Därför gillar jag kungen

Via pengaprat och bröllopssnack kom helgens middagssällskap osökt in på kungafamiljen. Någon hade läst om kungens alla pengar och att hovet fortsätter ansöka om högre apanage. Ämnet Chris O'Neill avhandlades och så hamnade vi hos kungens kaffeflickor och vidare in på otrohet.

Visste Silvia? En av oss hävdade att paret kanske haft ett öppet förhållande och att drottningen egentligen tyckt att det varit skönt att låta Carl Gustaf springa av sig lite (vem vet vad hon gjorde under tiden?). Ett provocerande påstående visade det sig.

Hur som helst. Oavsett tycke om öppna förhållanden och otrohet så var de flesta rörande överens om att det i vilket fall är fel att skattepengar använts till att bekosta kaffeflickor. Så även jag.

Men. Jag gillar kungen. Jag tycker att han är rolig. Kung Carl Gustaf är nog en av Sveriges roligaste män. Resten av familjen är inte lika kul. Men roliga eller ej - jag vill ha kvar kungafamiljen. De må kosta pengar. Stora summor pengar som absolut hade kunnat gå till annat. Såklart.

I de flesta sällskap jag umgås i vill majoriteten ha bort kungahuset. Det är populärt att spy galla över Bernadottarna. Men lik förbannat vet samtliga ofta det mesta om det senaste som media förmedlat om vår blåblodiga familj. Oavsett om det gäller Estelle eller Carl Philips senaste designprojekt.

Jag tycker att det är tjusigt att ha ett kungahus. Vore supertrist att byta ut mot knastertorr president. Vad skulle turisterna köpa för vykort om inte Silvia fanns? Vad skulle Svensk Damtidning handla om? Och vad vore julhelgen utan slappt tevetittande på "Året med kungafamiljen"?

Monarkin må inte riktigt passa in i en demokrati och kan anses aningen omodern. Så låt oss folkomrösta. Jag skulle inte ha något emot att låta folket bestämma om kungafamiljen ska vara kvar eller inte. Är ganska säker på att Carl Gustaf sitter säkert när allt väl kommer till kritan. Vi är alldeles för traditionella av oss för att våga något annat.