Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Ny medlem i ”Vi som tar skämttidningen Onion på allvar”: kärnvapenlandet Iran

The Onion-artikeln, upplagd hos Fars
1 av 3

The Onion-artikeln, upplagd hos Fars

Mahmoud Ahmadinejad
2 av 3

Mahmoud Ahmadinejad

AP

Barack Obama
3 av 3

Barack Obama

AP

Nyheter | 01/10/2012 15:58

Iran trodde i veckan att en skämtnyhet från satirsidan The Onion var på allvar. Det gör landet till det senaste i en lång rad offer för sidans skämtande.

IRAN. 77 % av vita amerikaner bosatta på landet vill hellre seIrans president Mahmoud Ahmadinejad som president för USA än landets nuvarandeledare Barack Obama. ”Han tar nationell säkerhet på allvar, och skulle aldriglåta några bögdemonstranter bestämma som Obama gör”, säger en West Virginia-botill nyhetssidan som först rapporterade detta, The Onion.

Finner du ett fel i stycket ovan? Grattis, då är du mernoggrann med dina faktakollar än Irans statliga nyhetsbyrå Fars. Närskämttidningen The Onion tryckte ut ”nyheten” om Obamas bristande stöd i börjanav förra veckan var Fars snabba med att skriva om den och publicera den på sinwebbplats – som sann. The Onion svarade med att länka till Fars, och kallanyhetsbyrån för sin egen ”dotterorganisation”. Journalisten Anders Mildner, somföreläser om bland annat journalistik och internetutveckling, ser det som attFars gjort bort sig.

– Man kan ju se det som att The Onion har lyckats såbra med att framställa en nyhetsartikel som seriös att det inte är konstigt attFars tror på den. Men det är klart att det är mottagaren som brustit här, sominte förstår att det här är satir, säger han till Nyheter24.

Rättade - men med brasklapp

I söndags upptäckte Fars sitt misstag, tog ned artikeln omObama och Ahmadinejad och ersatte den med en ursäkt till läsarna. Efterförsäkringar om att de alltid utsatte sina historier för rigorös faktakoll, ochatt detta inte var mer än ett engångsmisstag, avslutade de sin rättelse med enfräckis.

”Vi tror”, skrev de, ”att om en fri opinionsundersökninghade gjorts i USA hade den visat att amerikanerna helst velat se någon som stodutanför det amerikanska politiska systemet som president.”  Det är enligt Mildner ett klassisktförhållningssätt till när man själv gått på en nit.

– Det är klart att det är pinsamt att gå på ett sortsaprilskämt på det här sättet. Då kan man delvis rädda sig från den skammen genom att peka på att utvecklingen ändå går åt det hållet. Det är ett scenariosom skulle kunna vara möjligt, vilket också förbättrar humorn i det hela.

Den teokratiska staten Iran anklagas för omfattande brottmot de mänskliga rättigheterna, och misstänks dessutom utveckla kärnvapen –senast av IAEA i förra året. Kritik mot USA, Israel och imperialismen är populär hos den iranska staten,varför just denna bluff kanske var optimalt utformad för att just Iran skullefalla för den.

Men de är allt annat än först med att ta The Onion påallvar. Skämtnyhetssidans artiklar uppfattas faktiskt som fullt seriösa så oftaatt det finns en hel blogg uteslutande dedikerad till allmänhetens Facebook-och Twitterreaktioner på dem. På Literallyunbelievable.org kan man ta del av såvälmisstänksamma morranden mot ett dubbelmord begått av president Obama somöverraskade utrop kring det faktum att Bill Clinton ska ha visat snoppen.

"Motbild till humorlöst medieklimat"

Genomgående är inslagen av chock eller indignation –känslorna som väcks genom The Onions fejkartiklar verkar göra det lättare atttrycka på ”share”-knappen. Enligt Anders Mildner har det med en ökadmoralkänsla inom journalistiken att göra.

– Så fort någon skämtar kan en journalist fråga om dettaverkligen var övervägt. ”Får en person i din position verkligen driva med dethär?”, och så. Det är något som jag tycker håller på att beskära offentligapersoners möjligheter att skämta, samtidigt som vi klagar på att våra politikerär tråkiga.

När den personliga sfären blir offentlig genom användande avsociala medier krymper politikers och andra offentliga personers möjligheteratt skämta, särskilt om de inte är särskilt roliga. Det, hävdar Mildner, görbara The Onions skämtartiklar relevantare.

– Dels som en motbild till ett humorlöst medieklimat, men ocksåi ett läge där inte alla får skämta om saker. En scen växer och en slags gråzonväxer fram, där gränserna testar. The Onion ligger mitt i den, och det är rättimponerande att de gång på gång lyckas hitta på saker som inte bara är roligautan som folk faktiskt också går på.