"The typical svensken" har hundratusentals fans - möt grundaren

FACEBOOK. Häromveckan inträffade ännu en av alla de mediereinkarnationer som Sveriges mesta offentliga person, kung Carl XVI Gustaf, fått se sig genomgå. Han fotograferades gormande ut över planen under ödesmatchen i handboll mellan Sverige och Danmark. En kvinna i raden framför honom höll irriterat för öronen, och för Nyheter24 kunde fotografen berätta att drottning Silvia minst en gång under matchen bett kungen lugna ner sig. Bilden på den vrålande monarken blev omedelbart viral, och spreds sedan varv efter varv på nätet, både på svenska och internationellt. Den blev dessutom remixad i användarnas händer, exempelvis av Nöjesguiden-bloggaren Tobias Boström. 16-årige Chris Hasselgren, som skapade Facebooksidan ”The typical svensken”, gillade den.

– Den var rolig, men jag känner själv att jag gjorde en ny bild av den som var roligare än originalet. Det blir vad man gör det till, säger han till Nyheter24.

Hasselgren vet vad han pratar om, och det ska vi återkomma till. Men först ska det noteras att det här ingalunda är första gången kungens ansikte får stå måltavla för skämtbollande på nätet. Det mest kända exemplet är kanske ”Varför bär Sveriges kung så fåniga hattar”, en serie bilder där han utrustats med en bred flora huvudbonader mot en bakgrund där frågan ”Varför?” på olika språk skrivits ut i gul text. Häcklad, och kanske lite älskad. Men kungens fåniga hattar är gamla nyheter. Den här sommaren har ett helt nytt användningsområde av honom fötts, skapat ett mem, och dessutom lett till en mindre explosion av kreativitet. Om du har Facebook har du garanterat märkt av dess chockvåg.

Meme - hjärnans svar på förkylning.

Men vänta, vad är ett mem? Jo, det är ”för kulturell överföring vad gener är för genetisk överföring och evolution”, som retorikexperten Mike Florette skriver i Newsmill-texten ”Sveriges kung – ett kulturellt meme”. En idé, slogan, tanke eller ett koncept som överförs från person till person, en sorts hjärnans ofarliga variant av böldpest. Du har omfamnat ett mem varje gång ”Blinka lilla stjärna” fastnat i ditt huvud eller du citerat Poolias legendariska slogan ”Behöver du hjälp…?”. Kungen är ett hårt förankrat kulturellt mem, hävdar Florette, och det låter väl logiskt: hela kungarollen baseras på den allmänt spridda och sedermera lagstadgade idén att ett egentligen helt slumpmässigt utvalt nyfött barn så småningom ska stå representant för ett land. I enlighet med denna status som bärande kulturell referenspunkt är det inte konstigt att memet börjat rinna över på internet, där det tagit formen av hattbärande vrålande Photoshop-produkter.

"Swedish problems" föds.

I oktober 2011 startades så en Tumblr-blogg. Den hette ”Swedish problems”, och kom ur en mångårig nättradition att matcha en känsla eller situation med en symbolisk bild och en förklarande text. Den kändaste varianten är väl de babyspråkpratande lolkatterna, men memet sträcker sig i sin helhet till att avhandla allt från att arroganta lärare till social osmidighet. I denna kontext har kungen på forum och hemsidor länge fungerat som symbol över svenskhet och den harmlösa tafflighet som ibland kopplas till vår självbild – ungefär på samma sätt som andra symboler funkar för andra länder, som de anonyma grundarna i ett mail till Nyheter24 påpekar.

– Den ena av oss hade precis jobbat ett halvår i Ghana, och skrattade gott åt Ghanaian Problems på Tumblr. Själv förstod jag inte ett enda skämt. De var helt enkelt för interna. Så interna ville vi att svenskar också skulle få vara. Vi tyckte att det fanns ett hålrum på internet för svensk igenkänningshumor och någon slags nationell identitet som inte var exkluderande.

Mot bakgrunder av blågula strålar tronar en bild på kungen med tveksam min, och i i fet vit svengelska beskrivs lättigenkännliga situationer. ”Asks vän to lukta på maskrosen – Shoots den in väns ansikte”. ”Win a contest – the price is äran”. Ja, ni fattar. Swedish problems skulle komma att bli det första etablerade centrumet för den här sortens bilder. Och bloggen fick ett enormt gensvar, åtminstone enligt grundarna.

– Det första skämtet som började delas på allvar var ett om kladdkaka. Efter det var det massor av människor som ville dela med sig av sina problem.

Länge var Swedish Problems den enda ordentliga samlingsplatsen för den här sortens skämt, men så i somras hände något.

Det typiskt svenska spred sig.

– En kväll satt jag uttråkad med min dåvarande flickvän vid datorn och jag tänkte på just alla saker som man växt upp med i ''den svenska kulturen'' som enligt de flesta klassas som just ''svenska'', så jag gjorde en bild och skrev en text till den. Så skapades den första bilden.

Nu är det den Chris Hasselgren, bosatt utanför Norrköping, som berättar. Han var i våras ansvarig för den humorbildsinriktade Facebooksidan ”Tystnaden som uppstår när en rullstolsbunden säger: Hej då, jag går nu.”, men upptäckte efter de första bildpubliceringarna som handlade mer om den svenska identiteten att de gick hem. Så till den grad att de förtjänade en egen sida.

– Jag satt i Skype med några kompisar och kliade mig i skallen för att jag inte kom på ett bra namn på sidan. Så efter cirka 30 sekunder krämade jag ut ''The typical svensken''.

Där och då, på eftermiddagen den 20 april i år, föddes prefixet ”The typical”, i dag använt av hundratals Facebooksidor och utvecklat till en egen term i sig. The typical svensken är den största av dem, och har på bara några månader fått 101 000 gillare (att jämföra med de 500 000 likes den riksbekanta Vi gillar olika-sidan skrapat ihop sedan september 2010). Bilderna som läggs upp där får i snitt 2000 likes styck och ofta flera hundra delningar. Kungen är den röda tråden och det återkommande temat, men om man jämför med bildserien på kungens fåniga hattar märker man att det som under åren gått förlorat är kungens persona, hans innebörd som Carl XVI Gustaf. I stället har han transformerats till en bred symbol för svenskhet, och sidan tar därmed över stafettpinnen från Swedish Problems. Kungen är Sverige, oss och våra vardagsproblem.

Svensken fick sällskap

Många hundra fler sidor på temat ”the typical” har dock skapats. Under juni månad exploderade trenden, då såg åtta av våra tio största ”the typical”-sidor dagens ljus. I dem är kungen inte lika närvarande, utan hans ansikte har bytts ut mot andra som var och en symboliserar sitt eget område. Sveriges näst största the typical-sida, ”The typical invandraren”, har en generisk tonåring med mössa som symbol. Skaparen av sidan, som vill förbli anonym, värjer sig dock mot anklagelser om rasism.

– Jag själv är ju invandrare, från Libanon. Men jag tror att om jag vore svensk så skulle sidan inte vara lika uppskattad av alla, säger hen till Nyheter24.

Skaparen går i gymnasiet, och det gör också många andra av gruppernas upphovsmän. Chris Hasselgren är som sagt 16 år gammal, Simon Lafis som ligger bakom sidan ”The typical tjejen” med 20 000 likes likaså, ”The typical jag”-skaparen Casper Haglund Englund är 18 år gammal och Swedish Problems-grundarna säger sig vara 90-talister. Även om en och annan uppåt de 20 skymtar förbi är normen tydlig: det här är, som så många andra platser på nätet, gymnasiekillarnas arena. Vissa gör det för att tjäna pengar eller få ett forum att marknadsföra sig själv, andra bara för att glädja ”fansen”. Alla vittnar de om att tipsströmmen är lika stadig som viktig, även om vissa verkar värdera fansens idéer mindre än andra. Som till exempel The typical invandrare-skaparen.

– Jag får rätt många tips, men de flesta är riktigt dåliga om jag ska vara ärlig.

Humor som gruppkänsla

”Zoologiprofessorn Richard Alexander menar (…) att humor först och främst är ett manipulationsvapen som används för att stärka vår egen status och minska andras, vare sig det handlar om närvarande personer eller andra grupper. (…) Detta skulle kunna förklara varför så många skämt tyvärr går ut på att förlöjliga andra grupper eller ännu värre, enskilda personer i mobbningssituationer.” Karin Ström, kandidat i neurovetenskap, verkar i SvD-artikeln Humor överraskar hjärnan komma direkt ur en god stunds ”the typical”-frossande. För i grupper där allt handlar om att göra narr av en arketyp, oavsett det är den egna eller andras, blir skämten ofta hårddragna och plumpa. Inte för att tonen på nätet vanligtvis är ett under av godhjärtad subtilitet, men det känns än mer vanligt här.

En särskilt kontroversiell sida handlade om invandrare. Den tog sig dock inte an dem på samma sätt som sidan ovan, det vill säga inte ”inifrån”, utan var tvärtom gjord för att provocera. Det hela började i funderingar kring ett annat provokationsexperiment, den morbida skämtsidan The Typical Engla.

– Idén till att starta sidan kom när jag och några kompisar satt och läste kommentarerna på The Typical Engla. Även fast det inte fanns några bilder på sidan, så blev folk otroligt arga. Så det ledde till att vi satt och diskutera hur det kommer sig att de blir arga för ingenting.

Skaparen, som vill förbli anonym, kom med sina vänner fram till att en viss invandrargrupp var som mest lättstött. De startade en the typical-sida inriktad på dem, och såg med stigande chock hur de ilskna och chockade kommentarerna började trilla in. Skaparen uttrycker ordentlig rädsla.

– Om man skulle skapa ett scenario utifrån det vi har sett där så blir det inte något trevligt. Ponera två killar i sjätte årskursen som drar ordvitsar med varandra. Om en grupp (av de åsyftade invandrarna) skulle höra det, så skulle inte någon av sjätteklassarna vara i livet. Det är en riktigt skrämmande tanke.

Flashback arrangerar gerillakrig

Ett skäl till att tonen blev så högljudd på just den här sidan är dock att den utsattes för ett regelrätt gerillakrig. På Flashback upptäckte man den, och såg att det fanns potential till högoktanig trollning. Känslorna hos de tilltalade, de för vilka bilderna och texterna var pilar rakt i mjukdelarna, var allt för häftiga för att inte vilja se dem svalla upp igen. Så man började synkronisera attackerna på Flashback, komma på vassa eller provocerande kommentarer, för att sedan skyddade av fejkkonton placera dem strategiskt på Facebooksidan. De slog ner som bomber bland de unga arga männen som stred för sin okränkbarhet, och resultatet blev ofta lite smått felstavade inlägg med många versaler. På Flashback skrattade man och pekade finger. Och sedan började allt om igen.

The typical på gott och ont

På andra sidor inser man dock att skämten kan ha en avdramatiserande verkan. The typical invandraren-grundaren tillägget ofta ”jag vet att det inte är bara invandrare som gör såhär, men det var roligt” till sina bilder, för det är helt enkelt så det är. Den otroliga floskeln ”vi är alla lika” pingar till i bakhuvudet. Generellt är dessutom tonen vänlig på många av sidorna. Grundarna av Swedish Problems är till exempel väldigt noga med att understryka sina goda intentioner.

– Det är den som blivit kränkt som avgör om (våra skämt är) kränkande eller inte. Bloggare som säger att de "gillar att provocera" är bara för fega för att ta ansvar för sin egen inverkan på andra människor.

Och trots att de delar symbol, kungen och hans välbekanta tveksamma grimas, vill inte Swedish Problems kännas vid att The typical svensken skulle vara deras arvtagare.

–The typical svensken handlar ofta om billiga poänger. De delar också upp svenskar. Vi ville föra samman svenskar. Jag blev också genuint uppgiven när jag såg hur dåliga skämten var på The Typical Svensken. Varje gång någon blandar ihop TTS och SP dör någonting inom mig.

Chris Hasselgren, tja, han kunde bry sig mer. 

– Jag tycker alla människor ska få skämta om precis vad som helst. Att Swedish Problems-grundarna inte finner The Typical svensken-humorn rolig är deras problem och inte mitt.

Kungens förlorade ansikte

Under sommaren har ett nytt fenomen fötts och exploderat i Sverige, och allt detta i en för vårt land sällan skådad hastighet. Det berättar inte bara om motsättningarna vi dagligen upplever utan också om födseln av en humor och referensram som kommande generationer kommer se tillbaka på. Och det enda vi vet just nu är att kungen har fått låna ut sitt ansikte, och han kommer sannolikt aldrig få det tillbaka. Inte förrän en ny lika stark symbol kan ersätta honom.