Cecilia brevväxlar med mördaren Henry i Texas: "Träffats fyra gånger"

När journalisten Cecilia Ekman var 23 år gammal började hon brevväxla med trippelmördaren Henry som sitter på ett fängelse i Texas, USA. Idag är hon 28 år och har brevväxlat med honom i fem år.

Cecilia har alltid varit intresserad av kriminologi, dokumentärer om fängelsen och alltid haft grundnyfikenheten om vad som driver en människa att begå sådana handlingar. Så för att ta reda på det bestämde hon sig för att komma i kontakt med någon som satt inne. 

Cecilia hade kriterier när hon skulle välja någon att börja skriva med. Det var viktigt att personen inte skulle komma ut, inte letade sponsorer, rättslig hjälp eller någon slags kärleksrelation. 

– Jag ville skriva med någon som ville ha en kompis, ingen som hade någon förhoppning om att det skulle leda till kärlek. Någon med liknande intressen och någon som jag upplevde som ensam och inte hade massa andra brevvänner, berättar Cecilia för Nyheter24. 

"Tänk om han är farlig?"

Sen hittade hon Henry. De hade gemensamma intressen som dataspel, böcker och sättet han skrev på verkade intellektuellt. Han skrev om att han ångrade sina brott och kände skuld över det han hade gjort.

– Jag har nästan inte varit rädd någon gång sedan vi började skriva. Men jag kanske kände rädsla eller obehagskänslor i början om att han skulle vara farlig. Tänk om han var med i något gäng och skulle skicka någon efter mig, eller om han var galen? 

Cecilia berättar att hennes föräldrar till en början var oroliga, eftersom det är är ett ganska ovanligt fenomen i Sverige. De var rädda för att någon skulle komma efter deras dotter. 

– De flesta av mina vänner vet om mitt intresse så därför blev de kanske inte så förvånade, även om de tyckte att det var märkligt och konstigt. De undrade varför man skulle lägga tid på en brottsling.

Cecilia brukar skicka ungefär ett brev i veckan till Henry. Att skriva breven kan ta mellan tio minuter och en timme. Ibland skriver hon mer och ibland mindre. 

– Vi skriver om allt möjligt, nu har vi lärt känna varandra så bra att vi pratar om livet och vardagen och saker som händer. Men det blir också mycket litteratur eftersom vi båda är intresserade av det. Jag kan skicka böcker till honom och så läser vi båda dem och diskuterar.

Mördade en familj

Idag är Henry 35 år gammal. Han var 19 år när han åkte in för att ha mördat en familj på tre personer. Henry ska ha haft svårt att kontrollera sin ilska vid brottet han begick och haft det svårt på grund av sin barndom. 

Henry, som var adopterad, kom från en strikt katolsk familj och hade ett ganska labilt förhållande till sina adoptivföräldrar. Cecilia berättar att han gick runt med en känsla av övergivenhet och att känna sig bortvald. Han bar på en stor sorg, vilket ledde till att han begick brottet. 

– Han ångrar sig och känner skuld för morden han begick. Han saknar sin familj väldigt mycket. Han utbildar sig till präst i fängelset där han sitter, och har blivit djupt kristen vilket blev hans stora räddning. Att känna att han blivit förlåten.

Istället för att sitta och vara bitter eller arg så bestämde han sig för att leva ett så anständigt liv som möjligt för att sona sina brott. Henry gick med på en "plea bargain", eftersom det var en stor risk att han skulle ha dömts till dödstraff, så istället dömdes han till livstids fängelse till år 2099 för trippelmord och mordbrand.

– Henry brukar vara nere runt årsdagen när allt hände, men annars brukar han vara väldigt positiv och glad. Fängelsevakterna läser allt jag skriver innan Henry får det och det är väldigt hårda regler. Någon gång skickade jag ett brev där jag limmat på små blommor, men det blev cencurerat eftersom de inte kunde veta om det var något under limmet. 

Träffats fyra gånger

Ibland skickar Cecilia sina brev på det normala sättet, men ibland använder hon även sig av en sajt på nätet där hon skickar ett mail som vakterna sedan skriver ut och ger till Henry. Då kan han få brevet samma dag, annars kan det ta upp till två veckor. 

Efter att ha kommit i kontakt med Genni, som arbetar för organisationer som åker runt bland fängelsen så kom möjligheten att åka till USA och träffa Henry. Efter fem år har Cecilia och Henry träffats vid fyra tillfällen. 

– Genni frågade om jag vill komma och hälsa på och eftersom jag alltid hade velat åka till USA så kände jag lite "varför inte". Det var det sjukaste och galnaste jag gjort. Det var skräckinjagande, och säkerhetsgraden var en helt annan. 

För att få köra in på området så kollades bilden, vakter med vapen gick runt och i ett torn satt vakter med laddade vapen. 

"Nu kramar jag en mördare" 

– Det var så märkligt att träffa honom för första gången, det var en sån kluvenhet. När vi skrev med varandra verkade han helt normal, vanlig och samhällsintresserad. Men när jag såg honom i fängelset, i de kläderna och i den miljön blev det så påtagligt att "nu kramar jag en mördare, är det okej". 

Idag beskriver Cecilia relationen som att det känns som att han är en en av hennes många nära vänner. Hon kan berätta vad som helst för Henry och tycker det är skönt att ha någon som står utanför alla andra kompisgäng. 

– Att brevväxla med Henry har förändrat min syn på personer som sitter inne. Jag tar avstånd från brott men man tänker lätt att det är monster som sitter inne när man läser rubriker, även om de finns monster såklart. Men det finns också helt vanliga människor som vill gå vidare och som ångrar brotten de begått. 

Vänskapen blev dokumentär 

Vänskapen mellan Cecilia och Henry resulterade i att hon skapade P1-dokumentären "min vän mördaren". Till en början var det meningen att den skulle handla om en annan tjej som även hon brevväxlar med en mördare. Men när hon drog sig ur och slutade svara så bestämde Cecilia sig för att göra radio-programmet om sig själv. 

– Tanken med den var att svara på folks frågor, när när man nämner att man brevväxlar med en mördare så är det ingen som säger "okej" och sedan går vidare utan alla undrar alltid saker. Henry var väldigt delaktig, haft många frågor och tyckt att det varit väldigt spännande. Det är synd att han dock aldrig kommer att få höra den, säger Cecilia till Nyheter24.

Namnet Henry är fingerat. 

Om du vill lyssna på dokumentären finns den på P1 dokumentärs hemsida och även i appen.

Läs även: 6 av de bästa dokumentärerna på Youtube – som du kan se helt gratis

Glöm inte att ladda ner vår app för att få full koll på de senaste nyheterna. Finns på Google Play och App Store.