"Sanningssägarna uppmanar till våld"

Så har det hänt igen. Ännu en meningsmotståndare har hängts ut på internet med namn, bild, adress och bilder på anhöriga. Bara för att hen sa något som inte uppskattades. En SD-politiker blev arg på en vänsterpartist som skrev om migrationspolitik. Folket måste ju få veta sanningen - att vänsterpartisten faktiskt inte bor tillsammans med flyktingarna hon vill ska få det bättre.

Eller? Vad är egentligen detta eviga sanningssökandets syfte? Och dess effekt?

Vi har sett gång på gång hur asylsökande, brottslingar, makthavare och för den delen journalister hängts ut på diverse bloggar och sajter på nätets bakgård. SD-toppars "Migileaks" och blogginlägg om misstänkta våldtäktsmän är sedan länge vardag. För inte så länge sedan hängdes tre unga tjejer ut av nazister för att de anordnade en antirasistisk manifestation.

Fast det finns "sanningssägare" inom de flesta partier, bara man gräver tillräckligt djupt. Som socialdemokraten i Trollhättan som kom över en lista på personer som beställt material från Sverigedemokraterna - och la ut den på sin blogg.

"Vi berättar bara sanningen", säger skribenten som nyss hängt ut en minderårig asylsökande som "gammelmedia" helt korrekt valt att anonymisera. 

Jaså? För vem blev Sverige och världen en bättre plats att leva i? Vad för nytta har någon av att veta en sådan persons uppgifter? Det enda jag kan komma på är för att kunna skicka hot, eller mer än så.

Även inom journalistiken finns det flera skräckexempel på personer som fått sitt liv förstört. Kommer ni ihåg han som först misstänktes för mordet på Anna Lindh? Skillnaden är att det finns ett pressetiskt system som fungerar - mannen fick rejäla skadestånd och förtroendet för tidningarna sjönk. Så fungerar det inte på nätet.

Det är så klart lätt att bli nyfiken på vem en mördare är eller hur en politikers sambo ser ut. Men det medier gör är inte att "dölja sanningen", det är att helga privatlivet. För varje gång någon hängs ut, vare sig det är på en rasistisk blogg eller på Facebook, är det en öppning för våld eller hot om våld mot den personen.

Det får man lov att säga i det här landet.