David Firths filmer chockar internet

En grön gestalt presenteras av en lätt vibrerande text somSalad Fingers. Han hälsar på tittaren, och nämner som vore han i enspeeddatingsituation att hans största intresse är att röra vid rostiga skedar.”Känslan när mina salladfingrar rör dem är nästan orgasmisk.” Kommentarerna påYoutubeklippet skvallrar om hur de flesta uppfattarhonom och serien han är huvudperson i:

”Det här är så jävla rubbat.”

”Musiken skrämmer skiten ur mig.”

”Nu måste jag ta en lång dusch för att få ut den här skitenur mitt huvud.”

Nä, det är inte direkt Solsidan vi snackar om här. Ickedesto mindre berättar skaparen, 29-årige David Firth, att han skrattade när hanskrev dialogen till de första avsnitten av Salad Fingers. Först när det varfärdiganimerat insåg han att serien också hade en skräckinjagande aspekt. Och islutändan lämnar han tolkningen av serien helt upp till tittaren.

– Folk får tycka att det är allvarlig och seriöst, ellerhumoristiskt, eller sorgligt, roligt eller helt enkelt bara nonsens om de vill.Det gör mig ingenting, så länge alla tar med sig något eget av det, säger hanöver en ovanligt stabil Skype-uppkoppling till Nyheter24.

Tittar man på Davids animerade filmer måste man alltid varaberedd på såväl skrattkramp som mardrömmar. Han är en av nätets mest kända,respekterade och egensinniga kreatörer. Med sin serie om den ensamma ochkonstiga karaktären Salad Fingers har han dragit ihop ett femtiotal miljonervisningar bara på Youtube.

– Jag försöker komma på idéer till handlingen innan jag kommer på orsaken bakom idén. Så länge det jag skriver intresserar mig så hamnar det i den slutliga produkten, förklarar han lakoniskt hur han utformar sina olika animationer och berättar att det viktigaste är att det överraskar.

– Jag tror inte på recept, att man kan göra ett system av komedi. Jag tror på överraskningen och originaliteten. 

Ensamhet och meningslöshet

Vid sidan av Salad Fingers har han ett antal fasta karaktärer hanåterkommer till, nästan alltid präglade av samma oförutsägbara stämning.Ensamhet, psykisk sjukdom, död och meningslöshet är vanliga teman. Men att hanintresserar sig för dessa teman är ingenting som syns på honom.

– Jag tror att folk som måste göra det visuellt uppenbartatt de har mörka sidor helt enkelt har det som sitt sätt att uttrycka sig. Mittsätt är animationer, konst, musik och skrivande, och det gör att jag slipperuttrycka mig i min klädstil eller så, fastslår han.

I de tidiga tonåren var David fascinerad av det då rättutskällda våldsspelet Mortal Kombat och den animerade och ofta dito våldsammateveserien South Park. Han inspirerades och gjorde med en enkel handkameramånga egna kortfilmer, tills han fyllde 13 och äntligen fick en egen dator.

– Men de gratissidor som då fanns för att ladda upp egnafilmklipp tillät inte mycket större filer än 10 megabyte, så det var svårt attsprida sina grejer. Då upptäckte jag Newgrounds, och att de tillätFlash-filmer. Det var bara att lära sig Flash och börja ladda upp.

"Newgrounds förändrade allt"

Alla tonåringar med smak för konstigheter som hade tillgångtill en dator i början av 2000-talet är nog bekanta med Newgrounds. Sidan varen föregångare till Youtube inom facket ”barnsliga, ofta våldsamma och blodiga Flash-animationer”,och en bubblande kittel av kreativitet. Välkända memer som ”All your base arebelong to us”, ”Star Wars kid” och ”Peanut Butter Jelly Time” härstammardärifrån. Och det var där David först mötte sin publik.

– Newgrounds förändrade allt, och jag publicerar fortfarandemina Flash-grejer där. Youtube är bra för filmbaserade saker, men är detanimationer så är det Newgrounds som gäller. Dessutom har de ett bättrekommentarssystem.

Enligt David gör Youtubes system för att lyfta fram dekommentarerna med flest tummar upp bara att gamla skämt matas om och om igen,och missar att premiera konstruktivitet och originalitet. Och är det något somstör honom så är tråkig repetativ mainstream-media – något som Youtube oftasymboliserar.

– Alltid när jag ser något jag verkligen tycker ärdirekt obegripligt dåligt och irriterande så verkar det ha hundratals miljoner visningar. Jagfattar inte, skickar folk runt sådana där länkar eftersom de inte gillar dem,frågar han sig och exemplifierar med den snart miljardklickade succén GangnamStyle.

– Jag kanske missar något, tillägger han uppgivet.

Många tolkningar av Salad Fingers

Det kan vara eftersom folk generellt inte gillar att tänka,föreslår jag och han håller motvilligt med. Just att tvinga människor till egnatolkningar är något han hänger sig till. Och han lyckas. På massor av olikasidor kokar det av spekulationer om Salad Fingers – är serien en inblick i enkrigsveterans psykiskt störda bild av världen? Eller en skildring av schizofrenmördares kamp mot sig själv? David själv kommer aldrig berätta, säger han.

– Om du ser en bild av en streckgubbe som promenerar nerfören gata behöver du inte veta var han kommer ifrån, hur han blev en streckgubbeeller vem hans streckföräldrar var. Det är vad du själv tar med dig från bildensom är det viktiga, säger han och fastslår att det aldrig kommer komma ettavsnitt om Salad Fingers barndom.

– Jag vill inte lura folk att hoppas på en förklaring. Jagvill bara att det ska fortsätta vara intressant, och hålla något sortsmysterium vid liv.

Samma sak gäller hans mycket omdiskuterade kortfilm ”Menfrom up the stairs”, en tre minuter lång allegori över… Ja, vadå?

Diskussionen om klippets egentliga betydelse var så intensivatt den har sin egen Wikipedia-sida. Där radas alla bevis för den rådande teorin, att den handlar om att varaförstoppad, upp efter varandra. Och just här har David bestämt sig för attsläppa på mysteriet.

– Ja, efter att den första kommentatorn insåg det gjordealla andra också det. Då stängde jag av kommentarsfältet ett tag, men bestämdemig till slut för att låta dem ha sitt lilla roliga.

Våren 2011 levererade David ett hett efterlängtat niondeavsnitt av Salad Fingers, ”Letter”. Över en sedvanligt mystisk ramhistoria därSalad Fingers får ett brev från det stora kriget han ibland refererar till ochsedan blir gravid med något som bäst kan beskrivas som en kladdig klump ljuderny musik, snäppet mer stämningsfull än den vanliga. Det är svensken MarcusFjellströms förtjänst.

– Många kontaktar mig och vill göra musik till minaanimationer, och ibland söker jag igenom min mejlinkorg för att hitta någotpassande. Där hittade jag Marcus, gillade vad jag hörde och bestämde mig föratt samarbeta med honom, berättar David om hur han upptäckte Marcus musik.

Avslöjar nästa stora projekt

Även till Davids planerade långfilm, The Meadow Man, har han velat att Marcusska göra ett musikstycke. Men den ligger än så länge avlägsen i framtiden. Justnu har David, som både tjänar sitt uppehälle och har träffat de flesta av sina flickvänner genom sitt skapande, nämligen släppt allt annat till förmån för en helt ny animeradserie.

– Den består av 11-minutsavsnitt, och hittills har jagskrivit 12 stycken, säger han och klunkar ljudligt i sig ett glas vatten föratt bota den mer och mer rassliga rösten.

– Jag kan inte säga så mycket, men jag får pengar för attgöra den, jag har en producent och några animatörer som hjälper mig, och dethar varit prat om att den ska gå på teve. Hur som helst kommer den finnas påYoutube, och ett antal företag kommer sponsra den.

Den utspelar sig en apokalyptisk stad, berättar han, där ett antal bådenya och gamla karaktärer lever sina liv som ibland sammanflätas i enöverhängande storyline.

– Spoilsbury Toast Boy är med, och Burnt Face Man också. Jaggör mycket av jobbet själv, skriver, regisserar och spelar in rösterna hemma imitt hus. Serien kommer förhoppningsvis ut inom några månader, tidigt 2013.

Lovar mer Salad Fingers

Trots att David för närvarande är upptagen med sin nya serie, vars mycket vackra titel jag fick höra men inte får återberätta, lovar han fler avsnitt av allt. Inte minst Salad Fingers, som är hans mest populära och kända serie.

– Just nu koncentrerar jag mig på det här, för jag har animerat och hållit på i åratal men först nu lyckats få en sådan här chans. Då tänker jag ta den. Men jag har skrivit mer Salad Fingers, och har också en drift att göra mer av honom.

Samma sak har också några av hans fans, fast på ett helt annat sätt. Det finns nämligen ganska mycket hemmagjorda porrteckningar som cirkulerar, baserade på Salad Fingers. David, som antar att det är folk som tänker mycket både på Salad Fingers och på sex och helt enkelt bara lagt ihop de två, tar det med ro.

– Tja, jag har sett konstigare porr. Men det kanske skulle vara en idé att göra en porrfilm med Salad Fingers? Jag skulle kunna göra det på kul och släppa den anonymt. Det är bara att fortsätta söka på det, en vacker dag dyker det upp, skrattar han.

Slutligen måste jag fråga: Var får du allt ifrån?

– Ja, det är ju frågan jag alltid får. Huvudet, tror jag? Hjärnan. Jag kommer ofta ofrivilligt på möjliga saker som skulle kunna hända mig, och hamnar ibland i en spiral av värre och värre tankar. Då försöker jag skriva ner dem, för att åtminstone kunna återanvända dem på ett bra sätt senare i min konst. Då kan jag åtminstone få ha kontroll över vad som händer där.