Här får mysteriet med skräckdockorna sin lösning

För den som tycker att ett mysterium mår bättre av att förbli olöst är internet en grym älskare. Ingen annan plats är så frodig mark för gåtor, samtidigt som det så skoningslöst rätar ut till och med det mest oskyldiga frågetecknet. Surfaren går från att den ena dagen tycka sig se spöken på suddiga foton till att nästa dag leta upp alla de flygplan som eventuellt skulle kunna tänkas vara det UFO du trodde dig se igår natt. Jag vet, för idag har en bild från ett bröllop i södra USA fått mig att gå igenom båda dessa stadier.

Det börjar med Sandra O'Claire. Hon är bröllopsfotograf, bosatt och yrkesverksam i New Orleans i Louisiana. I mars hade hon nyligen målat om i sin studio, och kunde på Facebook stolt publicera ett foto där den nypåklistrade logotypen pryder hennes studios dörrfönster. På sommaren står giftermålen, ungefär som regnet här i Sverige, som spön i backen, och O’Claire hade business. 

Ett av alla dessa bröllop tog plats den 17:e mars på hotellet The Omni Royal Orleans. Det är ett vitt hus, byggt på 60-talet, som i utseende påminner om Stockholms 1800-talsbyggnader men ändå ger ett distinkt franskt intryck. Det är stort som ett helt kvarter, rymmer 346 rum, och James Bond bodde där i filmen Live and Let Die. 

I våras stod Sandra O’Claire och hennes assistent Rob Davis på hotellets tak och gjorde sig i ordning inför arbetsuppgiften att föreviga dagens kärleksmanifestation. Ceremonin skulle hållas på innergården, som de hade snett nedanför sig, och bilderna togs såväl från taket som nere bland bröllopsgästerna. Men i utkanten av scenen fanns ett konstigt inslag, som störde och skavde. O’Claire berättar för Nyheter24:

- Vi märkte dem redan tidigare på dagen. De var väl synliga från taket när man tittade ner på den intilliggande innergården. Jag var ganska skrämd av blotta åsynen av dem, och gick länge efter den dagen och funderade på vad de egentligen var.

Några månader senare ställer sig tusentals surfare samma fråga. Gestalterna. Kanske femton, sexton stycken. Sandra O’Claire hade lagt ut en av bilderna på Facebook och frågat om någon av hennes vänner kunde förklara deras närvaro. I bakgrunden, strax uppe till höger om den utsmyckade innergård där två personer lovar varandra evig trohet, står de som en rad tysta bröllopsvittnen. De har på sig beiga pläder som går från fötterna ända upp i halsen, och kon-formade svarta hattar med svart flor som går ner över ansiktena. Associationerna går till nedsmutsade Ku Klux Klan-medlemmar. Men deras ansiktsuttryck är otydliga, upplösta, tomma. Döda masker.

Bilden spreds från O’Claires Facebooksida vidare till vapenforumet AR15, ”Home of the black rifle”. Bland trådar som ”Rostar ammunitionen till AK47 lätt?” och ”Hagelgeväret är det mest underskattade vapenslaget” hittar man en samlingstråd för övernaturligheter, kanske som en sorts vidskeplig semester från vardagens hot. Fotot, som nu hade begåvats med en tilläggsbild där gestalterna var inzoomade, lades upp av användaren xGRYPHONx med kommentaren ”Min fru är bröllopsfotograf i New Orleans och har många vänner i branschen. Den här bilden publicerade en av hennes kompisar på sin blogg i april i år.”

Trådläsarna var fascinerade. Vad i helvete gör de där kufarna på balkongen, frågade sig en. Nu slutar jag prenumerera på den här tråden, det där var för läskigt, sa en andra. Det är för sent för det, konstaterade en tredje. Du har redan sett bilden, och det vet de. De ser dig också nu. Ungefär samma reaktioner fick bilderna när de spreds vidare till den sociala länktipsningssidan Reddit. Här sades det att fotografen upptäckt gestalterna först hemma framför redigerandet. Historien lever och utvecklas. Och där är vi nu. 

Och där får vi gärna stanna, vad många surfare anbelangar. En livs levande skräckhistoria där en samling stirrande vålnader överblickar ett intet ont anande bröllop är per definition betydligt roligare utan sin naturliga förklaring. Men eftersom internet bygger upp för att krossa måste även detta få sin förklaring. Hur ogärna man som spänningstörstande läsare än vill det. Sandra O’Claire fick nämligen svaret på gåtan redan när hon laddade upp bilderna på Facebook. 

- Många av mina vänner svor att dockorna i själva verket var riktiga människor. Andra spekulerade i en kult eller ett hemligt, Mardi Gras-firande sällskap. Det visade sig dock att det var dockorna, och att de var en del av en tillfällig konstutställning inspirerad av den klassiska New Orleans-romanen "A Confederacy of Dunces".

O’Claire länkar till en artikel om utställningen, där den beskrivs som en tolkning av det excentriska och smygande sinnelaget tillhörande A Confederacy of Dunces-huvudpersonen Ignatius Reilly. Artikeln har en bild, där ett mörkt och smutsigt hus genomskärs av upplysta fönster med skumma skepnader i. Bakom bågformade balkonger i fasadens överkant skymtar man en rad kroppar vars likhet med de ovanför bröllopet är slående. Det måste vara dem. Och ändå framstår de som så mycket mindre läskiga här, i en ansträngt läskig miljö, än de gjorde i dagsljus mitt i en civiliserad storstad.

Och vips, så blev världen ett mysterium fattigare. Maskerna är fortfarande läskiga. Men inte lika påfallande underliga längre. Plötsligt framstår det så tydligt att de är tillverkade, byggda, gjorda av dött material som egentligen är lika vardagligt som vilken kontorsstol som helst. Mysteriet har nått vägs ände, och internet får börja leta vidare efter nästa skäl att i tankevärlden fly undan vardagen en stund. Kanske hittar dem det snart. O’Claire säger nämligen att det här inte är det första mystiska mötet hon upplevt i sin hemstad, New Orleans. 

- Att saker dyker upp där de inte borde vara är vardagsmat här. Vi springer in i de mest underliga saker, särskilt i de franska kvarteren. Massor av utklädda människor som till synes helt slumpartat materialiseras i våra fotografier. Allt från pirater, varulvar och sadomasochist-dvärgar. Däremot har jag inte sett några riktiga spöken än… Och då understryker jag ordet ”än”.