"Jag är inte så bra på att begränsa mig"

FLASHBACK. Micro113 är en lugn och lågmäldperson, som när jag vill bjuda på morgonfika nöjer sig med en cappucino. Visätter oss vid ett fönsterbord på fiket i Södertälje, och utanför brölar någonbuss förbi. Hon stryker sina händer och betraktar mig med avvaktande blick. Entveksamhet jag stött på förut, som den underliga journalist - ute efterlivsöden från Flashback - jag är.

– Ålder? Jag är 46 år, gift,har fem vuxna barn. Yngsta är 20, äldsta blir snart 30. Just nu har jag ingetfast jobb, men jag jobbade tidigare som kriminalvårdare, berättar hon förNyheter24.

Micro (som vi för enkelhetensskulle kan kalla henne) upptäckte Flashback tidigt, redan när det var enpapperstidning. Hon minns inte hur, men antar att det var någon intagen påhennes arbetsplats Hall som tipsade henne. Det skulle dock dröja ytterligareett antal år förrän hon kom igång med forumet på riktigt. Andra sociala medierväxte just då i betydelse och storlek, men Micro var missnöjd med friheten där.

– De är ju ganskabegränsade, och man får inte säga eller göra så mycket. Det är inte så roligt.Jag är inte så bra på att begränsa mig.

Har 28 000 inlägg

Så hon återgick till Flashback,och registrerade kontot vars namn vi nu möter henne under. Att hon är dålig påatt begränsa sig är tydligt åtminstone vad gäller hur mycket hon skriver, förunder de tre år hon nu varit medlem har hon lyckats prestera strax över 28 000inlägg. Först var det dock mest trams.

– Sedan hamnade jag iBjästatråden. Där fanns det ju en hel del direkta angrepp på de här tjejerna,och stämningen var mer seriös. Det förändrade min syn på Flashback.

Tråden om våldtäkterna i Bjästa,ett av 2010 års mest uppmärksammade rättsfall, blev året efter nominerad tilljournalistpriset Guldspaden då två journalister menade att den varit både förstoch bäst med granskningen av fallet. Den innehöll dock också upprepade attackermot flickorna som blivit våldtagna, något Micro verkar ha blivit berörd av.Kanske var det den upptäckten, hur hårda forummedlemmarna var mot kvinnor, somkrattade vägen till Flashbacks underdel om feminism.

­– Allt är väldigt svart och vittdär. Jag driver själv en ganska hård linje, men det är för att många andra äronyanserade mot mig. Då är jag onyanserad tillbaks.

Socialist, inte feminist

Micro identifierar sig inte somfeminist, utan som socialist. Då anser hon att frågan om jämställdhet mellankvinnor och män såväl som den mellan svenskar och invandrare och rika ochfattiga är inbäddad, nersjunken djupt ner i den mest basala värdegrunden. Någotsom lyst igenom i hennes roll som kriminalvårdare.

– De man möter på anstalter ochhäkten är inte missanpassade människor, det är människor som gjort fel. De harpå olika sätt inte klarat att hålla regelverket i någon situation. Men iåsikter, eller i mitt bemötande av dem, är de lika mycket människor som vem somhelst.

Trots att Micro antar att deflesta på forumet betraktar henne som en ”feminist-nazist som är dum ihuvudet och borde hålla käften” verkar hon applicera samma människosyn även pådem. Faktum är att hon håller debatten på Flashback högre än den som sker ietablerade medier. En särskild höjdpunkt är tråden om prostitution, som honanser håller en långt högre kvalité än samtal om ämnet gör på andra ställen.

– Den får mig ofta att vackla ivad jag själv egentligen tycker. Jag tycker den förs på ett väldigt bra sätt avnågra. De argument de framför är mer nyanserade, och man ser mycket mer tillsvårigheterna i alla aspekterna runt kvinnan.

Att diskussionen ibland blir välhetsig och polariserad är inget problem, tycker Micro. Tvärtom.

– Poängen med att diskuteramed folk som hyser andra åsikter är ju att man få se andra infallsvinklar. Skaman sitta i Facebook-grupper där alla tycker likadant kan man lika gärna ge fani det.

Flashback "en spottkopp"

Därför tar hon debatten med de,vars ”extrema åsikter” hon uppskattar att få bemöta. På Flashback kan åsikternafå dras till sin spets, bli absurda och kanske ibland faktiskt plana ut i enömsesidig förståelse. En sorts psykisk armbrytning som tillåter båda parter attse hur långt de orkar gå i sin övertygelse innan korthuset havererar. I motsatstill den diskussion om feminism hon ser i etablerade medier.

– Där diskuterar man intemed varandra. Där är det i stället så att först får den ena parten göra sighörd, och sedan skickar någon in en spekulativ undersökning och så slårdiskussionen helt över till andra sidan.

Flashback är nu inte på någotsätt perfekt. Feministdelen kan ibland vara ”en spottkopp” för folk som hatarfeminismen, tycker hon, och den för invandring och integration är ”hemsk”.Diskussionen om det skett ett brott följer en väldigt tydlig linje, som hon serdet.

– Antingen är det en invandraresom gjort det. Är det inte en invandrare, och offret är en kvinna, då får honskylla sig själv. Och om det är två svenska män som är inblandade så är minsten av dem ”white trash”.

Älskar diskussionen

Ibland går hon in i en diskussion,inte för att övertyga eller vinna över motdebattören, utan rätt och slätt föratt dess påståenden är så korkade att de inte får lämnas oemotsagda. Det finnsju andra som läser forumet utan att själva skriva, och för Micro är det viktigtatt de får ta del av den andra sidan också.

Ändå väger det positiva över,något hon till och med mejlar för att understryka dagen efter vår träff. Härfår alla åsikter plats, och samtalet representerar bra de motsättningar somfinns i samhället i dag. Det är enligt Micro ytterligheterna, de extremasteställningstagandena, som är något värt att berätta.

– Jag tycker samhället utifrånborde ta del av de här extrema åsikterna, och fundera på vad det är man sägeroch varför. Utan den distans som finns nu, och utan att man silar och sedandelar ut den här tillrättalagda geggan vi får hela tiden. Jag tror man får vetaexakt vad det handlar om då.

I grunden ligger en kärlek tilldiskuterandet, något Micro vuxit upp med. Samma tillspetsade åsikter återkommernär hon argumenterar mot sina vänner, och när hon var liten var den politiskadiskussionen något roligt som man samlades för. Mitt intryck av henne är atthon är eftertänksam och, som sagt, lågmäld. Men 30 000 inlägg talar sitttydliga klarspråk: Micro deltar i högsta grad i samhällsdebatten. Med emfas ochmed glädje. Och utan att oroa sig särskilt mycket för vad motståndarna skatycka om henne efteråt.