Netflix en nödvändig bomb i svenska streaming-branschen

I dag dök filmtjänsten Netflix, som lagligt streamar hundratusentals filmer och teveserier på nätet, upp i Sverige medbuller och bång. Men hösten 2011 hade vi ingen sådan lyx. Då lanserade Netflixsin misslyckade undertjänst Qwikster, som enbart skulle ägna sig åt fysiskaDVD-filmer hemskickade i prenumeranternas brevlådor. Det kantiga beslutet attdela upp den fysiska och den digitala filmuthyrningen sågades vitt och brett och på sociala medier ekade flatgarven eftersom man i samband med lanseringenhade glömt kolla upp motsvarande Twitter-konto. Istället för reklamtweets omhyrfilm mötte surfaren på @Qwikster således en ständigt pårökt och svärandeprivatperson vid namn Jason Castillo.

Den katastrofkantade produktlanseringen, som efter baranågra månader drogs tillbaka, gjorde ändå att Netflix blev samtalsämnet påallas läppar och därmed nådde ända till min laptop-skärm. Och att en digitalfilmuthyrningstjänst med brett sortiment behövdes också i Sverige blev tydligtför mig när jag med svansen mellan benen återvände till vår motsvarighetHeadweb. Trots det överraskande, ja, nästan suspekt breda utbudet av flamsigsvensk gladporr från 70-talet kunde den övriga sorteringen bäst beskrivas somparodisk.

Nu vänder jag dock glatt ryggen åt Headweb och deras29-kronor-per-film-modell, för Netflix tycks faktiskt leverera. Även om de erbjudna teveserierna sällan finns i senaresäsonger än de som kom ut 2009, och flera stora titlar som Community och 30Rock helt tycks saknas, finns ändå tillräckligt för mången god kväll. Och fören medelmåttig connoisseur som undertecknad, som inte kräver något kungligt bibliotek i bredd, är mängden olika filmer att se tillfredsställande. Är duändå missnöjd med utbudet? Oroa dig inte, du har råd att komplettera Netflixmed andra leverantörer. Som den alltid kvicktänkte twittraren Fredrik Strömbergräknat ut är kostnadsförlusten för det hela minimal.

https://twitter.com/stroemberg...

Hur klarar jag av att lära känna min nya soffkompis då? Jo,upplägget på såväl hemsidan som iPhone-appen är tydligt och klart, och trots attjag aldrig ställts inför det tidigare räknar jag på fem minuter ut hur deviktigaste funktionerna sköts. Dessutom är Netflix vänliga nog att enkelt låta mig slippa en automatisk Facebook-delning av filmerna jag ser. Pinsammastunder där flinande kollegor på lunchrasten säger ”jag såg att du hade Dum& Dummare-maraton i går” kan således enkelt undvikas. Att du dessutom, tackvare ett misstag i tjänstens samarbete med Spotify, kan avnjuta Netflix gratis fram tills årsskiftet känns på intet vis jobbigt.

Ja, det enda som vid första anblicken framstår som fånigt är tjänstens genre-sortering. Den nyregistrerade användaren ombesnämligen lista sina favoriter i filmtyper, och efter att ha meddelat sidan attjag ”ibland” ser filmer ur precis alla områden (det vill säga allt från ”stenhård” och "oanständig" till”innerlig” och "sinnesvidgande") undrar jag vem den sorteringen egentligen är riktad till. Har ninågonsin träffat någon som sagt ”jag är allätare, men sinnesvidgande film, nä därdrar jag faktiskt gränsen”? Nä, konceptet känns som ett valhänt försök attersätta kompisars filmtips, och då googlar jag hellre helt enkelt på ”bestfilms of Netflix” för att hitta nya favoriter.

Men fåniga genrenamn är ingen Jason Castillo. Och Netflixverkar faktiskt – än så länge – ha klarat av den här Sverige-lanseringen heltutan större snedsteg. Att konkurrenten Viaplay blixtsnabbt gick ut och korrigeradesitt eget månadspris så det matchade Netflix 79 kronor i månaden bådar dessutomgott för kundens läge i det hela. Lite tävling om vem som bäst klarar av attunderhålla oss till fredagsmyset mår detta land minst sagt bra av. Jag vinkarfarväl åt Headwebs gryniga 29-kronorserotik och möter Netflix med öppen famnoch förhoppningsfulla ögon inför en framtid fylld av nya fräscha och billigatag i den svenska filmstreamingsbranschen.