Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Mamma ringde och sa att vi var på teve"

Daniel Blå och den mest kända rutan ur nätsuccén Ansiktsburk
1 av 1

Daniel Blå och den mest kända rutan ur nätsuccén Ansiktsburk

Nyheter24

Nyheter | 16/12/2012 08:30

Det är Sveriges första stora nätfenomen, men dess två skapare har aldrig träffats. Nyheter24 berättar historien bakom "Ansiktsburk".

41-årige Daniel Blå tycker inte den superkända Flash-filmenAnsiktsburk är särskilt välgjord. Detta trots att det var han själv som gjordeden. Med en suck minns han hur stor den växte sig för elva år sedan, undervåren 2001.

– Webbhotellet ringde två veckor efter att vi lade upp den.De hade driftstörningar och trodde det var något fel, att vi hade lagt upp enevighetsloop eller något. Mängden trafik var absurd – jag tror det var tremiljoner som sett filmen efter en månad, berättar han för Nyheter24 över en indisk lunch vid St Eriksplan i Stockholm.

Om det stämmer fick Ansiktsburk fler visningar än det fannssvenskar som hade internet år 2001. En gåta som får sin lösning om man vet attfilmen blev populär även utomlands.

– Vi frågade oss till exempel varför så många besökare komfrån en liten stad i Holland, tills vi insåg att ett stort svenskt företag hadeen fabrik där, säger Daniel och gör en svepande rörelse med handen.

Kanske var du en av dem som fick länken till Ansiktsburk iett mejl redan våren 2001. Kanske såg du den första gången 2009, då Comhem i enreklamfilm lät sina reklamtanter Judit och Judit klä ut sig till decenniets kändastenätfenomen. Kanske ser du den för första gången i dag.

Den har 800 000 visningar på Youtube, men det är alltså baraen bråkdel av all trafik den legendariska och stilbildande Flash-filmen dragitgenom åren. Till och med finkulturen har låtit sig inspireras av den, exempelvisi form av en kritikerhyllad novell skriven av Johan Ajvide Lindqvist.

Trots all uppmärksamhet är informationen om hur den uppstodbegränsad till några uppgifter i en Wikipedia-artikel. Texten är en svenskljudhärmande tolkning som två unga killar skrev baserad på den libanesiskalåten Am tekbar el farha. Vad gäller filmen är allt som sägs att ”anställda påwebbyrån Kramgo”, som Daniel grundat, låg bakom filmen. Själv föredrog han nämligenatt hålla sig i skuggorna.

– När folk kom för att intervjua oss vägrade jag vara med,och någon annan på företaget som gillade att synas mer än jag fick låtsas atthan stod bakom filmen, avslöjar han.

Började i februari 2001

– Allt började en fredageftermiddag i februari 2001, då jagfick ett sånt där mejl med ”FWD FWD FWD…” i rubriken. Det innehöll en MP3-fil medlåten och ett textdokument med dess svenska text, som ett litet pussel manskulle klura ut hur det hängde ihop.

Det var roligt, tyckte han, men låten kunde göras lättare att tatill sig. 20 minuter senare hade han klippt och klistrat ihop en Flash-filmbaserad på den svenska texten, låten och bilder han hittade genom sökningar viaden tidens Google - Altavista. Han lade upp den på sitt företags hemsida, mejlade ut länken till några vänner och återgick till jobbet. Det var inteförrän några veckor senare, då hans mamma ringde, som han insåg vad han hadegjort.

– Mamma ringde och sa att vi var på teve. ”Ni är påTV3-nyheterna” sade hon, och då insåg jag att det var stort.

Överraskade inte bara honom

På en helt annan plats i Sverige satt samtidigt den då25-åriga läkarstudenten Johan Gröndahl på en förfest och tittade på sammanyhetssändning. Han blev överraskad av att se Ansiktsburk på teve, mycket pågrund av att det var han som skrivit den svenska texten.

– Min kompis Patrick Nybergs pappa var i Libanon på slutet av 70-talet, och där köpte han ett kassettband med musik av Beiruts stora stjärna Azar Habib. 1997 blev kassetten ett stående inslag på våra studentfester i Uppsala, där både jag och Patrick växte upp, berättar han för Nyheter24.

Redan då hade Patrick hittat på en svensk "översättning" på refrängerna i de libanesiska låtarna, och de sjöngs högt på svenska i studentlyorna. Även den svenska texten till klassikern Hatten är din föddes här, ur samma kassettband.

– Vi hade en tropikhjälm som den mest berusade på festen fick ha på sig, och så pekade vi andra på idioten i fråga samtidigt som något slags ringdans utspelades, minns Johan som i dag är 36 år, bor med sin familj i Västergötland och arbetar som läkare.

En ensam sensommarkväll några år senare bestämde sig han för att löpa hela linan ut, och ge Ansiktsburk och Hatten är din fullständiga svenska texter. Han fick ladda upp låtarna till sin PC i brottstycken om 15 sekunder vardera - mer klarade inte datorns internminne.

– Sen spelade jag upp melodisnuttarna om och om igen tills fraser som ”Hammarbynisse är härlig” och ”Välte hatten i Berts cola-au-lait” tedde sig fullständigt självklara och logiska i min trötta skalle. Det var så kul att jag skickade låtarna som MP3:or med tillhörande textfiler till mina bröder.

"Vi fattade ingenting!"

En av Johans bröder jobbade inom reklambranschen, och troligen var det på den vägen Ansiktsburk hamnade i Kramgo-grundaren Daniel Blås inkorg. Omedvetet hjälptes de åt att skapa den virala sensation som senare hamnade i nyheterna på TV3. Redan några dagar innan den nyhetssändningen var Johans bror dock med om något som fick dem att inse vidden av filmens populariteten.

– En sen kväll såg han några propert klädda och välförfriskade herrar ut från en krog. På avstånd lät deras fyllesång misstänkt lik ”Ansiktsburk”. Kunde det verkligen stämma? När min bror Anders var säker på saken ringde han upp mig trots att klockan var 03.00. Vi fattade ingenting!

Under halvåret som följde kunde Johan och Patrick - som på nätet gick under pseudonymerna Ptek-Boscher och Pet Bagge - konstatera att även Hatten är din fick spridning som Flash-film. De hörde dessutom rykten om att Kramgo tjänade storkovan på att ha gjort Ansiktsburk. Men Daniel Blå hävdar att byrån aldrig drog in en krona på filmen, och att den bara ledde bara till ett fåtal nya jobb.

– Många ringde och ville göra liknande kampanjer, och vi gjorde någon enstaka när vi tyckte det var en intressant kund. Men vi trodde aldrig vi skulle kunna återskapa en sådan effekt. Det är ju för mycket lotteri, säger han samtidigt som lunchrushen börjar ta slut och den indiska restaurangen tömmas på folk.

Hajpen dog 9/11

Daniel Blå och Johan Gröndahl har aldrig träffats, aldrig ens pratat med varandra. Men Ansiktsburk gjorde att deras liv fick en liknande twist under 2001, ända fram till den elfte september. Till följd av terrorattentaten mot World Trade Center i New York hamnade då reklambranschen i en kris, enligt Daniel, som gjorde att upptäckterna den virala succén lett till fick läggas på is. Och "Oo Lola", den Flash-filmen som Johan och Patrick själva skapade ur en Azar Habib-låt från samma kassettband, kändes inte lika bra längre.

– Samma dag som terrorattacken plockade vi bort Oo Lola-videon. Vi ville inte på något sätt riskera att förknippas med rasism, denna värdelösa och ängsliga kraft, understryker Johan.

Filmerna kallas ibland för "turkhits". Har det begreppet förändrats något i dina ögon, med tanke på de rasistiska undertoner det kommit att rymma i dag?

– Jag tyckte illa om det redan första gången jag hörde uttrycket. Det känns som att det var meningen att vara nedvärderande, att skämta om och inte med. Jag vill helst inte förknippa mina bidrag med kopiorna som kallas "turkhits", säger Johan.

I det får han medhåll av Daniel, som säger att det inte finns något som helst rasistiskt i Ansiktsburk. Filmen är hans största framgång, något han inte har svårt att acceptera trots att han tycker den är illa gjord. 

– Det är konstigt om ens fotavtryck i näthistorien skulle vara Ansiktsburk. De som känner mig vet att det här är väldigt långt från det jag gör på jobbet, eftersom jag egentligen mest ville testa att göra en film i Flash, skrattar Daniel. Men trots att han ser Ansiktsburk som en primitiv om än rolig filmsnutt, utan några egentliga finesser, kan tanken på filmen värma hans hjärta.

– Men det kanske är mer att jag minns den tiden, då man satt i en liten lokal med jättestora egon och skulle revolutionera allt i världen varje dag. Vi hade väldigt roligt och gjorde väldigt galna saker.