Cecilia Forss och Robin Stegmar om nya pjäsen, humor och uppmärksamhet

STOCKHOLM. Cecilia Forss och Robin Stegmar har samarbetat en hel del de senaste åren. Nu är det dags igen i pjäsen "De 39 stegen" som har premiär på Intiman i Stockholm under helgen. En pjäs där även Peter Dalle och Morgan Alling. Ett arbete som de båda uppskattat.

– Jätteroligt, bland det roligaste jag gjort, säger Robin om arbetet med pjäsen.

– Ja, jag med. Det har varit enfantastisk rep-period också och vi har skrattat väldigt mycket. Dethar varit högt till tak och väldigt lekfullt, säger Cecilia.

Blir humorn bättre av att man har kul också?

– Absolut, det tror jag verkligen. Detlyser igenom, det syns när det glittrar i ögonen, säger Robin.

– Det är jättesvårt att försöka vararolig med repliker som man inte själv tycker är kul, det gårliksom inte, instämmer Cecilia.

"Går igenom en tuff process tillsammans"

Trots det tämligen tajta samarbetet, med bland annat TV4-serien "Familjen Holstein-Gottorp", har de aldrig umgåtts speciellt privat. Men det byggs ändå ett band mellan skådisar.

– Man blir ju ganska nära vän med allaman jobbar med, i och med att man jobbar så tajt hela dagarna ochgår igenom en tuff process tillsammans, säger Robin.

– Det är ju det som är så fantastisktmed det här yrket att vi jobbar ju så otroligt intensivt i någramånader, vi jobbar ju sex dagar i veckan tillsammans och utsättsför en massa sjuka saker. Man pussas och gör en massa saker somman inte gör på andra typer av jobb. Jag kan tänka mig att andrasom jobbar tre år tillsammans inte blir lika tajta som vi blir påså här kort tid. Det är väldigt härligt, förtydligar Cecilia.

Kan få problem i Göteborg

Skådespelaryrket beskrivs ofta som rotlöst, ofta med nya uppsättningar i olika städer. Något som de båda har lite olika inställning till.

– Det är verkligen både och. Det är alltid skönt att få vara i Stockholm där man har sin bas och sina vänner. Samtidigt så är det ju också kul att komma ut någon gång men jag är också så att jag inte pallar vara på en massa olika ställen, säger Cecilia.

Du trivs bäst här?

– Ja, i och med att min bas är här.

– Jag kan bli lite rastlös av mig så jag tycker att det kan vara kul att åka runt lite, invänder Robin.

– Men du bor ju i Göteborg också, skjuter Cecilia in.

Var det en sågning?

– Ja, hon kommer aldrig att kunna spela där igen.

– Du, jag har faktiskt varit jättemycket i Göteborg. Och jag tycker att det är en fantastisk stad. Men jag har lite problem med småstäder.

– Är det en småstad alltså?

– Ja, svarar Cecilia.

Det där var sågning nummer två.

– Nej, men människorna är fantastiska i Göteborg men staden är lite liten. Nä, nu ska jag vara tyst. Skojade bara, allt är skoj.

– Jag ska sprida det här i Göteborg sen, säger Robin.

"Har ett behov av att vara ifred"

Premiärtider betyder, förutom just att det är premiär, också att det är dags för recensioner. Både i tryckt media, och numera även i sociala medier. Något som är lite blandat.

– Jag läser i smyg, säger Robin som också hoppar över de sämre recensionerna.

– Jag försöker att inte hålla på ochgoogla och har slutat med mycket sociala medier för jag mår ingetbra av det där, säger Cecilia.

Varför det?

– Nej, man tappar fokus från det man håller på med och börjar göra saker för att andra ska bedöma det istället för att göra saker för att man tycker om det och gå på sina egna känslor.

Har du tagit steget bort även privat?

– Jag har en privat Facebook men Instagram har jag slutat med.

Var det mycket skit innan?

– Nej, absolut inte. Det var barajättefina saker men jag kände bara att jag inte orkade. Jag troratt jag har ett behov av att vara lite ifred, säger Cecilia.

– Du är ju så väldigt massmedialockså, på många sätt. Jag är ju lite längre ner på skalan såatt säga. Folk är inte lika intresserade på det sättet, säger Robin.

Men ingen av er gillar jättemycket att bli igenkänd?

– För mig är det inget som jag tyckerär jobbigt, säger Robin.

– Man vänjer sig liksom, det är en delav yrket. Gör man saker som går på teve så blir det ju så, säger Cecilia.

– Det är lite därför man håller på, man vill ju synas och det är jätteroligt om folk kommer fram. Den berömmelsen är ju en del av varför jag håller på i alla fall, förtydligar Robin.

Många skådisar pratar ju om ett bekräftelsebehov?

– Ja, gud ja. Det har väl alla skådisar, och alla människor på ett eller annat sätt. Men framförallt är det ju att man drivs av att man älskar att spela teater och gestalta, avslutar Cecilia.