"Du är en riktig slyna och hora, och du har bara två veckor kvar att leva. Jag kommer visa att jag menar allvar".
Den kommentaren skickades till TV4:s programledare Jenny Alversjö.
Jag har aldrig fått något liknande. Inte ens i närheten faktiskt. Men så är jag också en vit, heterosexuell man - precis som näthatarna själva. Och mitt efternamn tyder på att någon i min släkt varit son till en Adolf (dock inte den Adolf).
Trots att jag skrivit om Sverigedemokraterna, jämställdhet, våldtäkter, porrstjärnor, vargdebatt, köttskatt och bortklippta Disneydockor - har näthatet stannat vid något argt inlägg i kommentarsfältet. Kanske ett "Viktor Adolfsson är en pajas". På sin höjd. Till min jobbmejl kommer det sällan något hat. Kanske hinner de skriva av sig i kommentarsfältet, vad vet jag.
Värst blev det ändå när Avpixlatkrönikören Mats Dagerlind skrev en jättelång krönika om en (!) artikel jag skrivit. Där kallade han Nyheter24 för "rasistisk och totalitär boulevardsjournalistik" och gick till hårt angrepp mot mig. Men påhoppen var mot min yrkesroll - inte mot min person eller mitt utseende. Samma sak i rasistbloggens kommentarsfält. Hade det varit likadant om jag varit kvinna? Knappast.
Jag fick ungefär tio mejl den natten. Vissa skrev under med förnamn. Andra var helt anonyma. De flesta var ironiska och sa att jag var en dålig journalist. Det "värsta" var detta:
"Sök hjälp, du mår helt klart inte bra, ju förr du inser det, desto bättre!".
Inga döds- eller våldtäktshot, inga kommentarer om mitt utseende. Kom inte och säg att det varit likadant om jag varit kvinna.
I en tid när kommentarsfälten allt oftare stängs ned helt tror jag att männen som näthatar kvinnor allt oftare tar till mejl eller sms och telefonsamtal. Skillnaden är att kvinnliga skribenter, journalister och krönikörer då får leva med hatet - ensamma.
Jag har ingen aning vad vi kan göra för att stoppa det. Men jag tycker att alla borde vara med och dela deras börda tills vi hittar ett sätt.
Se på Uppdrag Granskning i kväll.