhet eller arbetar med projekt ideellt. Varje år inför Rosa Bandet så samlar folk in massvis av pengar till bröstcancerforskning, det ligger inte sällan en banner för välgörenhet uppe på bloggen eller så bedrivs andra insamlingar, exempelvis till härbärgen, jourer eller liknande. Detta är allt från modebloggare i 15-årsåldern till politiskt aktiva kvinnor i 50-årsåldern.

Jag läser en blogg skriven av en känd antifeminist där det faktiskt samlas in pengar. Men inte till någon välgörenhet – han samlar in pengar till sin blogg. I hans blogg syns framförallt hans åsikter om olika tidningsartiklar, om debattkrönikor, specifika personer eller läsarmail. Något som de flesta av oss antingen gör på fritiden eller finansierar med reklam eller någon form av webshop. I vilket fall har jag aldrig sett en kvinna kalla sitt åsiktsbloggande för ideell verksamhet, vilka sura mail hon skulle få! Det finns inget fel i att vilja ha pengar själv, men det finns en paradox i det här beteendet. För samtidigt som han inte samlar in pengar till någon annan än sig själv skriver han, som de flesta andra, inlägg om hur feminismen diskriminerar män för att de inte engagerar sig i idellt arbete för män eller organiserar insamlingar i förmån för prostatacancer.

Både opinions- och välgörenhetsarbete behövs, men det är problematiskt att jag så sällan träffar en mansrättkämpe som vill bedriva annat än opinionsarbete. Om man av olika skäl inte vill bidra ideellt till en mansjour så kan man mycket enkelt göra insamlingar i sin blogg. Det kan faktiskt alla. Mansrörelsen saknar ett konstruktivt tänk som uppmanar sina medlemmar till att förbättra situationen för utsatta män. Att ständigt skyffla över ansvaret på andra, att tala om hur omöjlig situation är för att andra inte ger, skapar snarare hat och avsky. Det hjälper inte utsatta män.

För att inte nämna hur mycket bättre människor mår om de kan bidra konstruktivt till att förbättra sin och andras situation. Det finns ett skäl till varför det är vanligt att kvinnor oftast engagerar sig i frågor de har en personlig relation till. Man får en annan kontroll över sitt liv, en annan makt över sin situation, och det, det är något som mansrörelsen verkligen behöver.