Hotet mot Sverige: främmande arter

Sverige har fått sin första nationella handlingsplan för bekämpning av främmande arter, som signalkräfta och mördarsnigel.

Planen är dock bara ett första steg. Även i fortsättningen blir det svårt att förhindra införseln av oönskade djur och växter.

– Det tar väldigt lång tid att vända på den här skutan. För att vi ska kunna ta i med hårdhandskarna krävs en ändring av reglerna inom hela EU, och det går mycket långsamt, säger Melanie Josefsson, handläggare på Naturvårdsverket och projektledare.

Handlingsplanen, som har tagits fram i samarbete mellan olika myndigheter på uppdrag av regeringen, lämnades över till miljödepartementet på måndagen.

Främmande arter är i dag ett av de svåraste naturvårdsproblemen globalt. De utgör ofta en risk för den inhemska faunan och floran och kan orsaka ekonomiska problem.

2 000 främmande arter

I Sverige har cirka 2 000 främmande arter rapporterats, varav 1 461 fortplantar sig i det vilda. Drygt 150 av arterna klassas som invasiva, det vill säga har blivit så dominerande att de hotar andra arter i sin omgivning. Hit hör bland andra jättebjörnloka, mördarsnigel och signalkräfta.

För att förhindra fortsatt spridning föreslås i planen att en referensgrupp med experter tillsätts med uppdrag att samordna arbetet på de berörda myndigheterna. Ansvaret har länge varit oklart.

– När det gäller exempelvis den spanska skogssnigeln bollades den fram och tillbaka mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna under flera år, säger Josefsson.

Dialog och övertalning

I planen föreslås att de främmande arternas utbredning och status ska kartläggas. För invasiva arter som precis etablerat sig och sådana som ännu inte kommit till Sverige bör riskanalyser göras. En så kallad svartlista över oönskade arter ska upprättas.

Sedan kan myndigheterna besluta om förebyggande åtgärder och eventuell bekämpning. Detta innebär dock inte att det automatiskt är stopp för främmande organismer i landet.

– Reglerna blir inte hårdare, och fortfarande kommer det att hänga på länsstyrelsernas vilja om en art ska bekämpas eller ej. Vi har tvingats vara pragmatiska. Grundproblemet är att ekonomiska intressen alltid går före skydd av biologisk mångfald. Mycket kommer att handla om dialog, information och övertalning, säger Josefsson.

Skrivet av: