"Likgiltigheten inför nationaldagen är bland det finaste vi har"

Grattis Sverige. I dag firar vi bland annat att vi för 490 år sedan valde en diktator som befriat oss från en annan diktator. Den nye ledaren var Gustav Vasa, som skulle styra Sverige fram till år 1560.

Eller firar vi verkligen? Jo, jag har märkt att visa av er bytt profil- och omslagsbilder på Facebook dagen till ära. Men mycket mer än så blir det sällan. Och jag gillar verkligen det. Framför allt sedan nationaldagen blev helgdag firas den bäst som vilken sommarlördag som helst - på en filt i en park. Eller med lite välförtjänt sovmorgon.

Det är underbart, det där som får de flesta av oss att känna "äh, jag kan ju ligga kvar lite extra i sängen i dag" snarare än "i dag ska jag ut och fira mitt älskade fädernesland". Likgiltigheten vi känner inför nationaldagen är bland det finaste jag vet med det här landet.

Jag har personligen alltid haft svårt för alla former av nationalism - från krigsförklaringar mot andra länder till något så harmlöst som en fotbollslandskamp. Var i världen man föds är en total slump, varför ska jag vara stolt? Varför ska jag vara tacksam? "Sverige är i alla fall ganska bra", får man ofta hör på nationaldagen. Absolut - men varför ska vi fira det? Skåla över att det land vi råkar bo i har klarat sig bättre undan än många andra?

Sedan finns det alltid de som ska klaga. Klaga på att vi i Sverige inte firar nationaldagen med tillräcklig stolthet. Tänk på fosterlandet, liksom. 

Förra året kom en forskningsrapport (Framtidens skugga) från SOM-institutet. Den visade bland annat att 25 procent av de som bor i Sverige firar nationaldagen. Ungefär dubbelt så många tittar på Melodifestivalen, enligt samma rapport. Allra mest firar invandrare - särskilt de från utomeuropeiska länder.

Någonstans här förstår jag att det blir kortslutning i en rasistisk hjärna. Men det har det redan blivit i min. Jag har nämligen aldrig fattat varför de som klagar på och svartmålar Sverige som allra mest samtidigt är de som skriker högst om att vi ska fira för att Sverige ju är bäst. 

Ni kan inte i ena ögonblicket försöka banka in i min hjärna att jag måste vara stolt över mitt land för att i det andra ögonblicket förkasta mångkultur, religionsfrihet och annat som utgör det svenska samhällets grundpelare.

Vilket Sverige är det egentligen ni firar i dag? Och vems?

Det var inte meningen att jag skulle uppehålla mig vid rasism i den här texten, men nu blev det så ändå. Därför vill jag bara påpeka att jag verkligen gillar alla er som är lediga i dag. Ni som ligger kvar i sängen, ni som äter frukost på balkongen, ni som grillar i parken. Ja, till och med ni som kommer komma in i kommentarsfältet här nere i kväll och skriva att jag är svenskfientlig.

Fortsätt vara så skönt avslappnade inför nationaldagen. Det om något gör oss unika.

Ha en trevlig torsdag.